Annons

Befria din kärlek ur leran. Dikter 1964 – 1977Hon var en nyckelgestalt inom lyriken

Foto: Hjalmar Munsterhjelm/TT

Privat var hennes liv tidvis kaotiskt. Under en period blev hon inlagd på en psykiatrisk klinik för utbrändhet. I dag räknas Eeva-Liisa Manner som en av nyckelgestalterna inom den finska modernismen, vilket en ny urvalsvolym på svenska speglar väl.

Under strecket
Publicerad
Foto: EllerströmsBild 1 av 2

Finska poeten Eeva-Liisa Manner (1921 –1995) fick sitt genombrott med samlingen ”Tämä matka” (Denna resa) 1956. Hon skrev även romaner och dramatik samt översatte bland annat Tomas Tranströmers poesi.

Bild 2 av 2

Befria din kärlek ur leran. Dikter 1964 – 1977

Författare
Eeva-Liisa Manner
Genre
Poesi
Förlag
Ellerströms förlag

Urval och översättning: Maria Tapaninen och Nils-Aage Larsson, 136 S

Vid Eeva-Liisa Manners bostad i Tammerfors finns en minnesplakett där hennes porträtt omges av en diktrad. På svenska lyder den: ”Världen är mina sinnens dikt”. Orden fungerar både som inramning och en ingång till hennes skrivande.

Manner (1921 – 1995) växte upp hos sina strängt religiösa morföräldrar i Viborg på Karelska näset, detta eftersom mamman dog i samband med förlossningen och pappan inte var närvarande. Platsen präglades av ett brett kulturliv och många språk, men också av krigen. Vid Vinterkrigets utbrott 1939 var Manner en av många som evakuerades till Helsingfors.

Hon debuterade 1944, under fortsättningskriget, med diktsamlingen ”Mustaa ja punaista” (Svart och rött). Redan i titeln fanns en koppling till det karelska vapnets färger och krigsupplevelser speglades i dikterna.

Vid hennes sida i denna experimentella tid fanns poeter som Tuomas Anhava och Paavo Haavikkos.

Det stora genombrottet kom först 1956, med diktsamlingen ”Tämä matka” (Denna resa). Manners associativa rörelser och komprimerade bilder, som bröt med den versbundna traditionen och utmanade den tidiga modernismens steg i landet, gjorde henne till en nyckelgestalt inom lyriken. Vid hennes sida i denna experimentella tid fanns poeter som Tuomas Anhava och Paavo Haavikkos.

Annons
Annons
Foto: EllerströmsBild 1 av 1
Foto: Ellerströms

Sammanlagt skrev Manner elva diktsamlingar, men ägnade sig även åt prosa och dramatik. Hon gjorde också en stor översättargärning, där namn som Herman Hesse, Georg Büchner, Tomas Tranströmer, Gunnar Ekelöf och Folke Isaksson kan nämnas.

I höst släpps en urvalsvolym med Manners dikter på svenska. Dikterna kommer från sex av hennes diktsamlingar och titeln är ”Befria din kärlek ur leran. Dikter 1964 – 1977”.

En del av Manners dikter finns sedan tidigare översatt i boken ”Lekar för enslingar” och i antologier. Även romanen ”Mainakes hundar” finns på svenska. Att det nu kommer en större volym med hennes lyrik är en välgärning. Översättarna spänner med sitt urval en dramatisk båge som visar på den stora variationen i Manners teknik, samtidigt som den ger tydligt fäste åt en grundläggande tematik av sorg, tomhet, natur och våld. Manners djuplodande utforskande av skeenden och tänkande får också ta stor plats, liksom hennes sökande efter dialog med andra kulturyttringar och filosofer.

Manner rör sig vidare fram genom illusioner och möjliga perspektiv på livet.

Bokens namn suger näring ur dikten ”Om kärlekens befrielse ur leran/talade han som virvlade i flöjtens vind”, som i sin tur direkt knyter an till Willy Kyrklunds ”Till Tabbas”. Manner rör sig vidare fram genom illusioner och möjliga perspektiv på livet, med beröringspunkter både i den persiske 1200-talspoeten Sa`di och den grekiska mytologins Lethe.

Annons
Annons

Finska poeten Eeva-Liisa Manner (1921 –1995) fick sitt genombrott med samlingen ”Tämä matka” (Denna resa) 1956. Hon skrev även romaner och dramatik samt översatte bland annat Tomas Tranströmers poesi.

Bild 1 av 1

Urvalsvolymen tar avstamp i boken ”Niin vaihtuivat vuoden ajat” (Så växlade årets tider) från 1964, men lägger tyngdpunkten vid de kommande årens poesi som Manner skapade i Andalusien, långt från bostaden hon skaffat i Tammerfors efter genombrottet. 1966 släpptes ”Kirjoitettu kivi” (Skriven sten), 1968 kom ”Farenheit 121”, och samma år även ”Jos suru savuaisi: elokuun runot, ja muitakin” (Om det steg rök ur sorgen: augustidikter, och andra).

Dikterna i dessa samlingar rör sig från långa berättande tablåer där den spanska vardagen fångas till tungsinta reflektioner kring brusten kärlek och en värld full av konflikter. Den sistnämnda är till och med tillägnad Manners vän, den tjeckiske dissidenten Vàclav Havel.

Här finns en uppgivenhet, en serie av motsättningar och en röst som återkommande konstaterar det skeva och förbigångna, men det finns också något mer, så typiskt för Manners diktning. En med lätthet formulerad överraskning och en suggestiv blinkning, denna gång till en sägen om en kinesisk konstnär. Manner skriver: ”Om Gud har uppenbarat sig i en duva,/skulle då inte kärleken kunna uppenbara sig i detta abrakadabra./ En lustig duva, om min ändlösa begynnelsebokstavs/gapande port, att försvinna genom som Wu.”.

Finska poeten Eeva-Liisa Manner (1921 –1995) fick sitt genombrott med samlingen ”Tämä matka” (Denna resa) 1956.  Hon skrev även romaner och dramatik samt översatte bland annat Tomas Tranströmers poesi.
Finska poeten Eeva-Liisa Manner (1921 –1995) fick sitt genombrott med samlingen ”Tämä matka” (Denna resa) 1956. Hon skrev även romaner och dramatik samt översatte bland annat Tomas Tranströmers poesi.

Boken innehåller även dikter från ”Paetkaa purret kevein purjein” (Fly båtar med lätta segel) och ”Kuollet vedet” (Döda vatten), båda utgivna på 1970-talet. Uttrycket i dessa dikter är mer avskalat, raderna färre och sinnesintrycken stöpta i en blandning av dröm och melankoli. Här rör sig en spröd känslighet sida vid sida med det brutala och skrämmande.

Annons
Annons

Långdikten ”De kromatiska nivåerna” från ”Farenheit 121” har fått en utbruten och avrundande plats. Dikten kallas i förordet för ett poetiskt testamente och hänvisar till en rad filosofer och författare, samtidigt som den bär på rader på både tyska, engelska och latin. Här gör Manner en vidsträckt betraktelse över existensen, men missar för den skull inte att vända och vrida på detaljer. Hon skriver: ”Det Väsentliga/är den i serier återkommande tomheten,/för det är just den som skapar rummet/så som krukans fördjupning skapar krukan,/så som mina håligheter skapar mig,/så som förmaken och kamrarna skapar hjärtat.”

Hennes liv var tidvis rörigt och intensivt, vilket gjorde att hon utbränd blev inlagd på en psykiatrisk klinik.

Manners mångsidighet är både fängslande och tankeväckande. Det lekfulla och groteska flödar med lätthet i hennes poesi och berikar varandra i överraskande associationsbanor. Paralleller har dragits till Göran Sonnevi och hon ses som en inspirationskälla åt bland andra poeten Sirkka Turkka, mottagare av Tranströmerpriset 2016.

Tammerfors blev Manners fasta punkt livet ut, men även de tavastländska skogarna var en miljö hon återkom till. Hennes liv var tidvis rörigt och intensivt, vilket gjorde att hon utbränd blev inlagd på en psykiatrisk klinik. Mitt i livet drabbades hon också av en psykos.

Hon var en tillbakadragen person, men engagerade sig mycket i omgivningen. Vid sidan av det egna skapandet ägnade hon sig åt att skriva kritik. Hon intresserade sig också för olika språk och studerade både västerländsk och österländsk filosofi.

Världens och det personligas spegling i varandra genomsyrar Manners efterlämnade litteraturskatt. Att hennes poesi nu får ett lyft är lika välförtjänt som uppfriskande. Hennes kommunikativa kollage och bildrika reflektioner sjunger träffande om balans och frihet än idag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons