Annons

SvD:s kritiker väljer bäst på scen

Carmen i lekfull tappning, Feydeau som teaterhistorisk karamell, ”Fanny och Alexander” i Eva Bergmans regi, en lätt uppdaterad Strindberg och ”Rigoletto” med stor empati hör till sevärdheter på scenerna.

Under strecket
Publicerad

Daniel Johansson som José och Miriam Treichl som Carmen.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 1

1 / 11

En Carmen med full fart i orkesterdiket

Daniel Johansson som José och Miriam Treichl som Carmen.
Daniel Johansson som José och Miriam Treichl som Carmen. Foto: Markus Gårder

Carmen

Kungliga Operan

Carmen – igen?! I Johanna Garpes regi leks det med schabloner men det tar ett bra tag innan sångarna får komma till sin rätt. Det lönar sig dock att hålla ut – Miriam Treichl och medspelarna skapar så småningom scenisk energi. Slutscenen är enastående vacker och dessutom direkt gastkramande. Musikaliskt finns det mycket att glädjas åt, orkesterspelet är underbart spänstigt och omväxlande, med full fart redan från de första takterna, skriver Bo Löfvendahl.

T o m 4 april.

Annons
Annons

Sofi Helleday i ”Orefeus stiger ner” på Elverket.

Foto: Therese Öhrvall Bild 1 av 1

2 / 11

Eftertänksamt gestaltad ödslighet

Sofi Helleday i ”Orefeus stiger ner” på Elverket.
Sofi Helleday i ”Orefeus stiger ner” på Elverket. Foto: Therese Öhrvall

Orfeus stiger ner

Dramaten, Elverket

Ödslighet och mänsklig ensamhet, snarare än främlingsfientlighet och rasism, är huvudsaken när Dramaten återkommer till Tennessee Williams ”Orpheus descending”. SvD:s Sara Granath tycker mycket om det stillsamma spelet, tystnaden och eftertänksamheten. Men konstaterar att pjäsen kantrar över till mer av ett banalt intrigdrama, med svartsjuka makar och kuvade hustrur.

T o m 27 februari.

Annons
Annons

Maia Hansson Bergqvist och Danilo Bejarano i ”Förlovningen”.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 1

3 / 11

Farskaramell med gott skådespeleri

Maia Hansson Bergqvist och Danilo Bejarano i ”Förlovningen”.
Maia Hansson Bergqvist och Danilo Bejarano i ”Förlovningen”. Foto: Sören Vilks

Förlovningen

Dramaten

Feydeau på Dramaten. En sällsynthet nuförtiden – men farsen som teatersort har mycket att bjuda på. ”Förlovningen” är stilkomedi på hög nivå, ett slags länk mellan Molière och, säg, Ayckbourn. Den väl valda ensemblen bjuder på skickligt spel och bra tempo i Ellen Lamms fyndiga regi. En teaterhistorisk karamell, skriver Lars Ring.

T o m 23 mars.

Annons
Annons

Mia Höglund-Melin som Emelie Ekdahl och Jakob Eklund som biskop Vergérus.

Foto: Ola Kjelbye Bild 1 av 1

4 / 11

Fantasin vinner i Bergmans vackra julsaga

Mia Höglund-Melin som Emelie Ekdahl och Jakob Eklund som biskop Vergérus.
Mia Höglund-Melin som Emelie Ekdahl och Jakob Eklund som biskop Vergérus. Foto: Ola Kjelbye

Fanny och Alexander

Göteborgs stadsteater

Eva Bergman sätter upp sin far Ingmar Bergmans mest älskade berättelse. Hon satsar på skådespelarna, på de små nyanserna i mänskliga interaktioner. Det är en njutning att se de precisa scenerna. Teatern, musiken och skådespelarkonsten vinner över kadaverordning och straffpredikningar. Det är vackert, vemodigt och tänkvärt, med aningar om katastrofen i den stora världen, skriver Sara Granath.

T o m 2 mars.

Annons
Annons

”Fordringsägare ” med Lina Englund, Anders Berg (i bakgrunden) och Carl Magnus Dellow.

Foto: John Gripenholm Bild 1 av 1

5 / 11

”Fordringsägare ” med Lina Englund, Anders Berg (i bakgrunden) och Carl Magnus Dellow.
”Fordringsägare ” med Lina Englund, Anders Berg (i bakgrunden) och Carl Magnus Dellow. Foto: John Gripenholm

Strindberg med fräschör på Galeasen

Fordringsägare

Teater Galeasen

En klassiker på Galeasen?! Jo men visst! Johan Wahlström har iscensatt Strindbergs ”Fordringsägare” men tar bort kvinnoföraktet och vågar ändra på rollernas styrkeförhållanden. Teklas status har ökat. Lina Englund spelar en begåvad men förtalad kvinna som försöker göra det bästa av sin situation. Carl Magnus Dellow, som gestaltar Gustaf, blir ett slags regissör för det stora drama som ska utspelas. Han behärskar texten med alla dess nyanser, skriver Lars Ring.

T o m 2 februari.

Annons
Annons

Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”.

Foto: Markus Gårder Bild 1 av 1

6 / 11

Far–dotter-relation skildrad med stark empati

Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”.
Jens Persson (Greven av Ceprano) och Karl-Magnus Fredriksson (Rigoletto) i ”Rigoletto”. Foto: Markus Gårder

Rigoletto

Kungliga Operan

Kvinnor utnyttjas, de svaga krossas. Så ser samhället ut i Sofia Jupithers svärtat nedtonade iscensättning av Verdis ”Rigoletto”. Hon sätter far–dotter-relationen i fokus och tar fasta på empati och psykologiska nyanser. Karl-Magnus Fredriksson gör en Rigoletto som väcker empati, hans baryton har varsam värme. Sopranen Ida Falk Winland är en underbart okonstlad Gilda, en ung tjej som drömmer om kärlek och frihet med koloraturer av andlöst längtande suckar, skriver Karin Helander.

T o m 11 februari.

Annons
Annons

Patricia Petibon som Violetta.

Foto: Malin Arnesson Bild 1 av 1

7 / 11

Döden sjunger med stark kraft i ”La traviata”

Patricia Petibon som Violetta.
Patricia Petibon som Violetta. Foto: Malin Arnesson

La traviata

Malmö opera

Döden är närvarande i Malmöoperans franska ”La traviata”. Fest, droger, sex – och en underbart intensiv Violetta i Patricia Petibons tolkning. Regissören Olivier Py gör en fantastisk iscensättning av Verdis ”La traviata” där dirigenten Rafael Payares ledning också skapar en musikaliskt högklassig uppsättning, skriver Bo Löfvendahl.

T o m 10 februari.

Annons
Annons

Rebecka Hemse och Anita Ekström som dotter och far i ”De oroliga” på Dramaten.

Foto: Jenny Baumgartner Bild 1 av 1

8 / 11

Bergman, barnet och åldrandet i intimt kammarspel

Rebecka Hemse och Anita Ekström som dotter och far i ”De oroliga” på Dramaten.
Rebecka Hemse och Anita Ekström som dotter och far i ”De oroliga” på Dramaten. Foto: Jenny Baumgartner

De oroliga

Dramaten

Pernilla August iscensätter Linn Ullmanns roman om en flicka som växer upp med en självtillräcklig filmregissör som far och en naiv, rastlös skådespelerska till mor. Resultatet är ett sprött och välspelat kammarspel om en unik men igenkännbar barndom, skriver Lars Ring. Trion Rebecka Hemse, Anita Ekström och Ingela Olsson gestaltar dessa oroliga, ängsliga och ensamma människor med nedtonade uttryck men stor känsla.

T o m 21 mars.

Annons
Annons

Mikael Persbrandt spelar titelrollen som inbillad sjukling i Molières komedi.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 1

9 / 11

Persbrandt är inbillningssjuk med den äran

Mikael Persbrandt spelar titelrollen som inbillad sjukling i Molières komedi.
Mikael Persbrandt spelar titelrollen som inbillad sjukling i Molières komedi. Foto: Sören Vilks

Den inbillade sjuke

Maximteatern

Mikael Persbrandts (inbillnings)sjuke patriark Argan styr sin omgivning med darrande, hypokondrisk järnhand i Stefan Larssons uppsättning av Molières komedi. Persbrandt får kompetent motstånd av en liten men mångkunnig ensemble. Skådespelarna får excellera i roliga förvandlingsnummer. Det här blev helt enkelt så bra som många hade hoppats, skriver Sara Granath.

T o m 21 februari.

Annons
Annons

Johan Ulveson och Kicki Bramberg möblerar om på Målarsalen i ”Stolarna”.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 1

10 / 11

Suveräna åldringar gör livet till tragisk fars

Johan Ulveson och Kicki Bramberg möblerar om på Målarsalen i ”Stolarna”.
Johan Ulveson och Kicki Bramberg möblerar om på Målarsalen i ”Stolarna”. Foto: Sören Vilks

Stolarna

Dramaten

Johan Ulveson och Kicki Bramberg är ljuvliga som det åldrade paret i Ionescos absurda pjäs ”Stolarna” som Tobias Theorell har regisserat. Uppsättningen genomsyras av en mild slapstick-ton och handlar om minnet och det obevekliga åldrandet, men också om hur man skapar och förleder folkmassor, skriver Lars Ring.

T o m 13 mars.

Annons
Annons

Malena Ernman i ”Så som i himmelen”.

Foto: Mats Bäcker Bild 1 av 1

11 / 11

Musikal som når himmelska höjder

Malena Ernman i ”Så som i himmelen”.
Malena Ernman i ”Så som i himmelen”. Foto: Mats Bäcker

Så som i himmelen

Oscarsteatern

I musikalversionen av Kay Pollaks film ”Så som i himmelen” sticker Philip Jalmelid ut när han med exceptionella röstresurser tolkar känslor genom musiken. Det vimlar av goda insatser i en uppsättning som utmynnar i att frälsningen finns i musikens obändiga kraft, den som tar människan ända upp i himmelen, skriver Bo Löfvendahl.

T o m 14 april.

Annons
Annons
Annons
Annons