Annons

Janerik Larsson:I längden lönar sig realism och ansvar

  Socialdemokratiets formand Mette Frederiksen, gruppeformand Henrik Sass Larsen, politisk ordfører Nicolai Wammen, udenrigsordfører Nick Hækkerup og udlændinge- og integrationsordfører Mattias Tesfaye præsenterer udlændingeudspil i partiets gruppeværelse på Christiansborg, mandag den 5. februar 2018
Socialdemokratiets formand Mette Frederiksen, gruppeformand Henrik Sass Larsen, politisk ordfører Nicolai Wammen, udenrigsordfører Nick Hækkerup og udlændinge- og integrationsordfører Mattias Tesfaye præsenterer udlændingeudspil i partiets gruppeværelse på Christiansborg, mandag den 5. februar 2018 Foto: Mads Claus Rasmussen
Under strecket
Publicerad
Foto: Mads Claus Rasmussen / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

“All political careers end in failure,” a British politician once said: Sooner or later everybody gets voted out, overthrown or forgotten.

Så inledde Anne Applebaum nyligen en krönika i Washington Post om Angela Merkel.

Alla politiska karriären slutar i fiasko. Förr eller senare röstas man bort, störtas eller glöms bort...

Hon konstaterade i krönikan att i Europa är det ingen som vill regera, bara opponera:

It appears that in Germany, as almost everywhere else in Europe at the moment, the way to build your party and gain voters is not to hold power or to make decisions, but to attack those who do.

Det ligger säkert något i det och det jag läser just nu handlar ofta om demokratins förestående undergång eller om annat elände.

Kanske är det mitt tidsperspektiv som gör att jag är betydligt mera optimistisk.

Som barn på 50-talet upplevde jag en värld präglad av andra världskrigets förstörelse. På 60-talet började ekonomin åtminstone i Sverige att blomstra men demokratin i Europa var verkligen inte alls så utbredd som idag.

Efter Sovjets fall och järnridåns försvinnande kom de lyckliga decennier så den globaliserade ekonomin skapade välstånd inte bara i länder i Asien utan i högsta grad också i länder som Sverige.

Annons
Annons
Foto: Mads Claus Rasmussen / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

Varor som tidigare varit svårtåtkomliga och dyra kunde nu köpas mycket billigare. Den faktiska köpkraftsutvecklingen tror jag är något som ”alla” nu glömmer bort i oron över att nya förändringar är på gång.

Men i varje tid har det funnits oro över framtiden. Gångna tider har alltid känts tryggare trots att det i hög grad varit en felsyn.

Jag var i Tyskland sommaren före Berlinmurens byggande. Kriget kändes nära...

Min tro är att de politiker som nu bara vill öka partiets väljarandel men inte ta politiskt ansvar - som exempelvis Dansk Folkeparti - i längden inte kommer att klara sig med den strategin.

Demokrati och politik kräver leverans. Då räcker det inte med veklagan och att peka finger på ”etablerade” intressen.

Att radikala vänsterpartier nu inte attraherar utan att väljarna går till radikala högerpartier är förmodligen bara ett tillfölligt fenomen. Det är intressant att notera hur vänster och höger nu förenas.

I dansk politik låter just nu alla som Dansk folkeparti. Sosialistisk folkepartis partiledare Pia Olsen Dyhr har just inlett samma högersväng som socialdemokraternas ledare Mette Frederiksen.

Berlingske konstaterar om SF-ledarens kursomläggning:

Hendes skift er så fundamentalt, at hun på flere felter har kurs mod et mere kompromisløst opgør, end eksempelvis statsminister Lars Løkke Rasmussen lægger op til.

Men så låter det före ett val.

På sikt kommer väljarna inte bara kräva retorik utan resultat.

Då hjälper det inte så mycket med klagosånger.

Foto: Mads Claus Rasmussen / TT NYHETSBYRÅN
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons