Annons

Dick Harrison:Hopplöst att historieforska om homosexualitet

Euro Pride i Stockholm 1998.
Euro Pride i Stockholm 1998. Foto: Michael Brannäs/Sofia Müller/TT

Det viktigaste man bör känna till om homosexualitetens historia i Sverige är att det var brottsligt. För ett sekel sedan hade alla deltagare i en Prideparad riskerat att bli arresterade. För ett halvt sekel sedan hade de betraktats som mentalsjuka.

Under strecket
Publicerad

Inte förrän 1944 blev homosexuella relationer legaliserade, och först 1979 försvann den medicinska klassificeringen av homosexualitet som en psykisk störning. Med andra ord: sett ur historiskt perspektiv är den kultur som under vecka 31 manifesterar sig på Stockholms gator makalöst ung.

I så gott som alla historiska samhällen hade dagens situation betraktats som farlig. Det är inte svårt att hitta exempel på äldre tiders makthavare som på fullt allvar trodde att folk och länder skulle drabbas av högre makters vrede – som när Herren lät eld och svavel regna över Sodom och Gomorra – om man lät homosexuella leva ut sina lustar.

Redan på denna punkt är skillnaden mellan nu och då hisnande. Men den största skillnaden är en annan: förr var flertalet självutnämnda experter fullständigt övertygade om att homosexualitet inte var en könsidentitet utan en läggning som vem som helst kunde förfalla till, om vederbörande var syndig nog. Den vanligaste termen för dylika handlingar i västerländsk kultur var sodomi, efter det nyssnämnda Sodom.

Annons
Annons

Den medeltida kyrkan betraktade samkönat sex som likvärdigt med kätteri, det vill säga avvikande religiösa åsikter som alla riskerade att förföras av. Detta gör det ofta hopplöst svårt att forska om historisk homosexualitet. Vi finner inte homosexuella människor i källorna, bara människor som misstänkts eller misstänkliggjorts för att ha ägnat sig åt homosexuella handlingar.Det senare var vanligt förekommande inom politiken.

Många kungar har varit föremål för negativ propaganda, vilken målat ut dem som homosexuella. Ett antal bra exempel på fenomenet återfinns i Henric Bagerius bok ”Olydnadens söner: sodomi som politiskt vapen i det senmedeltida Europa” (2017) – med vår egen 1300-talskung Magnus Eriksson, som utmålas som sodomit i heliga Birgittas skrifter, i spetsen – och de kan mångfaldigas.

Hotet om dödsstraff fortsatte att sväva över homosexuella i Sverige ända till 1864.

Sodomi var något att frukta. Faktum är att en av Sveriges allra äldsta bevarade texter, runinskriften på den blekingska Björketorpsstenen från förkristen tid, innehåller ett sodomihot. Envar som bryter platsens helgd och gör sig skyldig till ett icke närmare definierat brott skall drabbas av ”argiu” och sedan dö ”genom list”. Termen ”argiu” syftar på feghet och sexuell onaturlighet. Den man som var ”arga”, eller ”ergir” påtog sig kvinnans roll i ett homosexuellt samlag. Skamligare än så kunde det knappast bli i det fornnordiska machosamhället. I en långt senare skriven text, Äldre Västgötalagen från 1200-talet, är det straffbart – likvärdigt med grovt förtal – att påstå att man sett en man låta sig penetreras.

Annons
Annons

Men skam och förakt är en sak, kriminalitet en annan. Det dröjde till 1608 innan det blev formellt brottsligt att utöva homosexualitet i Sverige. Påföljden var drakonisk. För den som blev påkommen, oavsett i vilken roll, väntade döden. Väl att märka var det bara män som riskerade att drabbas. Eftersom allt fokus var riktat på penetration ignorerades kvinnlig homosexualitet.

Undantag fanns, men då rörde det sig om kvinnor som klätt ut sig till män och gift sig med kvinnor – som i fallet med Ulrika Eleonora Stålhammar i början av 1700-talet. Hon rymde från hemmet, tog värvning som soldat under namnet Wilhelm Edstedt och gifte sig med pigan Maria Lönman. Tilltaget avslöjades några år efter stora nordiska krigets slut, då Ulrika/Vilhelm, som tröttnat på soldatlivet i fredstid, satte sig i säkerhet i Danmark medan släktingarna ombesörjde att straffet reducerades kraftigt. Hon kom undan med en månads fängelse.

Hotet om dödsstraff fortsatte att sväva över homosexuella i Sverige ända till 1864, låt vara att sådana straff i praktiken upphörde att fällas under 1700-talets andra hälft. Enligt 1864 års strafflag skulle homosexuellt samlag i stället resultera i högst två års straffarbete.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons