Annons

Sorgens principI en dyster framtid drivs Sverige av människors sorg

Pernilla Wåhlin Norén (född 1982) är arkitekt och stadsplanerare. ”Sorgens princip” är hennes debut.
Pernilla Wåhlin Norén (född 1982) är arkitekt och stadsplanerare. ”Sorgens princip” är hennes debut. Foto: Ellinor Koda, Modernista

Människor delas in i ”mobila” och ”stationära”. Dystopigenren lider inte sällan av komplicerade förklaringar av hur de nya förfärliga världarna fungerar. Utläggningar om hierarkiska system och ideologiska grundvalar tynger Pernilla Wåhlin Noréns romandebut.

Under strecket
Publicerad

Sorgens princip

Författare
Pernilla Wåhlin Norén
Genre
Prosa
Förlag
Modernista
ISBN
9789177016854

151 sidor

En lätt rysning går genom kroppen, när en roman inleds såhär: ”Sorgen var basen för landets elproduktion.” Pernilla Wåhlin Norén levererar en förstamening, och en tanke, som känns lika ny som skrämmande. Och med sin utgångspunkt, ett samhälle som – bokstavligt talat – drivs av människors känslor, tillför hon färskt, otäckt blod till dystopigenren.

Det är välbehövligt, eftersom dystopierna just nu står som spön i backen i den svenska samtidslitteraturen. Och även om de – säg, till exempel Johannes Anyurus ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”, Mikael Berglunds ”Smekmånader” och Åsa Ericsdotters ”Epidemin” – har sinsemellan olika angreppssätt och skräckvisioner, har de också det gemensamt att de skildrar en tid som ligger nuet väldigt nära på flera punkter. Wåhlin Norén spänner bågen längre i sin roman, kastar läsaren in i en framtid som – oavsett om den är avlägsen eller ej – i huvudsak är något fundamentalt annorlunda än vår nuvarande verklighet.

”Forskarna tog fram bilder som illustrerade sorgemätningarna på jorden. (…) Sorgen fick en egen konstant. En ytterligare energirelation formulerades. De kallade den för sorgens princip.”

Annons
Annons

Det är en av de läskigaste idéer man kan föreställa sig; ett samhällssystem som profiterar på och suger ut människors känslor ur deras kroppar, för att hålla maskineriet igång. Men även om idén inte bara är god, utan faktiskt riktigt briljant, är det lite sisådär med utförandet. Liksom många andra i genren dras Wåhlin Norén med oket att behöva detaljerat förklara hur detta nya samhälle fungerar; tekniska detaljer, hierarkiska system och ideologiska grundvalar – eller brist därpå. Den sortens utläggningar sker inte sällan på bekostnad av gestaltningen av romanen som litteratur. Så tyvärr också i ”Sorgens princip”.

Vi befinner oss i ett Sverige. Ett land där människor delas in i ”mobila” och ”stationära”, ett strikt klassamhälle om två grupper, där de förra innehar privilegierna och de senare står utan. De mobila, som innehar makten och medlen, är också de som får sina trasiga kroppsdelar utbytta mot nya, organiska kroppsdelar med fantastisk förmåga till förnimmelser, medan de stationära – Wåhlin Norén levererar den välfunna termen ”stattarfamilj” – får nöja sig med gamla tidens metallproteser, och därmed ett mindre rikt inre liv. Ytterst går skillnaden alltså mellan de som får behålla sina känslor – och de som berövas dem. I centrum för detta står dels Sonja, läkare, och dels Forough, före detta programmerare, som båda drabbas av sorgehandeln och vill göra motstånd.

Upplägget kunde som sagt inte vara bättre, men inte mycket till liv eller känsla finns kvar för Sonja och Forough när författaren redogjort för hur detta samhälle ser ut och fungerar. Det går inte att komma ifrån att ”Sorgens princip” blir ett konstruerat idébygge, alltför renons på den nerv som gör att god fiktion griper in i våra egna liv. Romanen är dock ett debutverk och om det är något en ny författare behöver är det egensinniga idéer. Det har Pernilla Wåhlin Norén sannerligen och om hon framöver gjuter mer liv i dem, kommer det med all säkerhet bli omskakande läsning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons