Annons

Horet i Hälsta. En sann historia från 1600-talet”Horet” som Arbogafallet – fast för 300 år sedan

Uppsalahistorikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström.
Uppsalahistorikerna Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström. Foto: Mikael Wallerstedt

Våld, död och otrohet. En kvinna i centrum, som både fängslar och skrämmer sin samtid. En ny bok berättar om Anna Persdotter, en gift kvinna med hög status, som ställdes inför rätta 1685.

Under strecket
Publicerad

Horet i Hälsta. En sann historia från 1600-talet

Författare
Karin Hassan Jansson & Jonas Lindström
Genre
Sakprosa
Förlag
Natur & Kultur

237 s.

Det är närmast omöjligt att inte dra parallellen. Jag läser Uppsalahistorikerna Karin Hassan Janssons och Jonas Lindströms bok ”Horet i Hälsta” samtidigt som SVT sänder en dokumentärserie i sex delar om ett av de senaste årens mest uppmärksammade brottsfall. ”Horet i Hälsta” är något av en 1600-talsversion av Arbogafallet. Det är en berättelse om våld, död och otrohet. I båda fallen står en kvinna, som både fängslar och skrämmer sin samtid, i centrum. Märkligt nog är det också bara ett par mil mellan Hälsta, några kilometer utanför Hallstahammar, och Arboga.

Det bortglömda rättsfall som Karin Hassan Janssons och Jonas Lindström lyft fram ur stormaktstidens dammiga rättegångsluntor är häpnadsväckande. En vinterdag 1685 ställdes Anna Persdotter, en kvinna mellan 25 och 30, inför Snedvringe häradsrätt. Hon var inte vem som helst utan gift hustru med status i det lokala samhället. Hon tillhörde den självägande bondeklassen och hade ärvt en av Hälstas största och rikaste gårdar. I Bergs kyrka hänger fortfarande ljusstakar i mässing som hade givits som gåva av hennes föräldrar – ett bevis på familjens välstånd.

Annons
Annons

I sockenstugan stod Anna Persdotter åtalad för att ”haver tenterat med förgift att förgöra sin man”. Maken Johan Johansson var svarslös inför rätten och lyckades knappt pressa fram ett ord. När han väl talade sade han ”Hon hatar mig”.

Det är den tidigare pigan i hushållet, Brita, som framförde anklagelsen om giftmord. Det var hon som funnit det, som efter en undersökning, ska visa sig vara arsenik i husbondens ölstop. Enligt Anna Persdotter var Brita bara en ”kona” och en ”tjuv”.

På detta dramatiska vis inleds ”Horet i Hälsta”. Snart framkommer fler anklagelser som skakar om hela bygden. Anna Persdotter anklagades för att ha har haft utomäktenskapliga relationer med både drängar i hushållet och andra gifta män. Skandalen växte medan häradshövding, nämndemän och präster tvingade fram erkännanden.

I bakgrunden lurade något som med tidens ögon betraktade som betydligt farligare än giftmord, ett moraliskt sönderfall som i slutändan hotar stormaktstidens strängt patriarkala och teokratiska maktstruktur.

Det var varken tortyr eller hot som fick de inblandade i Hälstahärvan att till slut erkänna sina brott utan prästens hot om Guds bestraffning.

Men var Anna ett offer eller en förövare? Var det i själva verket den våldsamma drängen Anders som utnyttjade henne och smidde planerna på att giftmörda husbonden och ta hans plats?

Det var ett allvarligt brott mot 1600-talets fadersvälde. Högst i denna allomfattande familjestruktur var Gud fadern medan kungen var fader över riket och husbonden fader över hushållet. Även drängar och pigor var underordnade husfadern. Men kanske viktigast i denna familj var kyrkoherdarna – 1600-talets religiösa och politiska poliser. De kontrollerade, förmanade och straffade. Det var varken tortyr eller hot som fick de inblandade i Hälstahärvan att till slut erkänna sina brott utan prästens hot om Guds bestraffning. I jordelivet kan man ljuga och synda – men inte inför Gud.

Annons
Annons

Det är också symptomatiskt att Annas öde inte avgörs av giftmordsanklagelserna utan av ett brott som i stormaktstidens föreställningsvärld är ätter värre: hor. Särskilt dubbelt hor, med andra ord otrohet mellan gifta par.

Hassan Jansson och Lindström sätter rättsfallet i ett större sammanhang. Bokens brister ligger i deras förmåga att gestalta sitt fascinerande material. Samma uppgifter och fakta tragglas återkommande – även i kapitel direkt efter varandra. Det är som om författarna inte riktigt litar på läsarens minne och då är boken inte särskilt omfattande.

Redan i prologen berättar författarna att mycket bygger på ”spekulationer och gissningar” – särskilt när de försöker tränga in i de berörda personernas känsloliv.  Efter 200 sidor blir det ändå lite tröttsamt med alla ”kanske”, ”antagligen”, ”sannolikt” och återkommande påpekanden som att ”detta är bara spekulationer”. Istället hade jag velat se att författarna dök djupare ner i 1600-talets idé- och känslohistoria.

”Horet i Hälsta” ger ändå en fascinerande inblick i ett förflutet som på samma gång är främmande som bekant. Föreställningar och fördomar om kvinnlig sexualitet är fortfarande något som påverkar hur domstolar dömer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons