Annons

”Horace Engdahl – fel val vid fel tidpunkt”

”Man valde en sällsynt olämplig vakans”. Så stod det i SvD när Horace Engdahl valdes in i Svenska Akademien. Det är inte bara det senaste året som akademiledamoten har varit omskriven och omdebatterad. Här är ett urval av det Svenska Dagbladet har skrivit om Horace Engdahl genom åren.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Horace Engdahl anländer till Börshuset i Gamla stan i april 2018.

Foto: Janerik Henriksson/TT

1 / 8

Horace Engdahl anländer till Börshuset i Gamla stan i april 2018.
Horace Engdahl anländer till Börshuset i Gamla stan i april 2018. Foto: Janerik Henriksson/TT

Läste upp ”Guld och Gröna skogar” i P1

Lördagen den 13 maj 1967 var första gången Horace Engdahl omskrevs i SvD. Han nämndes i en kort artikel om ”Nya Stockholmsstudenter med toppbetyg”. Under denna tid listades ibland duktiga studenter i tidningen. I artikeln framgår att han var en a-student med lysande betyg från Norra Real i Stockholm.

Det var dock omkring 1980 som Horace Engdahl började omnämnas på allvar i SvD. Under 80-talet var det huvudsakliga skälet att han då var radiouppläsare, och hans namn var därför med i radiotablåerna. Han ska bland annat ha läst upp ”Guld och Gröna skogar” i radiokanalen P1.

Annons
Annons
Foto: Fredrik Sandberg/TT

2 / 8

Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Kritikerna kritiserar kritiken av kritiken”

Efter att Engdahl 1982 börjat skriva för Dagens Nyheter kom han även att omskrivas i litterära sammanhang på kultursidorna i Svenska Dagbladet. Lördagen den 19 juni 1982 presenterades han i artikeln ”Kritik och fnysningar”, där Horace Engdahl för första gången fick sitt porträttfotografi tryckt i SvD. I artikeln framhölls han som litteraturforskare och essäist, och han framförde i artikeln kritik mot sättet som litteratur tolkades och analyserades i hans samtid. Under decenniet framställdes han i SvD ofta som en tongivande litteraturkritiker, exempelvis i artikeln ”Kritikerna kritiserar kritiken av kritiken” från 1988.

Annons
Annons
Foto: Fredrik Persson/TT

3 / 8

Foto: Fredrik Persson/TT

Litteraturkritiker och ”sportkommentator”

Det var inte alla gånger Horace Engdahls litteraturkritik togs väl emot. 1995 hamnade han i en stor litteraturdebatt med sina litteraturkritikerkolleger på DN. Han kritiserades då av sina kolleger ifråga om motsättningen mellan skriftlig och muntlig kultur. SvD:s litteraturkritiker Mats Gellerfelt beskrev konflikten som att ”En av de gängse politiskt korrekta skribenterna har på DN:s kultursida läxat upp Horace Engdahl för att denne i sin anmälan inte intog önskvärd multikulturell hållning”.

I en recension i SvD 1996 av Engdahls då nyutgivna bok ”Stagnelius Kärleken” beskrevs han som en engagerad sportkommentator, fast där sporten var att uttolka Stagnelius dikter. Skribenten påpekade att Engdahls ledsagning ”formar sig till något som liknar ett engagerande sportreferat, i vilket kommentatorn pekar på de finesser Stagnelius åstadkommer och vinnlägger sig om att göra dikten spännande.”

Annons
Annons
Foto: Lars Pehrson

4 / 8

Foto: Lars Pehrson

”Akademiledamot om akademiledamot: Fel val vid fel tidpunkt”

Så löd rubriken i en artikel i SvD om Horace Engdahl när han invaldes till ledamot i Svenska Akademien i november 1997. Artikeln som förvisso var skriven av hans antagonist Knut Ahnlund, menade att Horace Engdahl varit mycket ivrig att få en stol i Akademien och kritiserade ”det nätverk av beroenden, tacksamhetsskulder, ömsesidiga hyllningar och vänskaper som på senare tid spunnits mellan Engdahl och Akademien”.

Skribenten fortsatte med att förklara att man valt en sällsynt olämplig vakans och att ansvaret för det främst låg på ständige sekreteraren. ”Urvalet av lämpliga kandidater var stort: det fanns ju dels flera betydande diktare inom en generation som Akademien till stor del hoppat över”.

Även andra kritiserade tillsättningen av Horace Engdahl och ifrågasatte vad han kunde tänkas bidra med. Valet av ledamot till Svenska Akademien blev föremål för flera artiklar.

Annons
Annons
Foto: Henrik Montgomery/TT

5 / 8

Foto: Henrik Montgomery/TT

Kritiserat val av ständig sekreterare

När Horace Engdahl året efter sitt tillträde till Akademien valdes till ny ständig sekreterare beskrevs han i SvD som något av ett oskrivet blad med anledning av hans relativt låga ålder. Valet togs väl emot av vissa men kritiserades även med motivationen att andra bättre hade kunnat axla rollen.

”Flera bedömare SvD talat med är förvånade över att Akademien inte valde Per Wästberg som överbryggare och generationsväxlare – många poängterar hans stora internationella nätverk och sociala rörlighet, aspekter viktiga för en Akademi i förnyelse.”

Horace Engdahl blev den 17:e ständige sekreteraren i Akademien, en titel som har existerat sedan 1786. Han hör även till de yngre som haft ämbetet genom historien. Tillträdet skedde endast tio månader efter att han invalts som ledamot i Akademien. Han efterträdde Sture Allén som avgick efter 13 år på posten.

Annons
Annons
Foto: Robert Jaeger/AP

6 / 8

Foto: Robert Jaeger/AP

”Ödelade utmärkelsens värde”

Som ständig sekreterare bestyrde Horace Engdahl tillkännagivandet av Nobelpristagare i litteratur, till bland andra Mario Vargas Llosa eller Doris Lessing. Vid valet av litteraturpristagare år 2005 bubblade meningsmotsättningar dock fram inom Akademien och en ledamot, Knut Ahnlund, avgick i protest mot valet av pristagare.

I SvD beskrevs Knut Ahnlunds avhopp som en händelse som skakade litteraturkretsar i Sverige. Det inträffade bara några dagar före tillkännagivandet av Nobelpristagare. Protesten riktades mot att den österrikiska författarinnan Elfriede Jelinek skulle tilldelas Nobelpriset i litteratur vilket Ahnlund menade ”ödelade utmärkelsens värde för överskådlig framtid".

Horace Engdahl tonade ner Ahnlunds kritik som en pseudonyhet med motivationen att han i praktiken inte deltagit i Akademiens arbete sedan en konflikt med dåvarande ständige sekreterare Sture Allén år 1996.

Annons
Annons
Foto: Pontus Lundahl/TT

7 / 8

Foto: Pontus Lundahl/TT

”Helvetet brakade löst”

Efter tio år på posten meddelade Horace Engdahl 2008 sin avgång som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Avgången kom ett decennium tidigare än vad stadgarna i Akademien hade krävt och han efterträddes av författaren och historikern Peter Englund.

I samband med avgången publicerade SvD en artikel med rubriken ”Horace på fri fot” redan samma dag, den 21 december. Den beskriver hur Engdahl på sin föregångare Sture Alléns råd att "hålla sig undan några dagar" tagit sin tillflykt till ett hotell i Paris i väntan på att mediernas intresse för hans avgång skulle avta.

– Helvetet brakade löst kan man säga, och sedan har det hållit på.

Så beskrev Horace Engdahl tiden efter avgången, med hänvisning till medieuppbådet. Han motiverade att han lämnade uppdraget som ständig sekreterare med att han fått stå tillbaka som författare och privatperson under tiden, och längtade efter en mer rofylld tillvaro, och efter att kunna tala mer fritt.

Annons
Annons

Horace Engdahl.

Foto: Pontus Lundahl/TT

8 / 8

Sitter kvar på stol nummer 17

Horace Engdahl.
Horace Engdahl. Foto: Pontus Lundahl/TT

Ett uttalande i en intervju som Horace Engdahl gjorde 2016 för Dagens Nyheter får nytt liv efter sexbrottsanklagelserna mot ”kulturprofilen”, den sedemera för våldtäkt dömde vännen och ”vivören” Jean-Claude Arnault.

– Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det.

Striderna i Akademien tar vid. I april attackerar Horace Engdahl, själv tidigare ständig sekreterare, i Expressen Sara Danius för att vara ”den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift”. Några veckor senare kräver Sara Danius, Kjell Espmark och Peter Englund att Horace Engdahl lämnar Svenska Akademien. I utbyte är de beredda att ”bistå med återuppbyggnaden”. Men än så länge sitter Engdahl kvar på stol nummer 17.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons