Annons

Nattens mänsklighet. Vandringar med Rétif de la BretonneEngdahl provocerar med pilsk puritan

Horace Engdahl.
Horace Engdahl. Foto: Magnus Liam Karlsson/TT

Horace Engdahl nattvandrar genom 1700-talets erotiskt laddade Paris i sin nya bok ”Nattens mänsklighet”. Han får sällskap av författaren Rétif de la Bretonne, vars iakttagelser Engdahl använder för att få formulera sig provokativt om och i vår tid.

Under strecket
Publicerad

Illustration i Rétif de la Bretonnes ”Paris nätter”. Gravyr av Jean-Michel Moreau.

Bild 1 av 2

Illustration i boken ”La Paysanne Pervertie”, en uppföljare till ”La Paysan Perverti”.

Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT Bild 2 av 2

Nattens mänsklighet. Vandringar med Rétif de la Bretonne

Författare
Horace Engdahl
Genre
Sakprosa
Förlag
Alastor press

80 s.

I Rétif de la Bretonnes händer förvandlas Paris till en erogen zon. Det menar den amerikanska författaren Rebecca Solnit i essäboken ”Wanderlust. A history of walking” (2000). Jag är övertygad om att Horace Engdahl skulle hålla med henne, även om han inte formulerar saken riktigt lika fyndigt. I ”Nattens mänsklighet” får vi redan i introduktionen stifta bekantskap med den franske 1700-talsförfattaren Bretonnes (1734–1806) laddade förhållande till erotik i allmänhet, och gatans erotik i synnerhet.

Karln hade en rätt speciell hobby. Eller som Engdahl formulerar det: ”Man kan finna det lite egendomligt att Rétifs favoritsysselsättning verkar vara att i allra sista ögonblicket rädda flickor från att bli våldtagna.” Ja, det är onekligen underligt, men också kongenialt med det porträtt Engdahl målar upp av en pilsk puritan, en för vilken utlevd erotik och dygdig sedlighet tycks ha varit lika viktiga och därmed i ständig konflikt. Om man kan tänka sig något som en moraliskt anstruken Markis de Sade, var nog Rétif de la Bretonne – kanske mest känd som pornografisk författare – en sådan. Så var de två författarna också antagonister och i Bretonnes bok ”Paris nätter”, skriver Engdahl, stryker de Sade omkring som en skugga, ”fascinerande och frånstötande”.

Annons
Annons

Illustration i Rétif de la Bretonnes ”Paris nätter”. Gravyr av Jean-Michel Moreau.

Bild 1 av 1
Illustration i Rétif de la Bretonnes ”Paris nätter”. Gravyr av Jean-Michel Moreau.
Illustration i Rétif de la Bretonnes ”Paris nätter”. Gravyr av Jean-Michel Moreau.

I ”Nattens mänsklighet. Vandringar med Rétif de la Bretonne” slår Horace Engdahl följe med den parisiska nattvandraren, närmare bestämt med just skriften ”Paris nätter”. Den utkom 1788, det vill säga strax före revolutionen, och skildrar ett Paris som i allt väsentligt skiljer sig från dagens. Några år senare, 1790 och 1794, ger Bretonne ut ytterligare två delar, men Engdahl håller sig till den pre-revolutionära, något mer konservativa, Bretonne. Han ska i de senare delarna komma att framträda som anhängare av revolutionen, men i ”Paris nätter” skildrar han ”en stad där människor ännu inte har en aning om den stora förändring som skall komma”. Det är dit Engdahl följer honom.

Det är inte konstigt att Horace Engdahl ser de la Bretonnes senare revolutionsvurmande som en överraskning. I ”Paris nätter” framstår han inte direkt som en folkets man; tvärtom talar han om folket som intolerant och våldsamt, som ”ett odjur”. Och Engdahl tycks finna förtjusning i att slå följe också med de mest daterade värderingar, som när han med sin karakteristiskt eleganta arrogans påstår följande: ”Det är en aristokratisk idé att låta andra vara i fred med sin uppfattning. Hos folket väcker toleransen ingen sympati.” Engdahl prövar inte, han postulerar.

Annons
Annons

Illustration i boken ”La Paysanne Pervertie”, en uppföljare till ”La Paysan Perverti”.

Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT Bild 1 av 1

Rebecca Solnit beskriver i ”Wanderlust” hur det privata erotiska livet, i Rétif de la Bretonnes Paris, konstant spiller ut i det offentliga, eftersom de privata och publika platserna och erfarenheterna är så sammantvinnade. Det är laglöst, mörkt och fullt av faror, skriver Solnit, ”staden är en vildmark”. Detta gäller nu långt ifrån bara erotiken, vilket också blir tydligt i Engdahls framställning. Brottslighet, skumraskaffärer och lösdriveri präglar natten.

Illustration i boken ”La Paysanne Pervertie”, en uppföljare till ”La Paysan Perverti”.
Illustration i boken ”La Paysanne Pervertie”, en uppföljare till ”La Paysan Perverti”. Foto: Kharbine-Tapabor/REX/TT

Engdahl avhandlar en rad av Bretonnes betraktelser, en för varje natt han är ute i staden, under rubriker som ”Spel och dobbel”, ”Vådan av höjda löner” och ”Islamsk terrorism anno 1788”. Här finns ett par analyser som kunnat platsa i författarens förra bok, ”Den sista grisen”, däribland den något egendomliga teorin om att könet och sexualiteten intresserar – och upprör! – mer än terrorism i det Engdahl kallar ”vår puritanska kultur”.

”Nattens mänsklighet” är en liten bok på 80 sidor och därmed inte ett porträtt i helfigur av författaren Bretonne, vilket heller knappast är avsikten. Syftet tycks i stället vara att skildra den nattvandrande Bretonne och delvis – men bara delvis – att använda hans iakttagelser för att få formulera sig provokativt om och i vår tid.

Särskilt upprörd ids jag inte bli, men konstaterar att Horace Engdahl läser man för hur det är gjort snarare än för vad som påstås. Han är en god stilist och ”Nattens mänsklighet” en bitvis underhållande bildningsskrift, om än parentetisk i författarskapet. Och vad beträffar föremålet, Rétif de la Bretonne själv, kommer han förmodligen att åter falla ner i den glömska ur vilken Engdahl fiskat upp honom.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons