Ian Lundin på sitt rum på kontoret i Genève.
Ian Lundin på sitt rum på kontoret i Genève. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

”Barnsoldaterna chockade – men vi ångrar ingenting”

Han kan bli den första svenska företagsledaren någonsin som åtalas för medhjälp till grovt folkrättsbrott. För SvD berättar Ian Lundin, ordförande i Lundin Petroleum, om mötet med barnsoldaterna och om attackhelikoptern nära bolagets basläger. Han avslöjar också att han åter ska förhöras av åklagare på torsdagen.

Publicerad

De tre pojkarna stirrar in i kameran. De är unga – troligtvis 12 till 15 år. Deras automatgevär hänger slarvigt över axlarna och ser oproportionerligt stora ut mot de små barnkropparna. De är barfota.

Strax framför dem står en vit medelålders man. Det är svensken Ian Lundin, då vd för Lundin Oil. Han pratar allvarligt med en annan vuxen afrikan.

– Jo, jag minns naturligtvis det där. Det är klart att det var något av en chock, säger Ian Lundin i dag.

Han är sedan november 2016 misstänkt för medhjälp till grovt folkrättsbrott. Nu blir han tyst för en sekund och tittar på tv-klippet igen.

– Jag har själv barn. Det är svårt att inte bli berörd när man ser barn med automatvapen. Jag tror det mötet var den enskilda händelsen som påverkade mig mest under de här åren. Jag trodde aldrig det skulle vara barnsoldater där.

Händelsen utspelade sig i södra Sudan 2001. Ett blodigt inbördeskrig pågick. En uppmärksammad rapport från organisationen Christian Aid hade nyligen larmat om 12 000 döda i just det område där Lundin Oil hade fått koncession att borra efter olja, kallat Block 5A.

2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson.
2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson. Foto: Bengt G Nilsson
Annons

Ian Lundin hade gett sig ner till Afrika för att undersöka sanningshalten i uppgifterna. Han var på väg till bolagets oljeplattform när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldaterna.

Just den här gången hade han ett filmteam med sig. Den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson dokumenterade det märkliga mötet på den afrikanska stäppen. Oljedirektören och miljardären i mitten, barnsoldaterna nyfiket runt omkring honom.

Nu, 17 år senare, befinner vi oss i ett styrelserum i Genève, där Lundingruppen har sitt huvudkontor. Rummet har fönster ut mot gatan, längst ner, vid kortsidan, står en byst i brons av Adolf H Lundin, grundaren som gick bort 2006.

Vid det svarta avlånga bordet sitter Ian Lundin, i dag ordförande i Lundin Petroleum. Han är pressad men också, till synes, stridslysten. Han svarar eftertänksamt på frågorna.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Vad gjorde barnsoldaterna på ert område?

– Jag vet faktiskt inte. De var definitivt inte där för att skydda oss. De tillhörde någon milisgrupp och vi hade inget samarbete med den lokala milisen. Vårt militära skydd kom från regeringstrupperna.

Var det inte er skyldighet att ha information om huruvida det fanns barnsoldater i området?

– Block 5A var stort som Schweiz. Det var omöjligt att ha full kontroll över alla delar. Vad jag gjorde efter den här händelsen var att kontakta regeringen i Khartoum för försäkra att mig om att de inte anlitade barnsoldater, säger Ian Lundin.

Att tro att vi medvetet skulle gå in i ett konfliktområde för att försöka tjäna pengar är absurt.

Han berättar också att bolaget efter mötet med de unga soldaterna stärkte sina insatser ytterligare, engagerade sig i skolor och var bland annat med och borrade vattenbrunnar.

Han återkommer flera gånger till samma devis:

– Det är bättre att vi var på plats och engagerade oss än att vi lämnade barnsoldaterna i sticket. Det sämsta man kan göra är att bara dra sig ur. Det hjälper ingen.

Annons

– Att tro att vi medvetet skulle gå in i ett konfliktområde för att försöka tjäna pengar är absurt. Dessutom fanns det ett fredsfördrag när vi etablerade oss i Sudan 1997, säger Ian Lundin.

Kontoret ligger nära Genèvesjön. Därifrån tar Ian och  hans bror Lukas Lundin dagligen privat båt över till sin villor på andra sidan sjön.
Kontoret ligger nära Genèvesjön. Därifrån tar Ian och hans bror Lukas Lundin dagligen privat båt över till sin villor på andra sidan sjön. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Berättelsen om Lundin Oils verksamhet i Sudan för 20 år sedan, mellan 1997–2003, är en berättelse om girighet, cynism och tusentals döda i strider och svält.

Det menar i alla fall kritikerna. Och de är många och representerade i en rad olika rapporter. Bland annat från FN från 1999, Christian Aid 2001 och paraplyorganisationen ECOS (European Coalition on Oil in Sudan) från 2010.

Slutsatsen i rapporterna kan sammanfattas med att oljebolagens intåg i södra Sudan i slutet av 1990-talet förvärrade inbördeskriget i landet. Den hårdföra militärregimen i huvudstaden Khartoum anklagas för att ha genomfört rensningar av stora landområden för att oljebolagen skulle kunna genomdriva sin projektering.

Annons

Enligt flera rapporter dödades 12 000 människor och 160 000 fördrevs från Block 5A, det vill säga just det område Lundin Oil hade fått tillstånd att borra efter olja i.

Men enligt Ian Lundin och bolagets många advokater är berättelsen egentligen en annan. Den handlar i stället om en demonisering av ett företag och ett par personer som försökte göra det bästa av en extremt svår situation. Och där de delvis blev offer för ett propagandakrig.

– Rapporten från FN var en kalldusch. När sedan Christian Aid kom med sina uppgifter något år senare bestämde vi oss för att åka ner och själva besöka området. Vi hade varit där tidigare men nu åkte vi ner igen. Vi tog med oss svenska journalister, vi hade inget att dölja, säger Ian Lundin.

Det låg i gerillans intresse att svärta ner regeringen och samarbetet de hade med oljebolagen. Därför hängdes också vi ut.

Han påstår inte att de mardrömslika siffrorna är felaktiga – 12 000 döda och 160 000 fördrivna. Han säger inte heller att de stämmer. Hans budskap är ett annat:

Annons

– Vi var inte involverade i detta. Vi har aldrig medverkat till något folkrättsbrott. De här rapporterna påstår att regeringen använde pengar från oljebolagen för att begå de här krigsförbrytelserna. Det är att förenkla historien, säger Ian Lundin.

Han påpekar dessutom att Lundins verksamhet aldrig genererade några intäkter för Sudans regering, eftersom man inte producerade någon olja.

– Vi menar att uppgifterna i många av de här rapporterna kommer från samma källor. Det var bland annat från gerillan i området, SPLA, som stred mot regeringsstyrkorna. Det låg i gerillans intresse att svärta ner regeringen och deras relation med oljebolagen. Därför hängdes också vi ut.

Redan 2010 inledde åklagaren Magnus Elving, vid internationella åklagarkammaren, en brottsutredning mot representanter från Lundin.

Efter reklamen visas:
Därför misstänks Lundin Oil för brott

Sex år senare, i november 2016, kom de sensationella uppgifterna. Toppcheferna, Ian Lundin och Alex Schneiter, delgavs misstanke om medhjälp till grovt folkrättsbrott.

Alex Schneiter var ansvarig för prospekteringen i Sudan under de aktuella åren. I dag är han vd för Lundin Petroleum, som numera enbart letar efter och producerar olja i Norge.

Annons

Ordförande för Lundin Oil vid den här tiden var Ians far, Adolf H Lundin. Han var känd för tuffa nypor och en förkärlek för slängiga fraser som: ”When the going gets tough, the tough get going”. Och: ”No guts, no glory”.

En rättegång rycker nu närmare. I förra veckan gav Sveriges regering grönt ljus för åklagaren att väcka åtal, ett nödvändigt besked på grund av att de misstänkta brotten har begåtts utomlands.

Det är uppenbart att man även inom Lundingruppen mer eller mindre utgår från att åtal kommer att väckas. Men först ska en så kallad slutdelgivning ske, där de misstänkta får ta del av förundersökningen. Därefter tar åklagaren sitt formella beslut.

1/2

Ian Lundin på väg in till kontoret på Rue de Rive i Genève.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

13 bolag med ett sammanlagt marknadsvärde på 230 miljarder kronor ingår i Lundin Group med huvudkontor i Genève.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Men allra först ska alltså ytterligare ett förhör hållas med Ian Lundin i Stockholm, torsdag den 1 november.

– Jag hoppas det blir det sista. Ibland kan jag känna att det vore skönt med en rättegång. Å ena sidan känns det surrealistiskt, å andra sidan får jag då möjlighet att ge min version av vad som egentligen hände, säger Ian Lundin.

Åklagaren Henrik Attorps vill inte bekräfta det nya förhöret, men säger att han är i slutfasen av förundersökningen. Han tycker inte det är konstigt att förundersökningen har dragit ut på tiden, åtta år. Tidsperioden när de eventuella brotten har begåtts är lång – sex år, från 1997–2003.

Annons

Åklagaren har under hela processen hållit korten nära intill kroppen. Det är inte känt vilken bevisning han lutar sig emot eller vilka vittnen han har talat med.

Juridiska experter är överens om att en rättegång mot Ian Lundin och Alex Schneiter kommer att bli unik. Det är i så fall en av de få gånger sedan andra världskriget och Nürnbergrättegångarna som företagsledare blir åtalade för medhjälp till grovt folkrättsbrott.

Mark Klamberg, docent i folkrättsbrott tror att rättegången kommer dra till sig internationellt intresse. Den kan få bäring på många andra internationella bolag som har verksamhet i konfliktområden.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Ett nyckelord i sammanhanget är ”medhjälp” till grovt folkrättsbrott. Det är ingen som påstår att Ian Lundin eller Alex Schneiter har deltagit i krigsförbrytelser. Det handlar i stället om att de eventuellt haft information om krigshandlingar men inte varit tillräckligt aktiva för att förhindra dem. Eller att de borde ha förstått att det militära skydd de fick från regeringsstyrkorna kunde inkludera våldshandlingar.

Annons

Ett exempel skulle kunna vara den uppmärksammade stridshelikoptern, som stod uppställd nära Lundins läger i byn Rubkona i södra Sudan. Många tog för givet att den användes för strid.

Det gör inte Ian Lundin:

– Mitt intryck var att den inte hade använts på flera år. Den såg gammal ut. Jag var inte jätteförvånad över att se en militärhelikopter, säger han.

En stridshelikopter i ett stridsområde – det ligger nära till hands att tro att den var till för strid?

– Det är inte säkert. Den skulle också kunna användas för att transportera trupper.

Åklagaren verkar intresserad av den där helikoptern. Har han frågat dig om den?

– Får inte svara på det tyvärr. Jag har yppandeförbud.

Jag ångrar att vi inte var mer envisa när det gäller att engagera svenska regeringen.

2003 lämnade Lundin Sudan. Inte på grund av barnsoldaterna, inte på grund av kriget utan för att man sålt av tillgångarna och behövde kapital till nybildade Lundin Petroleum.

Ångrar du något när det gäller åren i Sudan?

– Jag ångrar att vi inte var mer envisa när det gäller att engagera svenska regeringen. Vi borde ha legat på dem hårdare. Vi bjöd ner dem till Sudan, men de tackade nej. Regeringen uppmuntrade bolag att engagera sig i regionen, vi var ett av få som tog fasta på det.

Något annat ångrar han inte. Han tycker fortfarande att man gjorde nytta i inbördeskrigets Sudan.

– Absolut, kanske marginellt i det stora hela men ändå. Vi byggde en ny väg och investerade i regionen. Vi satsade även över 15 miljoner kronor i olika olika utvecklingsprojekt i området bara mellan 2001–2003.

2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson.

Foto: Bengt G NilssonBild 1 av 6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 6

Kontoret ligger nära Genèvesjön. Därifrån tar Ian och hans bror Lukas Lundin dagligen privat båt över till sin villor på andra sidan sjön.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 6

Ian Lundin på väg in till kontoret på Rue de Rive i Genève.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 6

13 bolag med ett sammanlagt marknadsvärde på 230 miljarder kronor ingår i Lundin Group med huvudkontor i Genève.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 6
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 6 av 6