Annons
Krönika

Katarina Wennstam:I dag är det udda att inte kalla sig feminist

Jag tror att det kommer att kallas Förlorarnas Val. Det är lite så det känns fem dagar före valdagen i det som har kallats Ödesval, Supervalåret Del 2 och Valet då förlorarna slåss om vinsten. Aldrig har två giganter varit så små och så beroende av stödpartier.

Under strecket
Publicerad

Men jag funderar på om det redan nu går att kora några vinnare i denna valrörelse, och jag måste säga att det är med stor glädje jag nominerar Sveriges alla feminister till segerplatsen. Oavsett partifärg, oavsett om man kallar sig anarkafeminist, liberalfeminist, nyvaken feminist (även kallad pappa-som-har fått-en-dotter-feminist) eller tillhör den Ebba Witt-Brattströmska klungan av så kallade ädelfeminister, är detta valåret då feminismen kom tillbaka in i finrummet.

Jag har över tio års egen erfarenhet som offentlig feminist och debattör i frågor om mäns våld mot kvinnor och ett könskonservativt rättsväsende. Jag har slutat räkna alla gånger då jag i intervjuer eller på föreläsningar fått frågan ”Kallar du dig feminist?” och sedan avkrävts en förklaring varför jag gör det.

Inte helt sällan kommer också den bisarra följdfrågan ”Hatar du män?” som jag genom åren har besvarat med allt från hånskratt och ilska till det alltid lika pinsamma bedyrandet ”Nej Gud, jag ÄLSKAR män!”.

**Men något har hänt **och det är en fantastisk förskjutning vi har kunnat se de senaste åren. Inte att var och varannan partiledare och lokalpolitiker kallar sig feminist, det gjorde redan Göran Persson, utan att frågan ställs annorlunda i dag.

Annons
Annons

Att inte skriva under på den analys av könsmaktsordningen som vi har i dag ter sig allt mer apart.

Varför kallar du dig INTE för feminist, är det högst relevanta och betydligt intressantare frågan som förra jämställdhetsministern Nyamko Sabuni fick och som i dag ställs till såväl Jimmie Åkesson som Göran Hägglund.

Vi har som bekant åsiktsfrihet här i landet och det står var och en fritt att kalla eller inte kalla sig feminist. Men att inte skriva under på den analys av könsmaktsordningen som vi har i dag ter sig allt mer apart.

**Feminismen börjar **allt mer betraktas som den demokratifråga den alltid har varit. Det handlar om mänskliga rättigheter och allas lika värde oavsett kön, inte om personligt tyckande eller huruvida man gillar ett specifikt ord eller inte.

På samma sätt som någon som säger sig inte tro på demokrati eller fria val blir kraftigt ifrågasatt, så är det glädjande att se att samma sak nu händer med antifeminismen.

Inte för att det är trendigt att vara feminist eller för att Gudrun flåsar en i nacken med sitt stigande väljarstöd, utan för att det 2014 framstår som så urbota korkat och otidsenligt att inte vara feminist. Som att man sitter och klipper med ögonen i mörkret inne i en grotta så långt från den verklighet som alla mammor, döttrar, mormödrar och systrar lever i.

**Sedan kallar jag **det gärna ett Ödesval också, när det de facto kan vara så att feministerna väljs in i riksdagen och rasisterna berövas sin vågmästarroll. Ödets ironi tror jag att det brukar kallas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons