Annons

Tove Lifvendahl:Hur länge ska L och C bära låtsassläpet?

Potemkinkuliss daterad 30/8: Janine Alm Ericson (MP), Peter Hultqvist (S), Daniel Bäckström (C), Allan Widman (L) håller presskonferens.
Potemkinkuliss daterad 30/8: Janine Alm Ericson (MP), Peter Hultqvist (S), Daniel Bäckström (C), Allan Widman (L) håller presskonferens. Foto: Marc Femenia / TT

Hur länge tänker L och C försvara en försvarspolitik som inte får den finansiering den behöver?

Under strecket
Publicerad

Begreppet potemkinkuliss härstammar från kejsarinnan Katarina II:s resa till Krim 1787, då fursten Grigorij Potemkin sägs ha låtit bygga upp illusoriska dekorationer längs hennes resväg, i syfte att invagga henne i falsk tro om ett snabbväxande välstånd som i själva verket inte fanns.

Och som med många bra berättelser är de inte alltid sanna; enligt historikern och författaren Simon Sebag Montefiore är det hela en myt uppfunnen av politiska motståndare till Potemkim. Det förminskar dock inte begreppets användbarhet, och vid en slagning i det digitala lexikon som Wikipedia utgör nämns tre exempel på potemkinfasader som dessvärre har existerat.

Theresienstadt kallades paradisgettot under andra världskriget och smyckades med blommor och vackra fasader inför ett besök av Röda Korset. I själva verket var det en mellanstation till Auschwitz-Birkenau och präglades av svält och elände. I Treblinka hade man låtit uppföra prydliga stationshus för att skapa en skenbar verklighet fjärran från den omänsklighet som rådde.

Annons
Annons

Det tredje exemplet, den nordkoreanska byn Kijong-dong vid den demilitariserade zonen på gränsen mellan Sydkorea och Nordkorea, har jag sett själv vid ett besök. Det är en propagandakuliss byggd på 1950-talet ämnad att visa sydkoreanerna en idyllisk bild som inte har någon bäring på det reella tillståndet i landet.

Vi får väl se om ett fjärde exempel läggs till listan, men den svenska försvarspolitiken bör i alla fall ses som en kvalificerad kandidat. För det är uppenbart att den uttalade ambitionen inte riktigt överensstämmer med verkligheten. Vad spelar det för roll att enig försvarsberedning gör en gedigen analys och realistisk bedömning av omvärldsläge, hotbilder och behov, ifall regeringen med dess stödpartier inte är beredd att finansiera det som behövs?

När Januariöverenskommelsens partier S, MP, C och L i slutet av augusti presenterade sin överenskommelse om en höjning var det glada miner. ”Detta är en viktig signal för Sverige, för våra partners och för vårt närområde om att vi fortsätter att höja vår militära förmåga”, sade försvarsministern. Det handlade om en höjning med 5 miljarder kronor per år 2021– 2025, med målet att försvarsbudgeten ska ligga på 84 miljarder kronor om drygt fem år.

Men Försvarsmaktens och ÖB:s bedömning är att det behövs ytterligare 55 miljarder kronor fram till 2030 för att bygga upp den föreslagna nya krigsorganisationen inom den tidtabell som politikerna önskar. Statsministerns besked i onsdags: Nej. No. Njet.

Inget av det som nu händer sker i ett vakuum. Den otydlighet och osäkerhet som Socialdemokraterna har tillfört försvarspolitiken under detta år genom att vilja ta åt sig äran för att räta upp skutan men ändå inte ta ansvar för finansieringen för restaureringen, är skadligt på många plan. Allt registreras givetvis av vår omvärld, i vilken det finns somliga som mer noga än andra för bok över svensk motståndskraft och försvarsförmåga. En viktig signal, för att tala med försvarsministern.

Man undrar hur regeringens borgerliga stödtrupper tänker om reträtten. I mars jublade Liberalernas Allan Widman över beslutet, men på frågor om finansieringen hänvisade han till att han var försvarspolitisk och inte ekonomiskpolitisk talesperson. ”Jag är lycklig över att inte behöva engagera mig i finansieringsbiten”, sade han till TT. Och nu – fortfarande lycklig?

En saga kommer i tanken, den geniala berättelsen författad av H C Andersen om kejsarens nya kläder. Den berättar för oss att kejsaren förvisso gör sig till åtlöje genom att inte erkänna att han inget ser, men den viktiga lärdomen är att bedrägeriet bara är möjligt genom den inställsamma och krypande omgivningens medlöperi. Frågan är nu hur länge Januariöverenskommelsens kammarherrar tänker gå och bära på släpet, som alls icke finns?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons