Annons

”I dag vet man att vi över 70 kan bygga muskelmassa”

Åldrandet – det ser man först i andras blickar, som när de börjar resa sig för en på spårvagnen, säger Sven-Eric Liedman, 79. Han tycker det är helt i sin ordning, men varnar för vår ökande tendens till att kategorisera varandra. ”Åldern genomsyrar inte hela ens person. En människa är så mycket mer.”

Under strecket
Publicerad

Sven-Eric Liedman, 79 år, är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. I dag föreläser han, skriver böcker och är aktiv på Twitter.

Foto: Fredrik Sandberg/TT och Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 3

”Livet som snart 80-åring känns både väldigt kort och väldigt långt, samtidigt”, säger Sven-Eric Liedman. ”Det gör minnena till en av fördelarna med att bli äldre, för man lever också genom minnet.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 3

Det mest ledsamma med att bli äldre är att många vänner och bekanta dör, konstaterar Sven-Eric Liedman. ”Den sortens förändring är en ofrånkomlig del av det negativa åldrandet.”

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 3 av 3

Sven-Eric Liedman, 79 år, är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. I dag föreläser han, skriver böcker och är aktiv på Twitter.

Foto: Fredrik Sandberg/TT och Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1
Sven-Eric Liedman, 79 år, är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. I dag föreläser han, skriver böcker och är aktiv på Twitter.
Sven-Eric Liedman, 79 år, är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. I dag föreläser han, skriver böcker och är aktiv på Twitter. Foto: Fredrik Sandberg/TT och Magnus Hjalmarson Neideman

Sven-Eric Liedman tillstår frankt: Det vore en fullständig lögn att säga att det är detsamma att vara 80 som att vara 70.

Han har till och med börjat använda ordet gammal om sig själv.

– Det var ett slags magi att fylla 75, det hade jag inte trott. Men då blev det bara som ett konstaterande: nu är jag gammal.

Den 1 juni fyller Sven-Eric Liedman 80 år, ungefär den beräknade medellivslängden för en man som föds i Sverige i dag. Sedan pensionen från Göteborgs universitet skriver han böcker och är aktiv på Twitter där han har 8 200 följare. När vi ses är han i Stockholm för att föreläsa på Södertörns högskola.

Vi ska prata om åldrandet. Minnet. Tankarna framåt. Det blir en hel del om kroppen. Sven-Eric Liedman säger att hälsan handlar om att ha mycket tur i livet, och att kunna följa en ordination; han kommer snart till det. Han har litet ont i knäna efter sina meniskskador och springer inga maraton längre. Däremot går han en mil utan vidare.

Annons
Annons

”Livet som snart 80-åring känns både väldigt kort och väldigt långt, samtidigt”, säger Sven-Eric Liedman. ”Det gör minnena till en av fördelarna med att bli äldre, för man lever också genom minnet.”

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

’Du har en dom hängande över dig’, hette det. Väldigt obehagligt att höra.

Men det kunde ha blivit värre.

– När jag var tvungen att operera mitt andra knä pekade kirurgen på röntgenplåtarna och sa att brosket därinne var alldeles murket. ’Du har en dom hängande över dig’, hette det. Väldigt obehagligt att höra.

Fysioterapeuten ordinerade knäövningar och trodde på en helt annan prognos. ”Har du kunnat träna upp dig till maraton, då kommer du att kunna träna upp dig nu också!”. Hennes ord blev avgörande för Sven-Eric Liedmans inställning till kroppens möjligheter som äldre.

– I dag vet man att människor över 70 kan bygga upp muskelmassan. Jag antar att jag håller på med det än i dag när jag gör mina knäövningar.

Hur gammal blir man om man väl fyllt 65?

Beräknad livslängd efter fyllda 65 år för kvinnor respektive män. Männens livslängd knappar in på kvinnornas.

 ”Livet som snart 80-åring känns både väldigt kort och väldigt långt, samtidigt”, säger Sven-Eric Liedman. ”Det gör minnena till en av fördelarna med att bli äldre, för man lever också genom minnet.”
”Livet som snart 80-åring känns både väldigt kort och väldigt långt, samtidigt”, säger Sven-Eric Liedman. ”Det gör minnena till en av fördelarna med att bli äldre, för man lever också genom minnet.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Hur var det att överge långloppen, som du var van vid att kunna göra?

– Flera år när jag såg markeringarna för Göteborgsvarvet i stan kände jag ’här ska ju jag vara med!’ Nu kan jag titta belåtet på diplomet som jag har uppsatt på toaletten hemma. Det var roligt att ha gjort det. Mer än så är det inte längre.

När Sven-Eric Liedmans pappa kyrkoherden gick i pension 1973 var andelen pensionärer 15 procent av befolkningen. Om ett par år blir andelen 20 procent. Och ökningen av äldre i förhållande till yngre kommer bara att fortsätta. Det var därför, minns han, som dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt sa att vi skulle behöva jobba tills vi var 75.

Annons
Annons

– Och ja – i vissa typer av jobb kan man göra det. Men för den som hållit på med renhållning eller varit undersköterska? Det går inte. Jag hade nog kunnat fortsätta med handledningar och undervisning till 75 men inte längre.

Så associerar han till journalfilmen han såg nyligen från barndomsbyn Vittskövle i nordvästra Skåne, ”en lantlig håla där mitt 40-tal utspelade sig”. Den handlade om ”De gamles fest” där alla över 65 år var inbjudna till sockenstugan. Sven-Eric Liedman kände igen flera av personerna i filmen.

– Jag såg allas kroppar, som slitit så fruktansvärt hårt som statare, som drängar på godset, i småbruk och lantbruk. De hade enorma händer och var förvärkta överallt. Då ser man skillnaden i hur vi åldras jämfört med i dag.

Omgivningens attityd till hans egen ålder ser han först i andras blickar, säger han. När han var 70 började människor resa sig för honom i spårvagnen och han tänkte ”herregud, är jag så gammal?” Nu tycker hans knän om att få sitta, men han funderar en del över vad som hänt med vår tendens att kategorisera människor vi inte känner. Man–kvinna, ung–gammal. Och numera, tillägger han, härifrån–inte härifrån.

– Att kategorierna kommer först drabbas man av också i min ålder. Den som inte känner en säger direkt ”det här är en gammal människa”.

Sven-Eric Liedman protesterar inte i sak.

– Naturligtvis är det så, men jag är inte enbart en gammal människa. Jag är inte väsentligen en gammal människa. Åldern genomsyrar inte hela ens person. En människa är så mycket mer, så mycket djupare. När man lär känna någon ser man väldigt litet yta.

Annons
Annons

Det mest ledsamma med att bli äldre är att många vänner och bekanta dör, konstaterar Sven-Eric Liedman. ”Den sortens förändring är en ofrånkomlig del av det negativa åldrandet.”

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 1 av 1

Man har ett förflutet och ett nu – och en framtid som man vet mycket litet om.

Under ytan hos Sven-Eric Liedman finns till exempel alla minnen, där händelser i hans egen barn- och ungdomstid kan kännas både oändligt längesedan och nära i tiden. Och livet som snart 80-åring både väldigt kort och väldigt långt, samtidigt. Det gör att minnena är en av fördelarna med att bli äldre, säger han, för man lever också genom minnet.

– De är viktiga för ens livskänsla och ger mycket glädje. Hela jaget är uppbyggt kring minnen. Man har ett förflutet och ett nu – och en framtid som man vet mycket litet om, säger han och kommer in på det mest ledsamma med åldrandet.

Det mest ledsamma med att bli äldre är att många vänner och bekanta dör, konstaterar Sven-Eric Liedman. ”Den sortens förändring är en ofrånkomlig del av det negativa åldrandet.”
Det mest ledsamma med att bli äldre är att många vänner och bekanta dör, konstaterar Sven-Eric Liedman. ”Den sortens förändring är en ofrånkomlig del av det negativa åldrandet.” Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

– Många av våra vänner och bekanta – de dör. En sorts förändring i ett landskap som är en ofrånkomlig del av det negativa åldrandet.

Han vet att det är omöjligt att säga hur många år det är kvar. Och hur de åren kommer att gestalta sig. Å ena sidan hotet från demens och sjukdomar, å andra sidan hoppet om mindre värk om han skulle få en knäprotes. Men den operationen är inte självklar.

– Om konvalescensen är ett år? Vill jag det? Tiden är ganska kort. När man är ung känns det som om man har en evighet framför sig, när man är gammal vet man – så är det inte. En dag kommer något som gör att …  man närmar sig slutet. Det är ju bara så. Så länge jag är frisk, i stort sett, så oroar jag mig inte.

Annons
Annons

Han säger att han aldrig varit hypokondrisk, men nu har insikten om att ”saker kan hända” kommit in som något nytt i hans liv. Ett stråk i tillvaron om att det är riskabelt nu, och att det blir alltmer riskabelt.

– Tiden är dyrbar. Man får ta vara på varje år.

Jag försöker vara så närvarande i det pågående som möjligt.

Hur gör du det?

– Jag försöker vara så närvarande i det pågående som möjligt. Att få ha upplevelser – av alla de slag – i vardagen. Det finns begränsningar för vad man kan göra när man blir gammal, repertoaren minskar och det får man snällt ta. Var sak har sin tid.

I ”fjärde åldern” skulle man kunna gälla för att vara vis, säger Sven-Eric Liedman. Det vill han inte kalla sig. Men även om han uppfattar sig själv som mildare i sina bedömningar än när han var ung kan han fortfarande bli fruktansvärt upprörd över saker.

– Jag har varit radikal och vänster sedan tidiga ungdomsår och menar att det krävs en oerhörd samhällsförändring.

Så gammal jag är, känner jag ändå ett slags optimism.

Han ger exempel: vårt samhälle har problem med arbetstillfällen, klimatet, ökande klasskillnader. Såväl politiker, arbetslivets utformning och synen på ekonomin och tillväxten behöver förändras i grunden, enligt Sven-Eric Liedman.

– Så gammal jag är, känner jag ändå ett slags optimism. Att 15-åriga Greta Thunberg reagerar är oerhört sunt. Jag som själv skolkade i den åldern känner stor sympati för henne. Mitt hopp är att en ung generation tydligare kommer att se bristerna i den värld vi har byggt upp.

Vad skulle det kunna medföra?

– Som idéhistoriker vet jag att vi ganska väl kan förutse teknisk, vetenskaplig och ekonomisk utveckling. Men vi har aldrig kunnat förutse sociala rörelser. När de uppstår blir de oerhört avgörande för vad som sedan händer. Greta Thunberg har startat en rörelse bland andra mycket unga. Och vad som händer med en sådan – det kan vi inte förutse.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons