Annons

Hon får Cliopriset: ”Friare kulturdebatt på 70-talet”

Ragni Svensson får Cliopriset, som delas ut av SvD och den historiska bokklubben Clio, för avhandling om förläggaren Bo Cavefors.
Ragni Svensson får Cliopriset, som delas ut av SvD och den historiska bokklubben Clio, för avhandling om förläggaren Bo Cavefors. Foto: Tomas Oneborg

Bo Cavefors var förläggaren som gav ut det ingen annan ville, eller vågade. Nu får Ragni Svensson årets Cliopris för sin avhandling om den skandalomsusade förläggaren.

Under strecket
Publicerad

Bo Cavefors gav ut många afrikanska författare. På 1970-talet gav han ut Wole Soyinka som senare fick Nobelpris i litteratur.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 6

Ragni Svensson får årets Cliopris som delas ut till en framstående yngre historiker.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 6
Bild 3 av 6

När hon studerade mottagande av Bo Cavefors böcker fick Ragni Svensson en bild av 70-talets kulturklimat som delvis förvånade henne.

Foto: Tomas Oneborg Bild 4 av 6

Bo Cavefors förlag slutade i konkurs – men innan dess fick han massor i statligt stöd.

Foto: Bo Cavefors förlag Bild 5 av 6
Foto: Tomas Oneborg Bild 6 av 6

Bo Cavefors gav ut många afrikanska författare. På 1970-talet gav han ut Wole Soyinka som senare fick Nobelpris i litteratur.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

En rebell i ankdammen Sverige. En intellektuell som gav ut terrorister och (enligt myten) tystades av staten.

Historien om Bo Cavefors och hans förlag rymmer både polisrazzior och känslosvall. Dessutom är den ett titthål rakt ned i de radikala 1960- och 70-talen.

– Bo Cavefors och hans förlag är ett otroligt bra case för att förstå en tid, säger Ragni Svensson som skrivit en avhandling om den legendariske förläggaren.

Historien om Bo Cavefors skulle kunna bli film eller tv-serie. Men Ragni Svensson har tagit sig an stoffet akademiskt. Det blev en avhandling i en närmast kvadratisk bok med blodröda pärmar, så snygg att den kunde vara formgiven av Bo Cavefors själv.

Ordet radikal passar väldigt bra för att sammanfatta förlagets utgivning.

Nu belönas hon med Cliopriset, som delas ut av SvD och den historiska bokklubben Clio. Juryn konstaterar att Ragni Svensson på ett elegant sätt synliggör ”vår kulturhistoriska närtid”, samtidigt som hon problematiserar vad det kan innebära att vara radikal.

Bo Cavefors gav ut många afrikanska författare. På 1970-talet gav  han ut Wole Soyinka som senare fick Nobelpris i litteratur.
Bo Cavefors gav ut många afrikanska författare. På 1970-talet gav han ut Wole Soyinka som senare fick Nobelpris i litteratur. Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons

Ragni Svensson får årets Cliopris som delas ut till en framstående yngre historiker.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Det är svårt att sätta en stämpel på den komplexe Bo Cavefors. Men ordet radikal ligger nära till hands. Hans förlag introducerade den nya vänsterns tankegångar, men även konservativa och fascistiska författarskap.

– Ordet radikal passar väldigt bra för att sammanfatta förlagets utgivning, säger Ragni Svensson.

Promenaden från t-banan hem till Ragni Svensson går över ett småputtrigt torg. Stillsamma gator kantas av putsade 1950-talshus. Det är i detta Folkhemssverige som förläggare Cavefors gör entré med en förmögenhet på fickan.

På 1950-talet domineras den svenska bokmarknaden av några etablerade förlag. Det har inte hänt särskilt mycket i förlagsvärlden sedan mitten av 1800-talet. Bo Cavefors dyker upp som från ingenstans.

– Det kommer en ung kille, 23 år gammal, och ger ut stora författarskap, säger Ragni Svensson och konstaterar att han blev en sensation på många sätt.

Han uppfattades som modig och uppkäftig. Men det var tack vare ett rejält fadersarv som han kunde dra igång förlagsverksamhet i mammans villa i Limhamn, utan att bekymra sig nämnvärt om kommersiella framgångar.

Ragni Svensson får årets Cliopris som delas ut till en framstående yngre historiker.
Ragni Svensson får årets Cliopris som delas ut till en framstående yngre historiker. Foto: Tomas Oneborg

Han togs emot med öppna armar av både recensenter och veckopress. Bo Cavefors förknippades med kvalitet, smala genrer och politiskt obekväma författarskap. Och så hade han ju en sådan snygg och självsäker gentlemannastil.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Bo Cavefors mediepersona är ett särskilt kapitel. Hans egen klädsel, liksom böckernas formgivning, blev en viktig del i mytbildningen kring förlaget.

”Smultronställe för finsmakare” står det på en affisch hemma hos Ragni Svensson. Vi är framme i 1970-talet och Bo Cavefors förlag gör reklam med författarnamn som Ezra Pound, Che Guevara och Mao Zedong.

– En ganska rolig uppsättning av författare, säger Ragni Svensson med ett skratt.

Hennes lägenhet ligger där 50-talsförorten övergått i storskaligt miljonprogram. Här möts man av stram estetik och loftgångshus; det är lätt att föreställa sig 68-vindar på de rymliga gårdarna. Bo Cavefors var fenomenal på att fånga upp sådana vindar – men också på att forma tidsandan.

Det är precis i denna tid, i skiftet mellan 1960- och 70-tal, som Ragni Svenssons avhandling har sin tyngdpunkt. Det är en produktiv tid för det lilla förlaget. Bo Cavefors skaffar sig medarbetare. 1976 flyttar förlaget in i Zettervallska villan mitt i Lund.

I sin avhandling beskriver Ragni Svensson förlagets uppgång och fall. Hon skriver om Bo Cavefors som idéspridare. Han påverkade den svenska samhällsdebatten – inte minst genom att ge ut afrikanska författare och öppna ett fönster mot apartheids Sydafrika. Han introducerade tänkare som Roland Barthes och Michel Foucault.

I dag är han kanske mest förknippad med utgivningen av tyska terrororganisationen RAF:s texter. På bokomslaget fanns Röda armé-fraktionens symbol, ett automatvapen mot bakgrund av den femuddiga stjärnan. Det hela framstår som anmärkningsvärt i dag. Men då blev det inget ramaskri, konstaterar Ragni Svensson.

Annons
Annons

När hon studerade mottagande av Bo Cavefors böcker fick Ragni Svensson en bild av 70-talets kulturklimat som delvis förvånade henne.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

– Hans förlag har blivit ihågkommet som kontroversiellt, men jag uppfattar att det är en stämpel som satts på i efterhand, säger hon.

Det var en tid när man såg på yttrandefrihet som något viktigt, istället för att som i dag använda det som slagträ.

Inget tyskt förlag vågade ge ut RAF:s texter. Alltså satsade Bo Cavefors även på en tyskspråkig utgåva. Flera av böckerna som skulle till Västtyskland fick ett romantiskt omslag och titeln ”Kärlek med förhinder”, så att de obemärkt skulle kunna passera tullen.

Bo Cavefors motiverade utgivningen med att läsarna skulle bilda sig en egen uppfattning om vad RAF stod för. Människor skulle få möjlighet att ”sätta sig in i varför en grupp reagerar på ett visst sätt”, förklarade han. Och hans argument verkar ha accepterats på kultursidorna.

Recensenterna hängde mest upp sig på att de tyska terroristerna bjöd på en trögflytande prosa. SvD:s Ingmar Björkstén skrev att volymen innehöll ”grötiga terroristtankar och livsfarlig våldsromantik”, men ansåg ändå att det var lovvärt att förläggaren lät de fördömda göra sina röster hörda.

När hon studerade mottagande av Bo Cavefors böcker fick Ragni Svensson en bild av 70-talets kulturklimat som delvis förvånade henne.
När hon studerade mottagande av Bo Cavefors böcker fick Ragni Svensson en bild av 70-talets kulturklimat som delvis förvånade henne. Foto: Tomas Oneborg

Ragni Svensson menar att Bo Cavefors var radikal i den meningen att han ville utforska och blottlägga även obekväma tankar, och nå ned till rötterna. Hon konstaterar att ordet radikal etymologiskt härstammar från latinets radix, som betyder rot.

Annons
Annons

Bo Cavefors förlag slutade i konkurs – men innan dess fick han massor i statligt stöd.

Foto: Bo Cavefors förlag Bild 1 av 1

– Jag tror att han var en väldigt nyfiken person, nyfiken på olika litterära strömningar, nyfiken även politiskt. Han ville förstå saker på djupet. Och det var en tid när man såg på yttrandefrihet som något viktigt, istället för att som i dag använda det som slagträ. Man såg att det fanns ett värde i att personer som tyckte något annat kunde få uttrycka det, säger Ragni Svensson.

Jag tycker att 1970-talets kulturdebatt har svartmålats i efterhand.

När hon studerade mottagandet av Cavefors böcker fick hon en bild av tidens kulturklimat som till viss del överraskade henne.

– Jag tycker att 1970-talets kulturdebatt har svartmålats i efterhand, säger hon.

1970-talet beskrivs ofta som dogmatiskt och trångsynt.

– Men det var inget jag kunde se alls. Jag uppfattar det som att kulturdebatten var mycket friare än vad jag tycker att den är i vår samtid. Det fanns en öppenhet mot olika åsikter, säger hon.

Bo Cavefors förlag slutade i konkurs – men innan dess fick han massor i statligt stöd.
Bo Cavefors förlag slutade i konkurs – men innan dess fick han massor i statligt stöd. Foto: Bo Cavefors förlag

Skulle Bo Cavefors förlagsverksamhet vara möjlig i dag?

– Nej, säger Ragni Svensson och lutar sig bakåt i sin röda soffa.

Mycket var annorlunda. De sociala mediernas snabba indignation fanns inte. Kulturklimatet var mindre ängsligt. Litteraturen och bokutgivningen var dessutom i centrum för debatten på ett helt annat sätt än i dag.

Var han verksam i en guldålder?

– Jag har lite svårt för snack om kulturens förflackning och att allt blir sämre. Men det offentliga samtalet om litteratur och bokutgivning togs på allvar och gavs utrymme. Det fanns något slags konsensus om att det här är viktigt.

Hur gick det då för Bo Cavefors förlag? Det slutade i konkurs.

Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Men innan dess hade han fått massor i statligt stöd för en utgivning av lättlästa böcker. Han hade fått löfte om en statligt finansierad utgåva av Strindbergs samlade verk – men jätteprojektet havererade när Kulturrådet drog tillbaka beslutet efter kritik mot upphandlingen. Han hade dessutom häktats, misstänkt för bland annat bokföringsbrott. Anklagelserna gällde framför allt en bok: den tyska utgåvan av RAF:s texter.

För många blev det ett ställningstagande att ställa sig på Cavefors sida mot staten.

Den så kallade Cavefors-affären, med den havererade Strindbergsutgivningen, likvidation och rättsprocess med villkorlig dom, blev en följetong på kultursidorna i många år.

– För många blev det ett ställningstagande att ställa sig på Cavefors sida mot staten, säger Ragni Svensson.

Foto: Tomas Oneborg

1980 flyttade Bo Cavefors med sin fru till Italien. På 1990-talet gav han bland annat ut den anarko-konservativa tidskriften Svarta fanor.

I början av 2000-talet återvände han till Skåne. Ragni Svensson hann träffa honom många gånger i sitt avhandlingsarbete. Hon beskriver honom som vänlig och samarbetsvillig.

– Jag tror att han var en människa som tyckte om uppmärksamhet, och jag tror att han var väldigt glad över att få något slags akademisk bekräftelse på att det han gjort haft betydelse.

Annons
Annons

När Ragni Svensson flyttade till Lund för doktorandstudier kom hon till en plats där många hade en relation till Bo Cavefors.

– Jag märkte att hela den här Cavefors-grejen fortfarande var stor för många, säger hon och konstaterar att han ofta använts identitetsskapande.

Det är det där behovet av att vara annorlunda och kontroversiell, och koppla det till Bo Cavefors.

Bo Cavefors och hans verksamhet har väckt mycket känslor. Många har velat associeras med honom.

När han gick bort hösten 2018 skrev högerpopulistiska Nyheter Idag att Bo Cavefors varit en viktig föregångare för alternativmedia, och placerade honom ”i en svensk tradition av outsiderskap gentemot det liberala etablissemanget”.

Ragni Svensson säger att hon känner igen mekanismen.

– Det är det där behovet av att vara annorlunda och kontroversiell, och koppla det till Bo Cavefors, säger hon och tillägger att det finns något paradoxalt i detta. Bo Cavefors var elitist och apart, men också omhuldad. Han gav ut det smala men också det lättlästa.

– Det var ju även mainstream i någon mening, för han var ju väldigt älskad och han fick mycket statligt stöd.

Efter reklamen visas:
Ragni Svensson berättar om bokförläggaren Bo Cavefors
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons