Annons

Janerik Larsson:Hur göra Sverige mera entreprenöriellt?

Pontus Braunerhjelm
Pontus Braunerhjelm
Under strecket
Publicerad

Jag skrev nyligen om Anders Johnsons storverk ”Besvärliga människor – svenska entreprenörer under 400 år”.

Johnson har i sin inledning ett avsnitt där han i 20 teser sammanfattar det han ser som de centrala insikter som hans mångåriga studier av svenska Jag entreprenörer gett honom.

Självtillit, fokusering och uthållighet är de karakteristika han då framhåller.

Professor Pontus Braunerhjelm är en av de främsta entreprenörsforskarna. Hans verksamhet har ingalunda avgränsats till akademin utan han har varit och är en aktivt deltagare i samhällsdebatten.

I samband med att han fyllde 65 häromdagen utgav Entreprenörskapsforum en festskrift med ett antal uppsatser om hans verk och, inte minst, om vad vi kan lära oss av entreprenörskapsforskningen.

En viktig slutsats som jag drar av läsningen är att det är lätt att tro att politiska åtgärder kan underlätta ett framgångsrikt entreprenörskap. Detta är i huvudsak ett misstag. Mycket av det som gjorts – välmenande – med detta syfte har varit om inte direkt skadligt så föga meningsfullt.

Annons
Annons

Det är politiskt attraktivt att låtsas gynna entreprenörskap medan sådana åtgärder inom politikområden som infrastruktur, bostadspolitik, arbetsmarknad, skattepolitik etc oftast är de som skulle ha bäst förutsättningar att göra nytta.

Om detta skrev Braunerhjelm, Magnus Henrekson och Klas Eklund för några år sedan ”Ett ramverk för innovationspolitiken. Hur göra Sverige mer entreprenöriellt?

Magnus Henreksons bidrag till festskriften är det barskaste och tydligaste vad gäller just frågan hur man ska åstadkomma innovation och entreprenörskap för ökat välstånd.

”Satsningar på FoU och utbildning – utan vidare analys av hur kunskap sprids och hur entreprenörer ska kunna utnyttja denna på ett värdeskapande sätt – riskerar att bli relativt verkningslösa.”

Om offentliga åtgärder skriver han vidare att ”frågan är om det i praktiken är politiskt möjligt att utforma programmen så att de katalyserar de innovationer och det entreprenörskap som uppstår spontant och inte avleder resurser och uppmärksamhet till fel saker. Kanske är de politiska och entreprenöriella processerna alltför väsensskilda?

Henrekson citerar däremot med gillande hur Björn Rosengren som nytillträdd näringsminister såg på sin uppgift: ”kratta i manegen”.

Festskriften innehåller en rad andra bidrag som jag fann läs- och tänkvärda.

Ett av dessa är Lars Leijonborgs ”Globaliseringsrådet tio år senare” där han ganska försynt pekar på hur finansminister Anders Borg såg till att de insikter som rådet – där Braunerhjelm var huvudsekreterare – redovisade förpassades till en skrivbordslåda för att sedan bli bortglömd.

Leijonborg skriver optimistiskt att rådets slutrapport är en guldgruva för en kommande reformsinnad regering. Just nu ser jag inga tecken på att Sverige skulle kunna få en sådan.

Festskriften avslutas med en mycket intressant och genomarbetad essä av Carl B. Hamilton om USAs och EUs handelspolitik. Det är en viktig framtidsfråga som kommer att påverka världen oavsett hur ett land som Sverige lyckas hantera den viktiga men svåra frågan hur ett bättre klimat för besvärliga människor, entreprenörer, ska bli verklighet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons