Annons
Krönika

Kristoffer Leandoer:Hotas av fängelse – bisarr jakt på farliga böcker

  • Biblotekarien Natalia Sharina kan dömas till upp till tio års fängelse för att ha tillgängliggjort antirysk propaganda och förbjudna böcker. I Vladimir Putins Ryssland är fysiska böcker något man fruktar, flyr eller rentav fängslar, skriver Kristoffer Leandoer.
Under strecket
Publicerad

23 november är den andra rättegångsdagen för Natalia Sharina, en 59-årig bibliotekarie och chef för Moskvas statliga bibliotek för ukrainsk litteratur som suttit i husarrest sedan oktober förra året. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att jag hittat på alltsammans själv, det är som om en episod i min egen roman ”De försvunna böckernas bibliotek”, där böcker tillmäts en såväl konkret som överförd livsfarlighet, plötsligt fått liv och letat sig ut i nyhetsrapporteringen. Men det är inte bara i min fiktiva värld som fysiska böcker är något man fruktar, flyr eller rentav fängslar: även i Vladimir Putins Ryssland reagerar man så, åtminstone om man tillhör åklagarmyndigheten.

Rättegången mot Sharina, som inleddes den 2 november, gäller – vid sidan om de numera obligatoriska anklagelserna för förskingring – huvudsakligen att hon är ansvarig för att ha tillgängliggjort och spridit antirysk propaganda och förbjudna böcker.

Man behöver inte vara historiker för att inse att det är svårt att samla 60 000 titlar ukrainsk litteratur utan att få med en och annan kritisk utsaga om ryssar och Ryssland. En bibliotekarie som står inför rätta anklagad för att ha gjort litteratur tillgänglig på bibliotekets hyllor, ja rentav lånat ut den? Vad annars skulle hon göra på jobbet?

Annons
Annons

Sharina hävdar att de förbjudna böckerna placerats ut på hyllorna av säkerhetsagenter. För en författare är det som en bisarr dröm att föreställa sig dessa hemliga agenter i sina svarta skinnrockar som smyger runt bland de bortglömda hyllorna på ett statligt bibliotek och smusslar in anstötlig litteratur i lämpliga luckor bland raderna.

Om hon fälls kan Natalia Sharina dömas till upp till tio års fängelse. Kanske inget att raljera över?

Men just raljanta har moskvaborna själva alltid varit. Hur skulle de annat ha klarat sig? I år är det 125 år sedan Mikhail Bulgakov föddes, författaren till den – både genom sitt innehåll och genom sitt öde – mest hoppingivande roman för fängslade, förtryckta och förtigna författare som någonsin skrivits, ”Mästaren och Margarita”. Till Moskvaavsnittet i ”De försvunna böckernas bibliotek” lånade jag Wolands replik från ”Mästaren och Margarita”, just som han står beredd att återställa Mästarens uppbrända manus i oskatt skick. Det är en replik som alla ryssar gamla nog att minnas censuren i det forna Sovjet vet att citera med exakt rätt dosering ironi: ”Papper brinner som bekant inte.”

Nu får en ny generation lära sig Wolands replik och bekanta sig med ironin som överlevnadsstrategi.

Mikhail Bulgakov föddes i Kiev och hans verk kunde alltså rent formellt höra hemma på hyllorna hos Moskvas statliga bibliotek för ukrainsk litteratur. Utan att någonsin ha träffat henne är jag ganska säker på att just det citatet rör sig genom huvudet på Natalia Sharina i dag.

Den ryska människorättsorganisationen Memorial har förklarat Sharina som politisk fånge. Human Rights Watch och Amnesty International har tagit sig an fallet och kräver hennes omedelbara frisläppande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons