Rebecca Solnit har skrivit över 20 böcker, enbart sakprosa. ”Det händer ibland att jag tänker på ett händelseförlopp för en roman. Men som sakprosaförfattare med en massa vänner som är fotografer känner jag mig närmare fotografin och fotografer.”
Rebecca Solnit har skrivit över 20 böcker, enbart sakprosa. ”Det händer ibland att jag tänker på ett händelseförlopp för en roman. Men som sakprosaförfattare med en massa vänner som är fotografer känner jag mig närmare fotografin och fotografer.” Foto: Steven Gregory

Hon förklarar hur män förklarar saker

Rebecca Solnit är kvinnan bakom uttrycket mansplaining, som blivit ett ord på 34 språk. Men nu är författaren, aktivisten och historikern Rebecca Solnit mest upptagen av Donald Trump och att sprida hopp.

Publicerad

Rebecca Solnit hör av sig två dagar innan vår bokade tid. Hon är trött och har flera, svåra deadlines, förklarar hon.

– Kan vi ses nästa vecka i stället?

Jag blir inte särskilt förvånad. Rebecca Solnit är nog en av de mer upptagna skribenterna i USA just nu. Vi kommer överens om att ändå mötas när vi bestämt, men fotografen och hon en annan dag.

Vi träffas i hennes hem i området Mission i östra San Francisco. Som de flesta trähusen i liknande stil i staden är det målat i bjärta färger: i grönt, lila och vitt. Rebecca Solnit lyckades köpa sin lägenhet för 4-5 år sedan, i sista minuten som hon uttrycker det. Områdets bostadspriser har skjutit i höjden på grund av Silicon Valley, högavlönade i IT-branschen köper bostäder och pendlar. Vi slår oss ned i hennes solupplysta vardagsrum, med böcker överallt omkring oss: på hyllor, soffbord, mindre bord och på golvet.

Sedan 1991 har hon själv skrivit en ansenlig hög böcker i sin karaktäristiska stil, en blandning av personligt och politiskt, ett slags journalistisk vindlande memoaressä med invävd konstkritik och ofta med hänvisning till husgudarna Virginia Woolf och Henry David Thoreau. Hon har jämförts med Susan Sontag, skrivit om vandringens historia i ”Wanderlust”, om hopp i ”Hope in the dark”, om nedtystade kvinnor i nya ”The mother of all questions”. Och väldigt mycket annat, ofta med inslag om feminism och klimatförändringar. Hennes texter tar ofta avstamp i hemstaden och den första av de alternativa atlaser hon gjorde om amerikanska städer handlade naturligtvis om San Francisco.

Annons

Hon ser inte utmattad ut. Tvärtom. De stora, blå ögonen är klara och ser ut att registrera allt, och hon är elegant klädd i en välstruken, grå kostym. När jag kommenterar att jag kan förstå om hon är trött och har mycket att göra avfärdar hon det.

– Det saknas ett ord i engelskan för sådant som är väldigt krävande, men inte fruktansvärt och inte så att du tycker synd om dig själv. Jag har ett favorituttryck för det: ”Det där är bara ett cadillac problem!” Då är det ett problem som handlar om överflöd och inte brist.

Fast Trump är väl inte ett sådant? säger jag, som syftade på att det politiska läget har gett henne mer att göra.

Hell no! Nej, han är en mardröm. Han är odjuret i Babylon, en dålig realitysåpa som vi lever i, det vita, styrande patriarkatets revansch...

Hennes ilska är inte tyngd av uppgivenhet. Tvärtom. Rebecca Solnit har skrivit om hopp i många år nu, med start under George W Bushs tid som president. Hennes essäbok med titeln ”Hope in the dark” från 2004 kom ut med nytt förord förra året, och en sista bok i hennes trilogi som ska ingjuta hopp i människor, ”The mother of all questions”, gavs ut i USA tidigare i våras och kommer på svenska som ”Alla frågors moder” i höst.

Annons

Även om hon inte blev överraskad av Trumps valseger ägnade hon en vecka åt att vara rasande.

– Men på åttonde dagen vaknade jag: ”Åt helvete med att försöka överleva Trump om vi kan försöka stoppa honom.”

Rebecca Solnit tycker att det har varit en speciell tid på det viset att motståndet har visat sig så ”starkt och vackert”.

– Det var inget jag förväntade mig.

Rebecca Solnit fick ett internationellt genombrott med essän ”Män förklarar saker för mig” som bidrog till uttrycket mansplaining. ”Jag får höra en del nervösa skämt om det. Men i essän gjorde jag klart att jag inte har några invändningar mot om någon berättar något intressant för mig som jag inte vet och vill veta mer om.”
Rebecca Solnit fick ett internationellt genombrott med essän ”Män förklarar saker för mig” som bidrog till uttrycket mansplaining. ”Jag får höra en del nervösa skämt om det. Men i essän gjorde jag klart att jag inte har några invändningar mot om någon berättar något intressant för mig som jag inte vet och vill veta mer om.” Foto: Steven Gregory Photography

Så det finns något positivt med att Trump fick makten?

– Det är intressant. Det är ju som att säga att för att du har cancer i stadium tre så har du börjat förstå mer passionerat vad som är viktigast i livet. Jag har skrivit en hel del om stora katastrofer i samhället och privat, det får ofta folk att bli modigare och fokusera på vad som är viktigt. Men min fråga är: hur kan vi få till det här engagemanget utan en stor katastrof? Och det viktiga nu är om vi kan hålla det levande.

Annons

De som redan är emot Trump är många nog för att förändra världen om de alla engagerar sig. Det krävs inte att Trumpsupportrar ändrar uppfattning.

Tror du att det kommer att gå?

– Jag vet inte. Varken någon som Trump eller ett sådant här motstånd har funnits förut.

Hon påpekar, precis som i sina texter, att förändring tar tid.

– Samtidigt finns det en fatalism och en pessimism, man tittar inte på historien och hur förändringar har skett tidigare.

En stor del av befolkningen röstade ändå på Trump, når du dem?

– Det är en fråga som jag ofta får även när det gäller klimatförändringarna: ”Hur når vi dem som inte tror på klimatförändringarna?” Då svarar jag: ”Det behöver vi inte. Det som håller oss tillbaka är de som tror på klimatförändringarna, men inte gör tillräckligt åt det.”

– De som redan är emot Trump är många nog för att förändra världen om de alla engagerar sig. Det krävs inte att Trumpsupportrar ändrar uppfattning.

Det ringer på dörren, Rebecca Solnit går och öppnar. Jag hinner tänka att hon är som sina böcker. Med stadig blick och utan viftande handgester refererar hon bakåt i historien, slår till med statistik och berättar anekdoter för att gestalta något nu. En fråga ger ett långt svar som jag kommer behöva korta. Fast när hon skriver framstår det mer som om hon börjar med att gå vilse, för att sedan hamna rätt efter otaliga, ibland halsbrytande omvägar.

Annons

Att vi sitter här kan sägas vara tack vare essän ”Män förklarar saker för mig”. Med den – som publicerades i en bok med samma titel 2014 som nu har sålt i 100000 exemplar i USA – nådde hon ut bredare än tidigare. Med lågmäld humor berättar hon om hur en man på en fest undrar om hon har läst den där nya boken om den brittiske fotografen Eadweard Muybridge. Mannen mal på, tills Rebecca Solnits vän lyckas skjuta in att det är en bok av Rebecca Solnit han pratar om. När mannen till sist uppfattar det blir han grå i ansiktet. Han hade inte läst boken han ångade på om.

Även om det inte var Rebecca Solnit som myntade själva begreppet mansplaining fick hon något i rullning och essän spred sig snabbt på nätet världen över. Nu används lokala varianter av uttrycket i åtminstone 34 språk. Hon förhör sig om vad hon hört, att ordet används flitigt i Sverige.

Vad har ”Män förklarar saker för mig” betytt för dig?

– Man kan inte bygga det man gör på att vara populär. Men det är underbart att jag kanske har uppmuntrat till andra människors frigörelse. Det har varit det underbaraste, att få en ny fantastisk publik med unga kvinnor och få känna att jag hjälper dem att bli säkrare och starkare.

Annons

Blir du fortfarande mansplainad?

– Ja! Fast det händer oftare på sociala medier än någon annanstans nu. Jag brukar skämta om att eftersom mitt privatliv är fyllt med fina, briljanta människor som jag oftast kommer överens med behöver jag sociala medier så att jag kan möta otrevliga främlingar som inte vill förstå.

Hennes nya bok, ”The mother of all questions”, är ett slags kommentar till eller fortsättning på ”Män förklarar saker för mig” och har även den ett tydligt feministiskt fokus.

– Jag valde den där titeln för att den passar bra ihop med ”Män förklarar saker för mig”, som ju handlar om män som tror att de vet mer än de gör. Det där att i stället veta att man inte vet är en viktig visdom som jag har skrivit om i böcker som ”Hope in the dark” och ”Gå vilse”. Det handlar också om att kvinnor får en massa frågor. Som ”Varför är du inte gift?”, ”Varför har du inga barn?” och frågor om ens kropp och personliga liv. Det handlar om att vägra de där frågorna och att vägra strukturen kring dem.

Inledningsessän skildrar bland annat hur Rebecca Solnit själv under ett scensamtal i Storbritannien för tio år sedan, som skulle handla om en bok om politik som hon hade skrivit, fick förklara gång på gång varför hon inte har barn. Hon påpekar att det är en fråga som kvinnor fortfarande får.

Annons

Hennes egen mamma påpekade vid ett tillfälle lite inlindat att hon hade trott att hon skulle få fler barnbarn.

– Då sa jag: ”Vad menar du, du är ju stolt mormor till fem böcker!”

Rebecca Solnit ler.

En annan lång text i ”The mother of all questions” handlar om hur kvinnor genom historien har tystats, men nu har börjat våga tala högt om svåra saker. Som exempel nämner Rebecca Solnit kvinnorna som börjat berätta om de sexuella övergrepp de ska ha utsatts för av komikern Bill Cosby.

– Det är intressant att vi nu har sett en massa män falla för att många kvinnor har börjat höja sina röster. Och de här männen faller inte för att de gjorde något i går och en kvinna pratar om det i dag. Det här är något som hänt för länge sedan och pågått länge, men det är först nu som omvärlden är redo att höra dem prata. Så det sker en stor förändring, kvinnor anses ha mer trovärdighet. Att inte alla anklagelser fällde Trump är däremot deprimerande.

Rebecca Solnit var själv nedtystad som liten flicka, men bestämde sig ändå redan i sexårsåldern för att hon skulle bli författare, att hennes ord skulle få ta plats. Så fort hon kunde läsa tänkte hon: ”Vad kan vara härligare än att vara med böcker hela tiden?”

Annons

– Jag tror det finns ett samband mellan att vara tyst som barn och att genom skrivandet och böckerna hitta en röst.

Hon har, bland annat i ”Gå vilse”, beskrivit det som att hon växte upp i en kvinnofientlig familj och hennes föräldrar gjorde klart att de inte förväntade sig något av henne. När hon läste till journalist i Berkeley sa hennes mamma att hon istället borde bli bibliotekarie eftersom hon var så blyg.

– Ingen trodde jag skulle bli bra på något. Jag tänker att det gav mig utrymme att utvecklas.

Nu betraktas hon av många som en av USA:s skarpaste tänkare och har publicerat runt 20 böcker. Hennes mest personligt utlämnande är ”Det avlägset nära” från 2013 som kretsar kring hennes egen sjukdom, hennes mammas försvinnande in i Alzheimer, deras ytterst infekterade relation – och på ett intrikat sätt kring aprikoser och, som alla hennes böcker, så mycket annat än själva ramberättelsen. Hon ser själv boken ”Gå vilse” från 2005 som ett genombrott för hennes personliga skrivande.

Foto: Steven Gregory Photography
Annons

– Men Bush-eran bröt ut och det kändes som att jag måste skriva om det offentliga och politik, och det gjorde jag länge. Men jag kunde titta på ”Gå vilse” och tänka att jag saknade att vara hon den där som kunde skriva känslosamt, subjektivt och personligt. Nu tänker jag så igen.

Nu har du Trump?

– Ja, med Obama kände jag att jag kunde slappna av lite och skrev ”Det avlägset nära”. Nu skriver jag mer om politik igen. Fast självklart kan jag skriva om annat. Om vi är här för att försvara civilisationen kan vi ju inte låta civilisationen dö ut medan vi försvarar den.

För att skriva en ny bok behöver hon tid. Hon konstaterar att människor kontaktar henne hela tiden. Dessutom slukar Facebook en betydande del av hennes dag. Före valet hade hon 40 000 följare, nu har hon över 90 000.

– Sedan valet har en hel del sagt: ”Åh, dina Facebookuppdateringar håller mig igång och ger mig hopp.” Jag känner mig lite som en präst med en egen församling, jag måste dyka upp och predika om motstånd som den där som aldrig ger upp.

Säger Rebecca Solnit när vi ses. Inte många dagar senare meddelar hon på sin Facebooksida att hon under maj ska göra en massa andra saker, som inte gynnar Facebookgrundaren Mark Zuckerberg, som för övrigt bor i ett stort hus inte så långt från hennes kvarter. Hon ska ägna mer tid åt att promenera, laga mat, skriva och läsa böcker och umgås med sin brorsdotters nyfödda barn. Men mot slutet av inlägget skriver hon: ”Jag skämtade förra hösten om att jag för 13 år sedan tog personligt ansvar för hopp, jag slutar inte nu. Bara här, för tillfället."

Några få dagar senare är hon i full gång igen.

Rebecca Solnit fick ett internationellt genombrott med essän ”Män förklarar saker för mig” som bidrog till uttrycket mansplaining. ”Jag får höra en del nervösa skämt om det. Men i essän gjorde jag klart att jag inte har några invändningar mot om någon berättar något intressant för mig som jag inte vet och vill veta mer om.”

Foto: Steven Gregory PhotographyBild 1 av 2
Foto: Steven Gregory PhotographyBild 2 av 2