Annons

Anders Rydell:I SD:s värld är kulturen en skog som hotas av invasiva arter

Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson.
Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson. Foto: Tomas Oneborg, Pontus Lundahl/TT, Henrik Montgomery/TT

Alla riksdagspartier utom SD pratar om kulturens konstnärliga och humanistiska betydelse. För Sverigedemokraterna fyller kulturen ett helt annat syfte: den är en central del av partiets ideologi där kulturen definierar vem som är svensk.

Under strecket
Publicerad

Talman Björn Söder (SD), anländer till riksdagens öppnande i riksdagshuset i Stockholm, 2015.

Foto: Janerik Henriksson/TTBild 1 av 1

”Skog och jord har format händer och sinne och sakta men säkert lagt grunden för vår kulturella identitet.” I en artikel i SD-Kuriren föreslog Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson för några år sedan att naturvård ska vara del av kulturpolitiken. Om skogsbruk betraktas som en kulturyttring är Sverige förmodligen en av världens ledande kulturnationer.

I bevakningen av partiets kulturpolitik fokuseras ofta på vad partiet inte vill ha: samtidskonst, mångkultur och feministisk teater med mera. En relevant fråga är: vad vill de ha istället?

Sverigedemokraternas kultursyn skiljer sig på ett fundamentalt sätt från alla andra riksdagspartiers vars kulturbegrepp är konstnärligt och humanistiskt. Med andra ord de sköna konstarterna. Sverigedemokraternas kulturbegrepp är däremot antropologiskt där vikten istället läggs på ”värderingar, kollektiva minnen, gemensamma myter, högtider, traditioner, seder och bruk” – enligt partiets egen valplattform.

I Sverigedemokraternas principprogram från 2014 skriver de att varje människa har en ”nedärvd essens” som inte går att undertrycka.

Annons
Annons

Talman Björn Söder (SD), anländer till riksdagens öppnande i riksdagshuset i Stockholm, 2015.

Foto: Janerik Henriksson/TTBild 1 av 1

När partiets företrädare ibland nämner midsommarfirande och luciatåg som viktiga kulturyttringar är detta därför helt i linje med deras kultursyn.

En annan avgörande skillnad gentemot andra riksdagspartier är att kulturpolitiken har betydligt större betydelse för Sverigedemokraterna. För andra partier är kulturpolitiken idag ett perifert politikområde vilket också avspeglats i samhällsdebatten.

Nyligen kunde ”Kulturnytt” i P1 rapportera om att i de senaste två valen har inte en enda kulturpolitisk fråga lyfts under slutvalsdebatter i radio och tv. Dock är partiprogrammen fyllda av översvallande ord om kulturens betydelse för människan, demokratin och friheten. Men kulturpolitik vinner inte val, är slutsatsen.

För Sverigedemokraterna fyller däremot kulturen ett annat syfte. ”Kultur” är i själva verket en helt central del av partiets politiska ideologi eftersom det är kulturen som definierar vad som är ”svenskt” och därmed vem som är ”svensk”.

Talman Björn Söder (SD), anländer till riksdagens öppnande i riksdagshuset i Stockholm, 2015.
Talman Björn Söder (SD), anländer till riksdagens öppnande i riksdagshuset i Stockholm, 2015. Foto: Janerik Henriksson/TT

Det anknyter direkt till partiets syn på medborgarskap och nationstillhörighet – något som uppmärksammades i somras efter talmannen Björn Söders uttalande om att judar och samer inte är svenskar. Partiet gör åtskillnad mellan dem som äger medborgarskap i den svenska staten och dem som tillhör den svenska nationen. Vad är då skillnaden? Svaret är kultur.

Annons
Annons

Förenklat kan man säga att de förra bara är svenskar på pappret medan de senare kulturellt är svenskar. Vem som helst kan visserligen komma att tillhöra den svenska nationen menar partiet – men det är en mycket lång och svår process som kräver total assimilation och lojalitet till den svenska kulturen.

Samtidigt går det att ifrågasätta om detta verkligen är möjligt från partiets perspektiv. I Sverigedemokraternas principprogram från 2014 skriver de att varje människa har en ”nedärvd essens” som inte går att undertrycka. Det finns enligt partiet ”nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor”.

Till och med på fjället undanträngs det svenska, då svenska ortsnamn underordnas samiska som Emilsson skriver i en motion.

Enligt Sverigedemokraterna är kulturpolitikens mål att definiera, lyfta fram och renodla det som partiet betraktar som svensk kultur. Det är något som reflekteras i de motioner på kulturområdet som partiet lagt i riksdagen de senaste åren. Där finns förslag till en ordbok över svenska dialekter, att uppmuntra spel och film om fornnordisk mytologi, en ny språklag, en kulturkanon och medborgarskapstest baserat på ”kulturell förståelse”.

Ett utmärkande drag är det genomgående dystopiska anslaget i dessa motioner. Som Aron Emilsson själv skriver i sin motion om förslaget på en kulturkanon så lever vi i en tid av ”rotlöshet, ifrågasättande av den svenska kulturens själva existens och samhällelig fragmentering”.

Återkommande är det hot som det ”svenska” är utsatt för. Svenskheten är ömtålig, bräcklig. Kulturarvet vittrar sönder, kyrkor förfaller, dialekterna vattnas ur, traditioner försummas och främmande ord smyger sig in i svenska språket. Till och med på fjället undanträngs det svenska, då svenska ortsnamn underordnas samiska som Emilsson skriver i en motion.

Kulturen är i Sverigedemokraternas perspektiv en skog där invasiva arter hotar den unika särarten. Svensk skog växer bäst allena.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna SVENSKA AKADEMIEN
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons