Annons

Aktiv eskapism är Operapristagarens motto

Årets operapristagare: Alexander Ekman.
Årets operapristagare: Alexander Ekman. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Världskoreografen Alexander Ekman belönas med SvD:s operapris 2019 för ”Eskapist” – en hyllning till verklighetsflykten. Han försvarar dagdrömmar, lek och fantasi.

Under strecket
Publicerad

”Extremt trivsamt” står det vid dörren till Alexander Ekmans kontor. Ett ljust rum öppnar sig. Alexander Ekman håller till i en luftig arbetslokal, med sex lampglober i taket, som han delar med dramaturgen Carina Nildalen.

Han spelar en jazzklassiker från Dave Brubecks ”Time out”, ett 50-talsexperiment i udda taktarter. På väggarna hänger stora vita papper där han klottrar idéer kring olika möjliga teman.

Alexander Ekman är balettdansaren som 17 år gammal blev anställd vid Kungliga Operan, men som snabbt tog sig vidare ut i världen som koreograf.

Annons

Han är känd för sina stora, lekfulla uppsättningar i prestigetyngda teater- och baletthus. På Oslooperan har han fyllt scengolvet med 8 000 liter vatten. På Operan i Stockholm har han släpat in hö.

På Parisoperan har han fått dansare att simma i ett hav av ärtgröna bollar.

Årets operapristagare Alexander Ekman. I bakgrunden en affisch till ”Midsommarnattsdröm”, som gjorde succé på Operan 2015.
Årets operapristagare Alexander Ekman. I bakgrunden en affisch till ”Midsommarnattsdröm”, som gjorde succé på Operan 2015. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Nu belönas han med SvD:s operapris. ”I koreografen Alexander Ekmans lite skruvade värld ger fantasin näring åt tillvaron", skriver juryn i sin motivering.

Vad är det han gör?

Alexander Ekman funderar lite. Han konstaterar att en koreografs yrke kan definieras på olika sätt.

– Men det jag gör är ju att skapa atmosfärer, stämningar, stora händelser.

Han slår sig ned vid ett bord intill fönstret som står på glänt mot en bakgata på Södermalm. Alexander Ekman pratar gärna om att hans jobb är att skapa "stora, galna grejer" eller "härliga moments". Han vill skapa verk som berör oss alla. Ofta använder han sig av enkla rörelser som förstärks genom en lek med olika material. Leken är central.

– Det är ju i leken det händer, i den friheten, säger Alexander Ekman som vet att leken, liksom eskapismen, är nödvändig för kreativiteten.

”Man måste kunna stå där inför 30 personer och säga ’prova det här, prova det här’.”
”Man måste kunna stå där inför 30 personer och säga ’prova det här, prova det här’.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det kan låta så lätt när Alexander Ekman pratar om hur han skapar sina rytmiska, ofta smått absurda, verk. Men att vara koreograf är samtidigt ett jättejobb, säger han.

– Man måste först ha bra idéer, något att säga, ett koncept. Och sedan måste man kunna skapa inför många olika människor, stå där inför 30 personer och säga "prova det här, prova det här". Och så tar man plötsligt ett danssteg som alla svarar på, när den leken uppstår....

Alexander Ekman pratar om hur magin kan uppstå när det blir ”tillsammansenergi”.

Koreografens arbete är att leda och stå fast i sin vision, men också att vara lyhörd.

– Att vara en bra ledare är att lyssna mycket, se dansarna. Jag kan ju komma in med en idé, men den jag jobbar med kanske har en skitdag. Då måste jag se att min idé kanske inte funkar. Då blir det något annat, säger Alexander Ekman som menar att den intressanta dansen bygger på ärlighet.

– Det måste vara ett ärligt uttryck, för då når det ut. Om det är fejk så känner vi det direkt.

Alexander Ekman gör lustfyllda, kommunikativa uppsättningar som når ut till många. I april var det premiär på hans helaftonsbalett ”Eskapist” på Kungliga Operan i Stockholm, där han själv hoppat in som dansare i fyra föreställningar.

Extraföreställningarna nu i slutet av maj blev snabbt utsålda.

Eskapism är ett ämne vi alla kan relatera till. Kanske var det inte bara musiken, dansen, kostymerna, överraskningarna, utan också själva ämnet, som gjorde att föreställningen nådde ut som den gjorde, funderar han.

Föreställningen handlar om eskapism som en väg till frihet och kreativitet. Ett befriande budskap i en tid när idealen är medveten närvaro, mätbarhet och effektivitet och varje stund ska användas till något nyttigt.

– "Eskapist" handlar ju om att ta fantasin i försvar. Nu för tiden ska man ju vara så närvarande, meditera och fokusera på andningen och nuet, säger Alexander Ekman som själv kallar sig aktiv eskapist.

Verklighetsflykten, förmågan att föreställa sig något annat, är nödvändig för det konstnärliga skapandet, konstaterar han.

I finalen av ”Eskapist” bildar den stora ensemblen en grafisk effekt genom att svepa med sina svartvitrandiga kjolar.
I finalen av ”Eskapist” bildar den stora ensemblen en grafisk effekt genom att svepa med sina svartvitrandiga kjolar. Foto: Nils-Emil Nylander

Alexander Ekman använder ofta mäktig massdans i sin koreografi. Så också i ”Eskapist” som i finalen innehåller en repetitiv sekvens där den stora ensemblen bildar en grafisk effekt genom att svepa med sina svartvitrandiga kjolar.

– Jag har ju gjort stora synokrona danser i hela mitt liv, men aldrig riktigt reflekterat över vad det är. Men det är en slags övning där vi går tillsammans. I ”Eskapist” sa jag till dansarna att det här är en ego-killing ritual, vi ska döda våra egon. Det blev väldigt vackert, och jag tror publiken kände den där tillsammansgrejen, säger Alexander Ekman.

Han pratar gärna om teatern och dansen i termer av gemenskap, en känsla av att vara på rätt plats tillsammans, en trygg plats för risktagande. Även i stora salonger lyckas han skapa en direktkommunikation med publiken.

– Det är det jag strävar efter som koreograf, att hitta de där ögonblicken där vi lever tillsammans. När teatern kokar, då blir den viktig.

Hur då viktig?

– Man känner ju gemenskap. Och man blir närvarande, man glömmer bort sina problem. Och något sätts igång, man blir inspirerad.

Alexander Ekman är bara 35 år men redan en världskoreograf. Han har kallats underbarn och ”enfant terrible”. Men det är en kamp att vara framgångsrik och samtidigt behålla sin ärliga röst och kreativitet. Det kände han inte minst när han 2017 kom till Garnieroperan i Paris, det mest prestigefyllda operahuset av alla.

– Parisoperan är ju the mothership inom dansen. Jag var livrädd, och då kände jag att jag började anpassa mig lite, säger han och förklarar att han egentligen behöver vara rebellisk för att få energi.

Men han lyckades leka även på den seriösa Parisoperan. I ”Play” skapade han ett bollhav med 40 000 bollar; dansarna fick kasta bollar till publiken som drogs med i leken och kastade tillbaka.

 ”Det är ju i leken det händer, i den friheten”, säger Alexander Ekman som vet att leken, liksom eskapismen, är nödvändig för kreativiteten.
”Det är ju i leken det händer, i den friheten”, säger Alexander Ekman som vet att leken, liksom eskapismen, är nödvändig för kreativiteten. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

På Parisoperan såg han samtidigt sådant som fick honom att fundera över den hierarkiska balettvärlden och vad som kan sitta i väggarna på ett gammalt operahus.

Alexander Ekman far upp ur stolen, visar en förskräckt position. Han återger en scen när han gick runt i huset med en chef och mötte två unga balettdansöser. Flickorna stelnade till i rädsla och själv blev han illa berörd.

– Att vara modern i ett gammalt operahus är en utmaning, säger Alexander Ekman som drömmer om ett helt nytt operahus i Stockholm.

Men för egen del vill han just nu gå in i mindre rum, med mindre press. Hitta något med bra lekstämning, utveckla sin röst på nya sätt.

Nyligen fick han sin första medalj, den Cramérska medaljen. Nu får han också 2019 års operapris av SvD.

Du är redan ett världsnamn, vad betyder då ett pris?

– Det betyder jättemycket. Det är en slags klapp på axeln, ett stöd som gör att jag vill fortsätta. Det är väldigt vackert med pris, man blir ju jätteglad.

Annons
Annons

Årets operapristagare Alexander Ekman. I bakgrunden en affisch till ”Midsommarnattsdröm”, som gjorde succé på Operan 2015.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 4

”Man måste kunna stå där inför 30 personer och säga ’prova det här, prova det här’.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 4

I finalen av ”Eskapist” bildar den stora ensemblen en grafisk effekt genom att svepa med sina svartvitrandiga kjolar.

Foto: Nils-Emil Nylander Bild 3 av 4

”Det är ju i leken det händer, i den friheten”, säger Alexander Ekman som vet att leken, liksom eskapismen, är nödvändig för kreativiteten.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 4
Annons
Annons
Annons