Annons

Mästaren och MargaritaHuvuden rullar i visuell fest utan nutidskoppling

Dasha Nikiforova gör flera roller och Alexandra Zetterberg Ehn spelar Woland i ”Mästaren och Margarita”.
Dasha Nikiforova gör flera roller och Alexandra Zetterberg Ehn spelar Woland i ”Mästaren och Margarita”. Foto: Märta Thisner

Blod och eld, dans och musik är det gott om när Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” än en gång går från roman till teater. Men Sara Granath saknar en intressant koppling till vårt nu.

Under strecket
Publicerad

Regissören Natalie Ringler satsar på det visuella – vid ett tillfälle tycks hela scenen stå i lågor.

Foto: Märta ThisnerBild 1 av 2

Björn Johansson spelar både poet oh teaterchef.

Foto: Märta ThisnerBild 2 av 2

Regissören Natalie Ringler satsar på det visuella – vid ett tillfälle tycks hela scenen stå i lågor.

Foto: Märta ThisnerBild 1 av 1

Mästaren och Margarita

Genre
Teater
Regi
Natalie Ringler
Medverkande
Anders Berg, Lina Englund, Björn Johansson, Dasha Nikiforova, Martin Perato, Cecilia Wernesten, Alexandra Zetterberg Ehn m fl
Var
Folkteatern Gävleborg
Text
Michail Bulgakov
Koreografi
Carl Olof Berg

Dramatisering: Erik Uddenberg, Natalie Ringler. Scenografi: Anna Heymowska. Kompositör: Görgen Antonsson. Musiker: Görgen Antonsson, Ingela Hellberg, Ingrid Kytöharju, David Peterson, Alexander Rydberg.

Teater är en märklig kommunikationsform. Människor befinner sig ofta i timmar i samma verkliga rum utan att låtsas om det.

Folkteatern Gävleborg iscensätter den en gång så kontroversiella ”Mästaren och Margarita” i Axmar bruk, i en miljö där Anna Heymowska har lagt till några skjutdörrar och skapat ett rätt konventionellt teaterrum. Till höger sitter den levande orkestern och publiken är placerad nära spelet, mitt emot scenen.

På denna plats skall alltså skapas ett fiktivt rum, en fantasivärld, som har något att göra med 1930-talets Moskva, där författare och andra sanningssägare lever farligt. Michail Bulgakovs roman gör också långa utflykter till trettiotalet i den kristna tideräkningen, den dag då tre män korsfästes och en blev friad.

Regissören Natalie Ringler satsar på det visuella – vid ett tillfälle tycks hela scenen stå i lågor.
Regissören Natalie Ringler satsar på det visuella – vid ett tillfälle tycks hela scenen stå i lågor. Foto: Märta Thisner
Annons
Annons

Björn Johansson spelar både poet oh teaterchef.

Foto: Märta ThisnerBild 1 av 1

Romanen är, som man säger, myllrande, och har dramatiserats för scenen flera gånger. Jag såg den senast på Stockholms stadsteater 2009, och det som nu visas – i Erik Uddenbergs och Natalie Ringlers tappning – är mycket annorlunda. Här finns Moskva och Jerusalem, i viss mån, och även en obestämd tid och plats. Det handlar mycket om maktens kontroll av sanningen. Martin Pareto gör både en rysk författare, Mästaren, och Levi Matteus, som hela tiden följer den milde upprorsmannen Jesjua, Cecilia Wernesten, i hasorna för att kunna berätta hens historia.

Vi får också se huvuden rulla på scenen, något som förstås leder tankarna till IS terror. Över huvud taget satsar regissören Natalie Ringler på det visuella: vid ett tillfälle tycks hela scenen stå i lågor, och en varm nationaldag är det ganska skrämmande, liksom blod utsmetat över skådespelarnas ansikten.

Liksom en gång hos Robert Wilson (”Ett drömspel” på Stockholms stadsteater) blandas här det främmande med kända svenska sånger, men jag förstår aldrig riktigt varför.

Å ena sidan är ”Mästaren och Margarita” en väladministrerad storsatsning, där många inblandade har lagt ner mycket kreativ kraft, å andra sidan är det något väsentligt som saknas. Ändå gör Alexandra Zetterberg Ehn en mycket kraftfull Woland, och excellerar i att bryta på olika språk som för att förstärka sin mystiska härkomst. Björn Johansson gör också intryck både som poeten Ivan och teaterchefen Lichodejev. I flera roller är Dasha Nikiforova en cool svartklädd närvaro i skinnbyxor och Anders Berg varierar tydligt sina roller, bland annat som Pontius Pilatus.

Björn Johansson spelar både poet oh teaterchef.
Björn Johansson spelar både poet oh teaterchef. Foto: Märta Thisner

Lina Englund, i blommig dress, spelar bland annat Margarita, men här blir inte hennes relation till Mästaren central. Den demoniska katten Behemot kommer också i skymundan, eftersom hen spelas av flera olika skådespelare.

Även om uppsättningen är mycket publiktillvänd och underhåller med dans och fest och musik, är det just tilltalet till oss, idag, som saknas. Jag kan bli skrämd och road, men sällan provocerad till att tänka efter. De sceniska bilderna får liksom aldrig fäste i något utanför sig själva.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons