Annons
Krönika

Katarina Wennstam:”Hur har familjer mage att ställa krav?”

Under strecket
Publicerad

Det var någon gång under valrörelsens slutspurt. Jag tänkte att om jag hör orden låt föräldrar bestämma det själva en gång till så skriker jag rakt ut.

Det handlar förstås om föräldraförsäkringen, den privatekonomiska fråga där de olika partierna befinner sig allra längst från varandra. Nu när regeringssamarbetet mellan S och MP börjar klarna så vet vi att det blev en kompromiss med ytterligare en pappamånad och att vårdnadsbidraget (äntligen) slopas.

En mesig mellanväg, om jag får tycka. En uttalat feministisk regering borde våga gå längre och slå dövörat till mantrat låt föräldrarna bestämma själva.

För det som sker i de flesta familjer när föräldrapenningen ska fördelas är att andelen där just Pappan råkar vara den som tar ut merparten blir försvinnande få. Dessa familjer kan till och med vara en urban myt, ungefär lika vanligt förekommande som kentaurer.

Jag ska inte lägga ut orden om jämställdheten här, det har så många gjort före mig. Varför barn behöver tid med båda sina föräldrar och att jämställdhet är det bästa botemedlet mot spruckna relationer. Nog om det.

Annons
Annons

Men det jag inte för mitt liv kan förstå är hur familjer ens har mage att ställa krav på hur de vill fördela penningen. Det som KD och SD kallar att låta familjen bestämma själv.

Varför då, undrar jag.

Det här är pengar som vi som har fått barn FÅR av svenska staten, i världens kanske mest generösa och självklara förmån. Det här är medel ur allas vår gemensamma kassa, som betalas ut av staten. Vari ligger då det märkliga i att just staten också villkorar dessa utbetalningar? Varför ska just föräldrapenningen vara det bidrag där staten inte får lov att säga att visst, här har ni pengar för att ni behöver dem, men då säger vi att ni måste dela på dem?

Passar det inte så står det ju familjen fritt att flytta till USA där könsrollerna är så konserverade att både Jimmie Åkesson och Göran Hägglund måste smacka belåtet. Men nej just det, där får man inte så mycket stålar från det allmänna …

**Jag skulle önska att en smula **ödmjukhet infann sig hos de familjer som får, får och får från den dagen deras avkomma kommer till världen. I en demokrati med ett folkvalt parlament så fattar våra politiker mängder beslut över våra huvuden, om skatter vi inte gillar, om nya vägar, om skolor som ska läggas ner. Men just föräldraförsäkringen är uppenbarligen något av en helig ko.

Nästa argument som får mig att vilja skrika rakt ut är ”Men om han är egen företagare då?!” Som om mannens rätt att satsa allt på sitt företag står över en jämställd fördelning mellan könen.

Och det riktigt märkliga är ju alla vi kvinnor som, just under de barnafödande åren, startar egna företag. Och ändå kan vara mammalediga. Hur kan det gå ihop, säg? För enligt min mening är män inte sämre på att driva företag än vad vi kvinnor är. Och inte på att vyssja bebisar och ta hand om hemmet heller.

Katarina Wennstam är författare och journalist. katarina.wennstam@svd.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons