SvD Perfect Guide
Annons

Hugo Rehnberg: Vad är det som är så kul med att vara ensam?

Text: Hugo Rehnberg - 10 januari 2020

Jag har läst Ulf Lundells dagböcker Vardagar 1 och 2 under julen.

Han knallar runt ensam nere på Österlen; studerar fåglar, tittar på fotboll, rengör ugnen, meckar med portastudion, reparerar sin Aston Martin (som går sönder anmärkningsvärt ofta). Och så gnäller han utav bara helvete på samtiden. Enligt Lundell lever vi på ”Idiot-talet” – och några av de återkommande skurkarna är Facebook, nyliberalismen och Camilla Läckberg.

Ni fattar, en klassisk gnällgubbe. Ändå är hans vardagsanteckningar förvånansvärt underhållande.

Några frågor väcks:

Skulle jag – eller för all del någon enda vettig människa – orka traggla mig igenom böckerna om de inte var skrivna av just Ulf Lundell?

Och, framför allt, har han verkligen inget behov av andra människor?

Lundells isolering tycks vara helt självvald. På sätt och vis är han antitesen till alla ensamma och självömkande incel-män, vars torrlagda sexliv diskuterats flitigt den senaste tiden.

Vet inte varför, de är helt väsensskilda, men jag påminns om Hugh Grants karaktär i filmen Om en pojke. Den inbitne ungkarlen som skryter om sitt oberoende och förklarar att varje man är en ö – ”and I’m bloody Ibiza” (för att det är så kul och dekadent på just hans ö).

Jag fascineras av de frivilliga ensamseglarna. Kanske, förmodligen, för att jag inte har lika roligt i mitt eget sällskap som de tycks ha. “If you’re lonely when you’re alone, you’re in bad company”, sa Sartre. Det går inte att översatta till vettig svenska, men ni fattar. Och jag är uppenbarligen ett uselt sällskap eftersom jag inte står ut många timmar allena. Ensamma skogspromenader får tankarna att skena. Jag duger helt enkelt inte för att hålla det egna humöret uppe.

Jaja, Sartre sa även att “Helvetet är andra människor”, så problemet kanske ändå låg hos honom själv.

Dessutom: i slutet av Om en pojke blir Grant-karaktären förälskad och vill plötsligt bygga en massa broar från sin ö till andras öar.

Och om det är så förbannat kul för Lundell att vara ensamvargen som slutat söka sin flock, varför har han behov av att prångla på oss 1 200 sidor om sina tankar och känslor?

Hugo Rehnberg är aktuell med boken I huvudet på Hugo.

Annons