Kuppen mot domkyrkan – långt ifrån perfekt, enligt domprosten Christofer Lundgren.
Kuppen mot domkyrkan – långt ifrån perfekt, enligt domprosten Christofer Lundgren. Foto: Polisen och Tomas Oneborg

Prosten om regaliekuppen: ”Inte ’Ocean’s Eleven’-nivå”

Ett spår av blodsdroppar fläckade domkyrkans tegelgolv. Färskt blod rann längs Karl IX:s spira. En het dag i somras stals några av Sveriges mest värdefulla skatter – för att senare hittas i en soptunna. Här är hela historien om Strängnäskuppen – som fortfarande är ett delvis olöst mysterium.

Uppdaterad
Publicerad

1. En damcykel försvinner

En av de sista heta dagarna i juli 2018 återvände en kvinna hem från semestern. Hon gick mot Tunagård station i Åkersberga för att hämta sin cykel. En svart damcykel, sju växlar, grå barnstol. Ett par veckor tidigare hade hon låst fast den här. Hon ska senare minnas att det var samma kväll som Sverige mötte England i kvartsfinal i fotbolls-VM.

Nu var cykeln borta.

En svart damcykel anmäldes försvunnen i slutet av juli 2018. Ett brott som ”uppenbart” inte går att utreda.
En svart damcykel anmäldes försvunnen i slutet av juli 2018. Ett brott som ”uppenbart” inte går att utreda. Foto: Polisen

Ett brott, bland tusentals andra, som polisen betraktar som rena rutinärenden.

”Det är uppenbart att brottet inte går att utreda” lät den slentrianmässiga avskrivningen av hennes anmälan. Ingen förundersökning inleddes. Vad polisen ännu inte visste var att vittnen hade iakttagit cykeln tio mil västerut.

Det verkligt udda var hur varmt klädd mannen var. Mitt i den värsta värmeböljan på hundra år bar mannen heltäckande byxor och mössa.

Tidigt på morgonen den 31 juli var Strängnäs domkyrkas organist på väg till arbetet. Denna morgon, som så många andra, skulle han börja med att öva ett par timmar vid domkyrkoorgeln – med sina 60 mäktiga stämmor.

Han låste upp dörren och avaktiverade larmet till den medeltida domkyrkan. Ingenting verkade konstigt denna dag, förutom de två cyklarna som stod parkerade vid Benhuset, ett vitkalkat kvadratiskt hus i domkyrkoparken som fått sitt namn av att man förr förvarade de döda där innan jordfästelsen.

Annons

Han hade sett de två svarta damcyklarna dagen innan. En av dem hade en grå barnstol, noterade han och funderade över om någon familj hade picknick i parken. Men han såg inga människor i närheten.

Strängnäs domkyrka invigdes redan 1291.
Strängnäs domkyrka invigdes redan 1291. Foto: Tomas Oneborg

2. En märklig man

Tisdagen den 31 juli var en ovanligt lugn dag i Strängnäs domkyrka. Värmeböljan höll fortfarande sitt grepp om Sverige. Inga dop eller bröllop var planerade. Inga stora turistgrupper anlände. Men strax före lunch steg en man in i kyrkan.

En Pokémon Go-spelare, tänkte Linus där han satt bakom disken vid entrén. Han hade jobbat extra som kyrkvakt i fem år och lärt sig att skilja besökarna åt. Förstagångsbesökarna som storögt blickade upp mot domkyrkans valv, stammisarna som med vana steg orienterade sig i kyrkan och så Pokémon Go-spelarna. De hade börjat dyka upp för något år sedan.

Annons

Sättet mannen rörde sig på antydde emellertid att han hade varit där förut. Han tittade inte heller ner i en mobiltelefon. Men det verkligt udda var hur varmt klädd mannen var. Mitt i den värsta värmeböljan på hundra år bar mannen heltäckande byxor och mössa.

Vid högkoret stod Linus kollega Lisa och dammtorkade med en vippa. Precis som Linus sommarjobbade hon som kyrkvakt. Den märkliga mannen passerade bara ett par meter från henne. Han gick med raska steg, huvudet nedsänkt. Hon såg att han bar en beige trenchcoat och fick en känsla av att något inte var rätt. Ett annat vittne tyckte att mannen gick med hukande gång.

Ill: Alexander Rauscher
Ill: Alexander Rauscher

Lisa gick för att damma i Martyrernas kapell, en av de tidigare sakristiorna som byggts om för att hedra missionärer och andra kristna som dödats på grund av sin tro. Om en liten stund skulle det hållas en lunchmässa i kapellet. Men bara sekunder efter att hon stigit in hörde hon ett dunsande ljud eka genom kyrkan. Först en stor smäll, sedan en ännu högre. Ett annat vittne skulle senare beskriva det som ljudet från en medicinboll som slår i golvet – dova dunsar.

Annons

I en av kyrkans bänkrader satt ett medelålders par. De hade gjort en utflykt till Strängnäs och under en promenad spontant bestämt sig för att besöka domkyrkan. De mindes den ovanliga hettan den här julidagen. I kyrkan var det svalt. Plötsligt hörde de dunsarna. Kanske fyra, fem stycken, följda av ”någonting som krossas”. Efter en stund såg de två män med raska steg gå mot utgången: ”de var väldigt påklädda”.

Foto: Polisen

3. En blodbesudlad spira

Färskt blod hade runnit längs Karl IX:s spira, symbolen för kungens världsliga makt och hans av Gud givna plikt att döma och styra över sitt folk. En spricka hade öppnat sig i skaftet och repor hade skadat emaljen. Det laminerade glaset i montern hade krossats med kraftiga slag från ett tillhygge.

Annons

Borta var Karl IX:s magnifika krona i guld, prydd av bergskristaller, emalj och pärlor. Borta var också kungens guldäpple, liksom Kristina den äldres guldkrona dekorerad med svart emalj.

Kvar i montern stod Karl IX:s och Kristina den äldres spiror. I det bortre hörnet låg drottningens guldäpple, som hade fallit ner från sin plats. På domkyrkans tegelgolv ledde ett spår av blodsdroppar ut ur rummet.

Det hela var något av en historisk ironi. Karl IX:s överdådigt påkostade begravningsregalier var finalen på ett liv och en regentperiod som var just blodbesudlad.

Karl IX var den yngste sonen till Gustav Vasa och hade av sin far fått ett hertigdöme som omfattade större delen av Närke och Södermanland. Men den blivande Karl IX nöjde sig inte med att vara vasall under sin halvbror Erik XIV. Från sitt lilla hertigdöme skulle Karl IX lägga grunden till ett stormaktsimperium som under 1600-talet skulle sätta skräck i Europa.

Monterns laminerade glas krossades med kraftiga slag från ett tillhygge. Kvar i montern stod Karl IX:s och Kristina den äldres spiror.
Monterns laminerade glas krossades med kraftiga slag från ett tillhygge. Kvar i montern stod Karl IX:s och Kristina den äldres spiror. Foto: Catharina Fröjd
Annons

Karl IX hade ärvt faderns politiska fingertoppskänsla, häftiga temperament och brutalitet. Det har påpekats att Karl IX idag skulle betraktas som psykopat. Men i 1500-talets politiska värld, som präglades av machiavellisk maktkamp, brutalitet, krig, uppror och lönnmord, hade han helt enkelt vad som krävdes av en regent.

Tillsammans med sin bror Johan III ledde han upproret mot Erik XIV, som senare sannolikt förgiftades med arsenik. Brodern Magnus blev sinnessjuk. När Johan III dog manövrerade Karl IX ut sin brorson Sigismund – som också var kung över Polen – från den svenska tronen.

Karl IX vann riket vid slaget vid Stångebro, men det var inte slutet på blodsspillan. Han skulle hänsynslöst rensa ut alla han betraktade som fiender. Karl IX:s väg genom riket kantades av pålade huvuden.

Karl IX:s regalier sticker ut, de är de främsta begravningsregalier vi har i Sverige

När kungen avled 1611 hade han sett till att även hans död skulle bli en spektakulär maktdemonstration. Våren 1612 avgick begravningståget från Nyköping till Strängnäs domkyrka.

Annons

– Stora begravningsceremonier hade blivit populära under renässansen och inspirerats av det romerska triumftåget. Det var ett speciellt spektakel. Sorgeprocessionen kunde vara kilometerlång, berättar Ebba Gillbrand, byggnadsantikvarie vid Länsstyrelsen i Södermanland.

Processionen var både ett skådespel och en teater, vilket inte minst manifesterades genom den så kallade kyrisryttaren.

– Bakom likvagnen red en ryttare klädd i en gyllene rustning som symboliserade den levande kungen. Det var en suggestiv scen, ryttaren i guld som kontrasterade det svartklädda processionståget.

I dag står Karl IX:s kyrisryttare, med en rustning som tillverkats av tolv guldsmeder, på gravmonumenten i domkyrkan.

– Regalierna som togs fram för begravningen är en del av hela detta sammanhang. Men Karl IX:s regalier sticker ut, de är de främsta begravningsregalier vi har i Sverige, berättar Gillbrand.

Att en kung kunde ta med sig rikets mest värdefulla föremål ner i graven förmedlade ett tydligt budskap – att han var en härskare av guds nåde.

Annons
Foto: Tomas Oneborg

4. ”Skulle bli katastrof av allt”

Predikstolen vilar på tassar av förgyllda döskallar. Det var där Mikael stannade till för ett ögonblick och lyfte vänsterhanden. Blod. Han hade inte känt någon smärta, men förstod att det måste ha skett när han grep efter kronorna och äpplet. ”Ta det guldfärgade”, det var uppdraget. Allt hade gått bra. Mikael hade enligt plan kört dit cyklarna några dagar tidigare – de var fortfarande där. Ingen hade stoppat honom när han gått in i kyrkan. Polotröjan var uppdragen högt för att dölja tatueringen på halsen. Han hade, som han själv senare skulle beskriva det, försökt spela ”handikappad”. Gå konstigt, klia sig i ansiktet – det skulle avskräcka folk. Han hade velat hålla det enkelt, ”inte ha rånarluva och vapen”. Ingen hade konfronterat honom. Ingen hade heller lagt märke till väskan hade han hade tejpad runt magen. Mobilen hade han lämnat hemma, så att ingen skulle kunna spåra hans rörelser.

Annons

Montern gav efter för tre, fyra kraftiga slag. Hur den andra mannen – han som slog – kom till platsen vill Mikael senare inte berätta.

Han fick med sig det mesta, men när han grep om Karl IX:s guldspira satt den fast. Drottningens svarta spira fick också bli kvar. Äpplet som hade fallit ner från plattformen och lagt sig i hörnet missade han.

När han såg blodet strömma från såret på handens ovansida insåg han att ”det skulle bli katastrof av allt”. I andra handen höll han väskan som han skyddade ”fan med livet”. Han stoppade ner den blödande handen i fickan och fortsatte ut, bort mot cykeln. Skärsåret skulle Mikael senare limma ihop med superlim.

Ill: Alexander Rauscher
Ill: Alexander Rauscher

Några hundra meter bort satt två systrar på en veranda och planerade ett bröllop. De hade en fantastisk utsikt över Mälaren och den lilla park vid vattnet som tillägnats poeten Bo Setterlind.

Annons

Plötsligt hördes ett rasslande ljud, av ihålig metall som möttes, darret av ekrar, ett hjul som fortsatte snurra några varv och plinget från en ringklocka.

En av kvinnorna såg en man springa över gräsmattan i parken nedanför. En annan man kom springande från andra hållet mot träbryggan vid parken. En cykel låg kastad vid stranden, den andra stod lutad mot en lyktstolpe. Senare skulle polisen under en forensisk undersökning finna ”blodlika besudlingar och rinningar på sadeln” på en av cyklarna.

Systrarna på terrassen hörde ett dunsade ljud, sedan såg de en ”vit motorbåt” som i full fart lämnade bryggan.

Någon kilometer sydväst, vid den lilla ön utanför Ulfhälls Herrgård, hade en kvinna och hennes sambo lagt för ankar för att fiska när en båt i hög hastighet körde förbi dem. Även andra vittnen såg båten åka norrut – innan den försvann någonstans runt Morraö.

Ill: Alexander Rauscher
Ill: Alexander Rauscher
Annons

5. Swedish Crown Jewels

”Stöld från domkyrka – flydde i båt” stod det i Expressen. Bara någon timme efter kuppen var nyheten ute. Alla stora medier rapporterade.

Nyheten fick också internationellt genomslag: ”Swedish crown jewels stolen by thieves who fled by speedboat” rapporterade CNN. Särskilt stort var intresset i det rojalistiska Storbritannien. Konservativa Evening Standards rubrik löd ”Manhunt as Swedish crown jewels stolen”.

Snabbt etablerades bilden att detta var något mer än en simpel stöldkupp. ”Det är en stöld från det svenska samhället”, sade kyrkans domprost Christofer Lundgren till Expressen. ”Allting har ett ekonomiskt värde, men det här är som när huset brinner ner och bilderna på barnen försvinner”, sade biskopen i Strängnäs stift, Johan Dalman, till TT. Det rörde sig, med andra ord, om föremål som var oersättliga.

Det stora intresset var inte oväntat; Karl IX:s och Kristina den äldres regalier var internationellt kända och hade ställts ut i bland annat USA, Storbritannien och Japan. När världens främsta designmuseum, Victoria and Albert i London, 1980 arrangerade utställningen ”Princely Magnificence” var det inte de brittiska kronjuvelerna som prydde katalogens omslag utan Karl IX:s krona. Den var utställningens huvudnummer.

Annons
Strängnäskuppen blev snabbt en världsnyhet – i rojalistiska Storbritannien var intresset särskilt stort.
Strängnäskuppen blev snabbt en världsnyhet – i rojalistiska Storbritannien var intresset särskilt stort. Foto: Lina Larsson/IBL

När en av Sveriges främsta experter på området, Susann Silfverstolpe från Bukowskis, några år tidigare skulle sätta ett försäkringsvärde på regalierna hade hon svårt att ens finna jämförbara objekt. Hon tvingades gå till några av de dyraste föremålen som någonsin sålts på auktionshuset, som en normandisk olifant (stridshorn) från 1000-talet och Alfred Nobels jubileumsklocka av Carl Fabergé. Men inte ens dessa hade det som värderas allra högst – kunglig proveniens. Silfverstolpe satte försäkringsvärdet enbart på Karl IX:s krona till 35 miljoner kronor. Samlingen i sin helhet värderades till 65 miljoner kronor.

Snart började medierna spekulera kring motivet. Vem skulle vilja köpa en kungakrona? Enligt Michael Will, expert på stulna konstföremål vid Europol fanns det i fallet med regalierna två möjligheter. Antingen hade regalierna stulits på uppdrag av en samlare – eller så hade tjuvarna inte förstått vad de kommit över. I det senare fallet fanns det en risk att regalierna skulle smältas ner för guldvärdet.

Annons
Foto: Lina Larsson/IBL

6. Jakten

11.36 hade larmet inkommit. 16 minuter senare stoppade en polispatrull en cyklist några gator från domkyrkan, med ”vit t-shirt, en svart ryggsäck och snabba solglasögon”. Men cyklisten släpptes snart och patrullen fortsatte: ”Vi trålade längs Östra Strandvägen och söderut”. Strax efter klockan 12 nådde de Bo Setterlinds park och påträffade ett av vittnena som hade sett tjuvarna försvinna med båt. Patrullen begärde att en vägspärr skulle sättas upp på riksväg 55 utanför Enköping, en trolig flyktväg om tjuvarna tog sig vidare norrut med bil.

Snart surrade en polishelikopter över fjärden utanför Strängnäs. Det lokala sjöräddningssällskapets båtar Don Carlos Wallenius och Pötha F-son kallades ut för att söka efter en mindre styrpulpetbåt. Sökandet pågick till halv nio på kvällen. I rapporten efteråt konstaterades att uppgiften var svår: ”75 procent av mindre båtar stämmer in”. De två männen var försvunna, liksom ett byte värderat till 65 miljoner kronor. En internationell efterlysning gick snart ut efter föremålen via Interpol.

Annons

Tjuvarna hade snabbt försvunnit från platsen. Hela scenariot, från att montern krossades tills att de nådde båten, hade bara tagit minuter. Båten, en Silver Fox, var inte en ovanlig syn på Mälaren i juli. Denna stekheta dag kunde de enkelt försvinna bland de hundratals småbåtar som var ute.

2013 stals kungliga regalier som tillhört Johan III vid ett inbrott från Västerås domkyrka. Tjuvarna greps aldrig men regalierna, som visade sig vara prydnadsregalier, hittades tre dagar senare i ett dike. Kanske hade även tjuvarna vid kuppen mot Strängnäs domkyrka lyckats försvinna spårlöst, om det inte var för det där skärsåret på vänster hands ovansida.

Klockan 18.30 den 1 augusti, dagen efter kuppen mot domkyrkan, slog ett team från Nationella insatsstyrkan till mot en gårdsfastighet i Åkersberga. Polisen hade följt blodspåret, Nationellt forensiskt centrum hade fått en träff: Mikael.

Foto: Polisen
Annons

Stölden hade snabbt fått hög prioritet inom polisen. På plats vid fastigheten var även ett team från Noa, Nationella operativa avdelningen, som hade tagit över utredningen. Våren 2016 hade en helt ny enhet bildats inom Noa för att utreda kulturarvsbrott. Gruppen hade delvis bildats till följd av den ”spanska kyrktjuvens” härjningar. 2015 dömdes en man av spansk härkomst till fem års fängelse för en lång rad stölder mot kyrkor och hembygdsgårdar i Sverige.

I fallet med den spanska kyrktjuven tog det åratal att spåra och åtala mannen. Den här gången tog det snarare timmar.

Polisen påträffade tre personer vid fastigheten, men Mikael var inte där. Vid husrannsakan togs datorer, mobiler och läsplattor i beslag. Polisen hittade även egendom som misstänktes vara stulen, samt narkotika och dopingpreparat.

Mikael, som var 21 år gammal vid tillfället, fanns i brottsregistret. Han hade tidigare dömts för narkotikabrott och brott mot knivlagen. Senare skulle han själv beskriva sig som ”småtjuv”. Den ekonomiska utredning polisen gjorde av Mikael tycktes bekräfta bilden. Han var arbetslös. De små lagliga inkomsterna kom från olika påhugg för företag inom båt- och byggsektorn.

Annons

Samtidigt kartlades Mikaels nätverk. Han var knuten till en av de kriminella grupperingar i Åkersberga som redan var välkänd för polisen. I huvudsak ägnade de sig åt stölder, ofta av så kallad ”smash and grab”-typ, med andra ord stölder där gärningsmännen till exempel krossade ett skyltfönster och snabbt försvann med bytet.

Mikaels nätverk bestod av några yngre män, däribland 24-årige Rickard och 26-årige Johan. Polisen misstänkte att Johan var Mikaels medbrottsling i kyrkan. I nätverket fanns också ett par äldre personer med grövre brott i belastningsregistret, en 36-åring och en 47-åring.

Brottsregistret visade på en gemensam och aktiv brottslighet. I början av februari hade två av männen dömts till ett tvåårigt fängelsestraff för stöld av bredbandskabel till ett värde av 3,5 miljoner kronor. Den 36-årige mannen förekom i en annan pågående utredning och avlyssnades av polisen.

Mest intressant var att den 47-årige mannen i nätverket för över 20 år sedan varit delaktig i en kupp som var lika spektakulär som den mot Strängnäs domkyrka: stölden av Silverbibeln. Den 5 april 1995 hade två maskerade män gått in på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala mitt på dagen och med en hammare krossat montern som innehöll en av världens mest kända handskrifter, de fyra evangelierna skrivna på gotiska med silverbläck från 300 e Kr. Samtidigt hade de sprutat ut tårgas i rummet för att avleda uppmärksamheten.

Annons

Polisen kom gärningsmännen på spåren efter att sotare funnit tårgastuber och fotografier av bibeln i en sotningslucka i ett hus i Stockholm. Genom ett anonymt tips leddes polisen till en förvaringsbox på Stockholms centralstation, där Silverbibeln återfanns en månad efter kuppen. Hemma hos den nu 47-årige mannen hade polisen funnit rånarluvor, bultsax, bräckjärn och en pistol. Han kom då att dömas för förberedelse till grov stöld, och polisen skulle komma att bedöma honom som skäligen misstänkt för inblandning i kuppen mot Strängnäs domkyrka.

Ill: Alexander Rauscher
Ill: Alexander Rauscher

Mikael var den yngsta personen som förekom i utredningen. Vänner och familj beskriver honom som en person med en fot i det vanliga samhället och med den andra i den kriminella världen. Han hade ”en bråkig sida”, hade ”hamnat i dåligt sällskap” enligt personer i hans närhet. En vän, som inte tillhörde det kriminella nätverket, beskriver Mikael som ”alltid glad, trevlig och varm”.

Annons

En annan person i hans närhet gav uttryck för desperation. Hen hade sett hur Mikael dragits allt djupare in i kriminalitet och hade försökt få honom att ändra beteende, men insett att ”ingenting biter”. Kanske skulle det vara bra för Mikael, argumenterade hen, om han ”får åka fast ordentligt och sitta av tid i fängelse”.

Sökandet efter Mikael skulle komma att pågå i flera veckor. I förhör med vänner och familj tycktes ingen veta var han befann sig. Polisen försökte spåra Mikael via hans telefon, men den visade sig inte ha använts efter kuppen.

Det skulle dröja närmare en månad innan ett spår dök upp. I början av september larmades polisen om en utbränd bil vid Skärgårdsstads badplats. På platsen fann polisen också ett båtsläp utan registreringsskylt, som vid en kontroll visade sig vara ett släp som stals tillsammans med båten som användes vid kuppen.

Ett par dagar senare, nästan sex veckor efter kuppen, dök Mikael plötsligt upp på gården i Åkersberga. Dagen därpå överlämnade han sig själv till polisen.

Annons

Ur polisens förhör den 12 september 2018, 16.36:

”Förhörsledare: Vi har teknisk bevisning gällande DNA från brottsplatsen och denna DNA-träff går till dig! Vad har du att säga om det!

Misstänkt: Ingen kommentar!”

Ill: Alexander Rauscher
Ill: Alexander Rauscher

7. Rättegång

Det dystra rummet med senapsgula väggar och alltför hårda stolar fylldes av åhörare. Utsikten över Fristadstorget utanför Eskilstuna tingsrätt var inte uppmuntrande. Konstverket ”Pin Point”, en 22 meter hög skulptur i form av en nål, lyckades inte sticka hål på den jämngrå februarihimlen. Vindar från norr fick människor att huka.

Men spänningen inne i tingsrätten var laddad. Mikael satt framåtlutad i en mossgrön fleece över en skrynklig vit skjorta. Det var lite mer än en vecka sedan slutförhandlingarna hade avbrutits under spektakulära former.

Annons

Under de första förhören hade Mikael nekat till allt. Men under hösten pressades han allt hårdare av bevisningen mot honom. Han skulle göra otaliga försök att försöka förklara blodspåret. Han medgav till sist att han hade stulit en båt och två cyklar – och i och med det skurit sig på handen – utan att veta att dessa skulle användas som flyktfordon. Han hade spontant gått in i kyrkan och blivit vittne till stölden. När han såg vad som lämnats kvar hade han fallit för frestelsen: ”Jag ser att det är grejer kvar, guldgrejer och blir girig”. När han sträckte sig in skar han sig på glaset och ångrade sig.

När rättegången mot Mikael inleddes i Eskilstuna tingsrätt i slutet av januari nekade han fortfarande. Regalierna var fortfarande försvunna. Han stod åtalad för grov stöld och Strängnäs domkyrkoförsamling krävde honom på 65 miljoner kronor. Bevisen ansågs vara starka – för att inte säga överväldigande – trots hans nekande.

Strax efter klockan ett på natten den 5 februari ryckte en polispatrull ut till Båthamnsvägen i Åkersberga. Morgonen därpå skulle rättegångens tredje och sista dag påbörjas. Det snöade lätt. På parkeringsplatsen vid hundkapplöpningsbanan i Åkersberga hade en väktare iakttagit något märkligt.

Annons

När patrullen hade anlänt hittade de en grön soptunna som var uppkastad på taket på en blå bil. På sidan av tunnan hade någon med vit sprayfärg skrivit ”BOMB”.

Förhandlingarna i Eskilstuna tingsrätt avbröts omedelbart.

På en parkeringsplats i Åkersberga gjorde en väktare ett märkligt fynd.
På en parkeringsplats i Åkersberga gjorde en väktare ett märkligt fynd. Foto: Polisen/TT

I soptunnan fann polisen inte en bomb utan Karl IX:s svårt deformerade krona. Hela kronringen, byglar och ståndare var intryckta. Korset i kronans topp var avslaget. Flera pärlor, bergkristaller och emaljdekorationer hade lossnat. Karl IX:s guldäpple hade fallit isär i två halvor, med bucklor och repor. Drottningens krona var i bättre skick, men något skev.

”Det är självklart att man har velat väcka uppmärksamhet med den här placeringen”, kommenterade åklagaren Reena Devgun till SVT om fyndet.

De har säkert känt och förstått hur oerhört svårt det var att ha kvar regalierna i sin besittning.

Annons

Förundersökningen återupptogs. Vid en analys av Nationellt forensiskt centrum påträffades DNA-spår på de återfunna regalierna. De kunde härledas till Mikael och två män i hans närhet. Bara dagar efter fyndet griper polisen 24-årige Rickard och 26-årige Johan. Inte långt efter att regalierna återfunnits begärdes även 26-årige Johan häktad.

I det förhör som polisen höll med Mikael efter fyndet vägrade han återigen svara på några frågor. Johan skulle i förhör senare erkänna att det var han som återlämnade regalierna för att hjälpa Mikael undgå det stora skadeståndsbeloppet. Enligt Maria Ellior, nationell samordnare för området kulturarvsbrott vid Noa, hade polisen pressat nätverket runt Mikael under hösten och vintern.

– De har säkert känt och förstått hur oerhört svårt det var att ha kvar regalierna i sin besittning. Det har också framgått hur svårt det skulle vara att avyttra regalierna, säger Maria Ellior.

Foto: Jonas Ekströmer/TT
Annons

När slutförhandlingarna återupptogs lite mer än en vecka efter avbrottet snurrade Mikael otåligt på stolen i rättegångssalen. Hans advokat, Johan Eriksson, inledde och lutade sig fram mot mikrofonen på bordet: ”Han erkänner grov stöld”.

I ett nytt förhör gav Mikael en kortfattad bild av händelseförloppet. En vecka före kuppen hade han fått uppdraget. Enligt Mikael var inte Karl IX:s krona ”kvaddad” när han tog den. Han sade sig inte veta så mycket om föremålen, förutom vad han läst på Google: ”Äpplet är något man höll när man dog. Tillhörde någon Kristina, någon Gustav.” Enligt Mikael var det inte heller hans idé: ”Jag ska bara gå in och ta dem. Jag har ingen större roll än så.”

Han berättade att han skulle få en fast summa för jobbet: ”Jag har ingen koll på konst. När allt var färdigt skulle jag få en viss summa. Snabba pengar, 50–60 lax typ”.

Den bild han förmedlade stämde till stora delar överens med polisens och åklagarens. Men på en rad punkter ville Mikael inte svara på några som helst frågor. Han ville inte berätta om sin medbrottsling eller hur denne kommit in i kyrkan. Han ville inte berätta om vem som gav honom jobbet eller vem som hade tagit emot regalierna efter kuppen.

Annons

Fallet tycktes, trots erkännandet, vara långt ifrån löst. Varför hade regalierna återlämnats just nu? Var det för att ge Mikael och de andra inblandade mildare straff? Eller var grejerna helt enkelt för heta, och omöjliga att sälja?

Rättegången i Eskilstuna skulle efterlämna många obesvarade frågor.

Mikael ville inte heller berätta var han befann sig de sex veckor som förlöpte innan han anmälde sig själv. Enligt den åtalade försvann han eftersom ”När jag skar mig förstod vi att det skulle bli rejält pådrag. Då tog jag avstånd från allt och alla.”

Trots erkännandet yrkade åklagarna Reena Devgun och Isabelle Bjursten på maxstraffet sex år för grov stöld. ”Det är svårt att föreställa sig något som kan vara värre än så här när det kommer till grov stöld”, sade Reena Devgun i sin slutplädering.

Foto: Tomas Oneborg
Annons

8. Frågetecknen i Strängnäs kyrka

– Jag torkade upp blodfläckarna själv, säger domprosten Christofer Lundgren och pekar på tegelgolvet.

Den sönderslagna montern är borta, i stället visas fotografier av regalierna i det lilla rummet i Strängnäs domkyrka. När kuppen skedde befann sig Lundgren på väg hem från en semester i Älvdalen. På riksväg 70 i höjd med Rättvik fick han samtalet från domkyrkan: ”Regalierna är stulna”.

– ”Skämtar du?” sa jag. Men jag förstod genast att det var allvar. För mig var det viktigt att polisen förstod digniteten i dessa föremål. Det handlade inte om kontantkassan vid ljusbäraren som stulits, om man säger så.

Christofer Lundgren tillbringade mycket tid i Strängnäs kyrka under sin uppväxt, och har sedan barnsben fascinerats av dess historia. Tusen år av historia som ligger lager på lager, från runstenarna i grunden till det medeltida måleriet och Karl IX och Kristina den äldres begravningsregalier. Det märks att han också är fascinerad av kuppen, när han visar oss scenen för brottet.

Annons

– Alla har vi väl någon gång fantiserat om det perfekta brottet? säger han och skrattar.

Kuppen mot domkyrkan är dock långt ifrån perfekt, enligt Christofer Lundgren.

– Det är inte ”Ocean's Eleven”-nivå om man säger så. Om de verkligen hade rekat ordentligt så hade de ju vetat att spirorna satt fast med ståltråd. Om de bara haft en liten tång med sig så hade de fått med sig dem. Sådana småsaker tyder på att det inte var fullt planerat.

Det finns många detaljer kring fallet som ännu är ouppklarade. Som vilket tillhygge som användes för att slå sönder montern, hur den andra gärningsmannen tog sig in kyrkan och vilken rutt båten tog.

I slutet av februari gick ”Efterlyst” i TV3 ut med nya uppgifter om att polisen söker kontakt med en man som med en träbåt eller eka hjälpte till att bogsera gärningsmännen. Enligt dessa uppgifter fick de motorstopp på Mälaren. Polisen söker efter fler vittnen som kan knyta de andra inblandade till brottet.

Det är också oklart hur de stulna regalierna skadades.

– Jag har svårt att förstå att kronan kunnat bli så tillknycklad uppifrån när den stals, det är en skada som måste ha uppkommit senare. Samtidigt är det märkligt att när kronan återfanns så hade någon prydligt lagt alla saker som lossnat i hättan. Med andra ord hade någon verkligen bemödat sig med att se till att alla smådelar kom med.

Annons
Christofer Lundgren, domprost, är inte helt imponerad av kuppen: ”Det är inte ’Ocean's Eleven’-nivå om man säger så.”
Christofer Lundgren, domprost, är inte helt imponerad av kuppen: ”Det är inte ’Ocean's Eleven’-nivå om man säger så.” Foto: Tomas Oneborg

Christofer Lundgren hoppas att regalierna ska vara tillbaka i kyrkan om fyra till sex månader.

– De hålls fortfarande hos polisen. Därefter ska de till konservator. Vi tror de kommer att kunna återställas nästan till ursprungsskick.

Han menar att det är självklart att regalierna ska visas i domkyrkan igen.

­– Vi räknar naturligtvis med större intresse nu, så när de återställs kommer vi ställa till med någon slags festlighet.

Tillsammans går vi den korta sträckan ner till vattnet, förbi Benhuset där cyklarna stod, förbi domprostgården från 1700-talet och till Bo Setterlinds park – samma väg som gärningsmännen tog. Februarisolen sänder denna dag gnistor genom istäcket på Mälaren.

Det gjorde mig glad. Att man verkligen tryckte på att man inte ska stjäla från kyrkan. Det gör man bara inte.

Annons

Det stora olösta mysteriet är motivet. Varför stals regalierna egentligen och vem var uppdragsgivare? I nuläget är det bara Mikaels motiv, som underhuggare, som framkommit. Men fanns det en beställare?

– Ingenting i utredningen ger stöd för att det fanns en slutköpare av regalierna innan de stals, säger Maria Ellior vid Noa när jag kontaktar henne.

Christofer Lundgren tror inte heller att det rörde sig om ett beställningsjobb av någon samlare.

– En Blofeld-typ som sitter i ett valv och klappar sin katt? Nej, det tror jag inte på. Min egen spekulation är att någon i denna krets sett dessa föremål och föreställt sig att det skulle finnas en marknad att sälja dem på. De förstod nog inte riktigt digniteten.

Christofer Lundgren ser ut över den frusna fjärden. Han blev positivt överraskad över att åklagarna i sin slutplädering tryckte på att brottet var särskilt allvarligt för att det skedde i en kyrka.

– Det gjorde mig glad. Att man verkligen tryckte på att man inte ska stjäla från kyrkan. Det gör man bara inte.

Gärningsmännen noterade troligen inte stroferna från Psalm 303 som finns inhuggna i Bo Setterlinds minnessten vid bryggan:

Annons

”Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem”.

Foto: Tomas Oneborg

9. Ett brott klaras upp

Den 22 februari meddelade Eskilstuna tingsrätt att Mikael döms till fyra och ett halvt års fängelse för grov stöld och försök till grov stöld. Domen överklagades inte.

I februari anhölls 26-årige Johan och 24-årige Rickard misstänkta för grovt häleri. Rickard släpptes efter en dryg vecka av polisen. Han är dock inte avskriven i utredningen. Däremot stärktes misstankarna mot Johan. I början av mars ändrades brottsrubriceringen till grov stöld, då misstankarna om han var den andra gärningsmannen i domkyrkan stärkts.

– Det var fynd som gjordes på de återfunna regalierna som ledde till att han frihetsberövades. Förundersökningen mot honom pågår just nu, säger kammaråklagare Isabelle Bjursten.

Åtalsfristen mot mannen gick ut den 28 mars men Bjursten har begärt mer tid för att färdigställa den omfattande utredningen.

– Vi räknar med att avsluta det här under våren. Vi kommer snart att kunna presentera mer, säger hon.

47-åringen och 36-åringen som förekommer i utredningen har tidigare benämnts som skäligen misstänkta. Utredningen mot 47-åringen om grovt häleri är nu nedlagd, enligt Bjursten.

I skuggan av kuppen får också ett annat brott sin lösning. Den typ av brott som nästan aldrig klaras upp. Den 13 december 2018, på luciadagen, kan en kvinna hämta ut sin stulna cykel hos polisen. En svart damcykel, 7 växlar, grå barnstol.

Mikael, Johan, Rikard, Linus och Lisa är fiktiva namn.

En svart damcykel anmäldes försvunnen i slutet av juli 2018. Ett brott som ”uppenbart” inte går att utreda.

Foto: PolisenBild 1 av 18

Strängnäs domkyrka invigdes redan 1291.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 18

Ill: Alexander Rauscher

Bild 3 av 18
Foto: PolisenBild 4 av 18

Monterns laminerade glas krossades med kraftiga slag från ett tillhygge. Kvar i montern stod Karl IX:s och Kristina den äldres spiror.

Foto: Catharina FröjdBild 5 av 18
Foto: Tomas OneborgBild 6 av 18

Ill: Alexander Rauscher

Bild 7 av 18

Ill: Alexander Rauscher

Bild 8 av 18

Strängnäskuppen blev snabbt en världsnyhet – i rojalistiska Storbritannien var intresset särskilt stort.

Foto: Lina Larsson/IBLBild 9 av 18
Foto: Lina Larsson/IBLBild 10 av 18
Foto: PolisenBild 11 av 18

Ill: Alexander Rauscher

Bild 12 av 18

Ill: Alexander Rauscher

Bild 13 av 18

På en parkeringsplats i Åkersberga gjorde en väktare ett märkligt fynd.

Foto: Polisen/TTBild 14 av 18
Foto: Jonas Ekströmer/TTBild 15 av 18
Foto: Tomas OneborgBild 16 av 18

Christofer Lundgren, domprost, är inte helt imponerad av kuppen: ”Det är inte ’Ocean's Eleven’-nivå om man säger så.”

Foto: Tomas OneborgBild 17 av 18
Foto: Tomas OneborgBild 18 av 18