Annons

Maria Ludvigsson:Hur röda är egentligen MP?

Daniel Helldén för Miljöpartiet i Stockholm
Daniel Helldén för Miljöpartiet i Stockholm Foto: Maja Suslin/TT
Under strecket
Publicerad

När Miljöpartiet ännu var ungt liknades det av underfundiga vid en melon. Grön utanpå men röd inuti. Och nog har stora delar av partiet varit rött med tillväxtkritik och teknikfientlighet som ledmotiv.

Partiets rikskongresser var länge god underhållning, då motionärer föreslog ränteförbud och förstatliganden av det mesta. Partiledningen fann det faktiskt besvärande med tv-sända kongresser eftersom partiets hyllade egenart kunde sända fel signaler. Man ville vara att ta på allvar, man ville vara regeringsfähig.

Efter fyra år i regering med Socialdemokraterna var partiet på vippen att åka ur riksdagen. Att regera med S tär och att synas som regeringsparti är något helt annat än som oppositionsparti. Partitoppars samröre med obskyra organisationer har skadat partiets anseende. Dags för ny taktik?

I Stockholms stad sägs Moderaterna och Miljöpartiet vara en tänkbar kombination.

I Stockholms läns landsting verkar det också stunda nya tider. En liten fågel viskade nyligen i mitt öra att miljöpartisterna i Stockholms läns landsting helst vill sitta så långt ifrån Socialdemokraterna som möjligt. Bokstavligt. I landstingssalen önskar Miljöpartiet andra platser än dem bredvid Socialdemokraterna.

Det finns spår av borgerliga drag i delar av Miljöpartiet. (Man måste vara lite generös ibland.) En gång var man varma förespråkare för friskolor eftersom man i dem såg möjlighet för småskalig verksamhet och alternativa pedagogiker. Man gillar även företag om de är små och bidrog när det begav sig till att lätta något på LAS-bördan, med undantag från turordningsreglerna för mindre företag.

Om de borgerliga är mer väluppfostrade och hövligare än vad Socialdemokraterna har varit, kanske en periods samverkan med allianspartier kan vara nyttig för de gröna. Gott sällskap är inte det sämsta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons