Annons

I den svenska eliten behöver man inte läsa böcker

Foto: Johan Nilsson/TT

Statsminister Reinfeldt väckte löje när han berättade att han läste Läckberg. Svenska affärsmän har rykte om sig att vara obildade. Hur stark är egentligen litteraturens ställning i Sverige? Och vad läser våra makthavare?

Under strecket
Publicerad

"Det står faktiskt helt still", sa KD-ledaren Ebba Busch Thor när hon hösten 2017 skulle svara på några frågor om svenska litterära klassiker i ”Aktuellt”.

Partiledaren visste inte vem som skrivit ”Gösta Berlings saga”. Twitterstormen drog snabbt igång. Det blev samma sorts indignerade kommentarer som när Fredrik Reinfeldt (M) 2011 berättade att han haft Camilla Läckbergs deckare som sommarläsning.

Uppenbarligen förväntar vi oss viss litterär bildning av våra politiker. Engagemanget för Svenska Akademien visar att många värdesätter det arbete som bedrivs för den kvalificerade litteraturen. När Bokmässan pågår är det lätt att tro att alla vurmar för läsning och böcker.

Vi är ju ett ingenjörsland, det bara är så.

Men det behöver inte betyda att litteraturen och den litterära bildningen har en stark ställning i Sverige. Kanske är vi trots allt ett litet land i norr som styrs av obildade politiker, ett land där samhällseliten inte förväntas öppna romaner och humaniora nedprioriteras i utbildningsväsendet?

– Vi är ju ett ingenjörsland, det bara är så. Och här finns inte den vurm för kulturen som finns i många andra länder, säger Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm som nu i höst drar igång ett litteraturprogram för sina studenter med stöd av bland andra författarna Elise Karlsson och Cilla Naumann.

Annons
Annons

Programmet, som finansieras av Stiftelsen Natur & Kultur, behövs av flera skäl, säger han. Inte minst för att litteraturen kan öppna upp andra världar och synsätt för Handelsstudenterna. Lars Strannegård ser att det i Sverige finns vattentäta skott mellan kulturvärlden och näringslivet som är större än i många andra länder.

Det är mer naturligt här att kunna arbeta i näringslivet utan att man har speciellt hög bildningsgrad.

För några år sedan spreds en bild av att svenska affärsmän är så kulturlösa och obildade att ingen i Paris finansvärld vill äta lunch med dem. Det var något av en nidbild, säger Lars Strannegård.

– Den bilden är överdriven. Men något ligger det ändå i den. Det är mer naturligt här att kunna arbeta i näringslivet utan att man har speciellt hög bildningsgrad, säger han och tillägger att det till stor del handlar om att Sverige har en rationell och nyttoinriktad utbildningssyn. Vi har ingen tradition av liberal arts, som ska ge studenter en bred kunskapsbas och som kan innebära att ekonomer också fördjupar sig i filosofi och litterära klassiker.

En svensk företagsledare som säger sig ägna fritiden åt 1600-talspoesi riskerar att framstå som udda och högtravande. Den politiker som läser smal litteratur mörkar kanske detta, av omsorg om en folklig image.

För politiker kan kulturen och litteraturen vara ett minerat fält. När Fredrik Reinfeldt berättade att han läste Läckberg närmade han sig "verklighetens folk", för att använda kristdemokraten Göran Hägglunds ord. Kanske ett smart drag av en politiker som vill nå ut så brett som möjligt. Men sannolikt vill politiker också bli respekterade för sina val och preferenser.

Annons
Annons

Fredrik Reinfeldt blev rejält hånad för sin litteratursmak. Det är nog ingen slump att den nye M-ledaren, Ulf Kristersson, lyfter fram tyngre författarnamn när han tillfrågas om böcker som gjort intryck. I en DN-enkät i somras nämnde han Agneta Pleijel. Nu nämner han Gabriel García Márquez och Evelyn Waugh.

– Jag tror det är en lärdom efter Reinfeldt. Det blev lite för tufft med Läckberg, säger Torbjörn Forslid, professor i litteraturvetenskap i Lund som menar att kulturen kan vara särskilt besvärlig för borgerliga partiledare. Bildningsidealet växte fram bland borgerligheten i 1800-talets Tyskland. Men i Sverige övertogs det av den framväxande arbetarrörelsen och folkrörelserna.

Vi har den lite märkliga situation i Sverige i dag att de borgerliga partiledarna ofta har svårare att prata om litteratur och kultur än partierna till vänster.

– Vi har den lite märkliga situation i Sverige i dag att de borgerliga partiledarna ofta har svårare att prata om litteratur och kultur än partierna till vänster. Men från början var ändå bildningstanken en borgerlig föreställning, säger Torbjörn Forslid som också menar att politiska förslag på området inte alltid följer den förväntade höger-vänsterskalan. Exempelvis skulle idén om en litterär kanon – som bland annat förespråkats av samma Ebba Busch Thor som misslyckades i Aktuelltstudion – mycket väl kunna drivas från vänster, säger Torbjörn Forslid.

– Det där med kanon är en svår fråga. Men i praktiken har alla samhällen en kanon där vissa litterära verk är viktiga. Om man inte berättar vilka de är finns risken att bara medelklassen besitter denna hemliga kod.

Annons
Annons

Sverige har ingen officiell litterär kanon. Men en större fråga är kanske att vi länge nöjt oss med undermåliga skolbibliotek. Litteraturutredningen, som tillsattes under Alliansregeringen mot bakgrund av ungas sjunkande läsförmåga, lyfte bland annat fram vikten av bemannade skolbibliotek i en tid när många skolor överhuvudtaget inte hade något skolbibliotek.

– Det räcker inte med två böcker på en hylla, säger Tomas Lidman som ledde utredningen "Läsandets kultur". I dag är han framför allt nöjd med att litteraturutredningen fick upp frågan om skolbibliotek på bordet; den kunde med hänvisning till forskning visa hur viktigt det är att barn får möta litteraturen tidigt, och att god läsförmåga är en nyckel till goda skolresultat.

Även Grethe Rottböll, ordförande för Sveriges författarförbund, menar att skolbiblioteken är centrala om Sverige vill vara ett land som tar litteraturen på allvar.

– Det ska finnas skolbibliotek och det ska finnas utbildad personal, säger hon som dessutom ser att folkbiblioteken blir allt viktigare när villkoren för litteraturen snabbt förändras. Ljudboken påverkar utgivningen, bokhandeln försvinner på många orter och efter bara några månader riskerar en bok att vara medialt "död".

– Bibliotekens roll är viktigare än någonsin. Vi vet att den fysiska bokhandeln är på väg att försvinna, och att botanisera på nätet är inte alls samma sak. Men på biblioteket kan man gå in och bläddra och vrida och vända på böckerna.

Ett starkt biblioteksväsende, som också lyfter den smalare litteraturen och försvarar mångfalden i sina inköp, är enligt Grethe Rottböll nödvändigt om vi ska vara ett land som satsar på litteratur och bildning. Men hon lyfter också vikten av humaniora och estetiska ämnen i skolan.

Liksom Handelshögskolans Lars Strannegård är hon bedrövad över att en proposition om obligatoriska estetiska ämnen på gymnasiet röstades ner av Alliansen tillsammans med SD i somras. Lars Strannegård menar att konst, litteratur och estetiska ämnen ger unga människor möjlighet att tänka nytt och annorlunda på ett sätt som är nödvändigt för landets konkurrenskraft och innovationsförmåga.

Varför tror du att det var så svårt att få igenom den här propositionen?

– Det finns en väldigt fyrkantig syn på vad kunskap är i vårt land. Man tror att sådana här ämnen ligger utanför det som genererar värde på riktigt. Det är en obildad syn på vad kunskap egentligen är, säger Lars Strannegård.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons