Annons

Hunger. Historien om (min) kroppHon ger feta rätten att slippa menande blickar

Roxane Gay, född 1974 i Nebraska, USA, är författare, universitetslektor vid Purdue University och redaktör. Hon skriver för The New York Times och har uppmärksammats för böcker som "Bad Feminist" och ”Hunger”, som nu båda finns på svenska.
Roxane Gay, född 1974 i Nebraska, USA, är författare, universitetslektor vid Purdue University och redaktör. Hon skriver för The New York Times och har uppmärksammats för böcker som "Bad Feminist" och ”Hunger”, som nu båda finns på svenska. Foto: Felipe Morales/ Ibl

Roxane Gay våldtas som 12-åring. Och svarar med att äta tills hon väger flera hundra kilo. Lina Kalmteg har läst en viktig bok – som kanske hade tjänat på att vara mindre personlig.

Under strecket
Publicerad

Hunger. Historien om (min) kropp

Författare
Roxane Gay
Genre
Biografier
Förlag
Albert Bonniers Förlag

Övers: Emö Malmberg 277 s.

”Nej, sätt dig inte här.” 

Visst tänkte jag väl inte så? Kvinnan som kom balanserande med en enorm milkshake och en hamburgare hade blicken riktad mot platsen bredvid mig på flygplanet. 

Hon lyckades klämma sig in. Jag försökte ge henne utrymme, tryckte mig mot fönstret. I fem timmar, från USA:s öst- till västkust. Och jag mindes en kvinna i 60-årsåldern, på en tidigare flight, som hade hälsat mig välkommen till sätet bredvid hennes med den märkliga frasen: ”Tack gode gud att du inte är tjock!” 

När jag läser den omtalade ”Hunger” slår det mig att det kunde ha varit den amerikanska författaren och feministen Roxane Gay som satt där bredvid mig. Mot slutet av sin memoar skriver hon just om ”helvetet” att flyga, hur stirrandet börjar redan vid gaten och att lättnaden hos de som slipper sitta bredvid en tjock medpassagerare ofta är ”synlig, påtaglig, skamlös”. När en man vid ett tillfälle kräver en annan plats, vill slippa den bredvid Roxane Gay, gråter hon tyst. Efter det köper hon alltid två biljetter för att även ha tillgång till sätet bredvid. 

Annons
Annons

Hon måste, för sin hälsas skull, göra något åt sin vikt.

Det är ett av alla Roxane Gays exempel på hur det är att vara tjock. Hur förnedrande. Som hur hon efter den internationella succén med sin essäbok ”Bad feminist” fasar för framträdanden. Hon vet ju inte om hon kommer att placeras på en alldeles för liten stol eller behöva skämmas inför en hel publik för att hon inte orkar upp för scenkanten. Det är ömmande läsning.

Allt börjar med övergreppet. Roxane Gay är en glad 12-årig flicka, med en kärleksfull familj. Men så kommer dagen som delar hennes liv i ett före och ett efter. Hon utsätts för en gruppvåldtäkt, av jämnåriga pojkar i en stuga långt in i skogen.

Den unga flickan berättar inte för någon, börjar i stället att äta sig till ett skyddande berg. Roxane Gay beskriver boken igenom övergreppet som skälet till allt sitt ätande. Kroppen blir både tillflyktsort och fängelse. Ett enormt fängelse. För ”Hunger” handlar, som Roxane Gay själv påpekar, inte om att ha några extrakilon. Det är en bok om att leva med hundra, tvåhundra kilos övervikt. Roxane Gay har varit uppe i 262 kilo. Hon har fetma, är en del av ett stort hälsoproblem, i USA och i stora delar av övriga världen.

Det är alltså omöjligt att läsa ”Hunger” som ren kroppsaktivism. Roxane Gay kan inte bara börja älska sin kropp, feministiskt ta plats i stället för att försöka dölja sig och sin kropp. Hon måste, för sin hälsas skull, göra något åt sin vikt.

Det känns nödvändigt med en bok som skildrar övervikt på liknande sätt som självsvält. För som Roxane Gay konstaterar: ”När man är tjock är det ingen som uppmärksammar ens ätstörning, antingen tittar de bort eller så tittar de rakt igenom en.” Hade fler ställt frågan vad den unga flickan utsatts för om hon i stället hade försökt tyna bort?

Annons
Annons

Men bitvis hade boken tjänat på mindre spretighet och att, som i brittiska Susie Orbachs ”Fetma är en kvinnofråga” från 1978, tydligare slå fast att det här handlar om ett problem, ett växande samhällsproblem, som vi måste bekämpa tillsammans. Söker jag då en annan bok? Jo, kanske. ”Hunger” är en viktig bok, men en ytterst personlig, utlämnande sådan, ett sätt för Roxane Gay att skriva sig ur sin egen skam. Vad läsaren tycker om stringens och analys blir på så vis sekundärt.

Fast i en text i DN häromdagen (1/4) gestaltar journalisten och författaren Hanna Hellquist vad ”Hunger” kan betyda. Hon berättar om hur hon skenade i vikt för att döva sin sorg efter pappans död. När Hanna Hellquist för första gången såg en bild på Roxane Gay, då hyllningarna av ”Bad feminist” nådde Sverige, undrade hon därför genast vad hemskt som hade hänt Roxane Gay.

”Hunger” kan få vissa att se liknande samband och andra att se något annat än dålig karaktär vid åsynen av en tjock människa. Roxane Gay ger – bland mycket annat – de riktigt tjocka rätten till sin berättelse, sin kropp, och en möjlighet att slippa menande blickar från flygplansgrannen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons