Annons

Ilska på bebis gav insikt – hjälper män världen runt

Som många andra män ville inte psykologiprofessorn erkänna problemet med ilskan. Russell Kolts behövde bli pappa för att ta itu med sitt häftiga humör. Nu har han lanserat sin bok om en terapimetod med medkänsla i Sverige.

Under strecket
Publicerad

Psykologiprofessor Russell Kolts började med samtalsgrupper på amerikanska fängelser och skapade sedan ”The true strength program” för att hantera ilska. ”Vrede är ingen verklig styrka. Men om man vågar vara sårbar och möta svåra känslor – då är man stark.”

Foto: Tomas Oneborg

Psykologiprofessor Russell Kolts har kämpat med irritation och ilska i hela sitt liv. ”Ett lättantändligt humör försvinner inte, däremot kan man hitta olika sätt för att lugna sig. Så numera händer det mig inte lika ofta i vardagen.”

Foto: Tomas Oneborg

”Alla blir arga, men de som har problem med sin ilska har inte lärt sig hur de kan lugna sig. Sedan fastnar de där utan att veta vad de ska göra. Bästa hjälpen är kontakt med andra, men raseriutbrott fungerar ju tvärtom, bortstötande.”

Foto: Tomas Oneborg

Psykologiprofessor Russell Kolts började med samtalsgrupper på amerikanska fängelser och skapade sedan ”The true strength program” för att hantera ilska. ”Vrede är ingen verklig styrka. Men om man vågar vara sårbar och möta svåra känslor – då är man stark.”

Foto: Tomas Oneborg
Psykologiprofessor Russell Kolts började med samtalsgrupper på amerikanska fängelser och skapade sedan ”The true strength program” för att hantera ilska. ”Vrede är ingen verklig styrka. Men om man vågar vara sårbar och möta svåra känslor – då är man stark.”
Psykologiprofessor Russell Kolts började med samtalsgrupper på amerikanska fängelser och skapade sedan ”The true strength program” för att hantera ilska. ”Vrede är ingen verklig styrka. Men om man vågar vara sårbar och möta svåra känslor – då är man stark.” Foto: Tomas Oneborg

Det är ett tag sen nu, men det var den dagen allt började. Russell Kolts hade tassat bort från spjälsängen där hans sex månader gamla son skulle sova middag och satt sig i ett annat rum för att jobba. Trodde han.

Kraften i den ilska som steg i honom när han hörde babyn gråta snart igen var egentligen inte ny. Men han fick en helt ny insikt:

– Den intensitet som jag observerade i mig själv… Jag agerade inte ut den, men att bli så rasande på min lille son för att han inte sov precis som jag ville – det var ju inte okej. Den ilskan ville jag inte överföra på honom.

Sedan dess har psykologiprofessorn Russell Kolts tränat på medkänsla, hållit i samtalsgrupper för långtidsdömda på amerikanska fängelser och skrivit en bok om att hantera vrede (2012). Nu har hans senaste bok om compassionfokuserad terapi översatts till svenska, ”CFT helt enkelt” (Natur & Kultur 2019). Där kan man följa fallbeskrivningen av den arga ”Josh” som står modell för många av de klienter Russell Kolts mött i sitt arbete som klinisk psykolog. Den fiktive Josh har, till skillnad från honom själv, förstört relationer och äventyrat jobbet med sin ilska.

Annons
Annons

Ändå har han dröjt med att göra något åt den. Och det där intresserar Russell Kolts.

Det kulturella utrymmet för att prata öppet om att ha problem med ilska är mindre än för såväl ångest som depressioner. Stigmat är stort.

När vi ses är han på ett kort besök i Sverige för att hålla en workshop med terapeuter och för att lansera boken. Han säger att hindren för att ta itu med vredesutbrott är många. Inom oss finns skammen, runt om oss har vi sociala normer och synen på manlighet. Han menar också att det kulturella utrymmet för att prata öppet om att ha problem med ilska är mindre än för såväl ångest som depressioner. Stigmat är stort.

– Jag kan ju inte påstå att jag tyckte det var särskilt kul att meddela världen att jag kämpade med min egen vrede. Men jag tänkte att det kunde hjälpa också andra att minska på skammen.

Han fick rätt. Efter ett TEDx-föredrag 2015 skrev män till honom från olika delar av världen. ”Du hjälpte mig att erkänna för mig själv … Nu ska jag se till att få hjälp.”

Kände du också skam för din vrede?

– Oh ja, i åratal. Det var därför jag inte tog ansvar för mina utbrott.

Tanken ’det är något fel på mig’ är något av det mest smärtsamma vi kan uppleva.

Varför är det så svårt fast man skadar andra i sin omgivning?

– För vissa kommer skammen som ett hugg när de ser hur de sårar någon som står dem nära. Sedan följer självanklagelserna. Tanken ’det är något fel på mig’ är något av det mest smärtsamma vi kan uppleva.

Det är därför förloppet är så snabbt, förklarar han, från att man ryter och domderar till att – ”bom-bom-bom som dominobrickor” – man skyller ifrån sig (”Jag skriker på dig bara för att du gjorde si och så”), förnekar (”Jag är inte arg”), hittar bortförklaringar, distraherar sig. Han vet.

Annons
Annons

Psykologiprofessor Russell Kolts har kämpat med irritation och ilska i hela sitt liv. ”Ett lättantändligt humör försvinner inte, däremot kan man hitta olika sätt för att lugna sig. Så numera händer det mig inte lika ofta i vardagen.”

Foto: Tomas Oneborg

– Det gör att man slipper inse att man faktiskt sårar dem man bryr sig om.

Självklart har också kvinnor problem med ilska, vill Russell Kolts framhålla. Men oavsett kön, har de flesta en otrygg anknytningshistoria. En del blir aggressiva då de inte lyckas knyta an och använder ilskan för dominans. De skäms inte ett dugg.

– Orsaken är alltid en kombination av en mängd olika faktorer. Ofta har de en personlighet med lättväckt irritation, som jag själv. Och så har de ofta vuxit upp i familjer där man inte lärt sig att reglera sin ilska. I väldigt många kulturer är dessutom pojkars ilska uppmuntrad: ”Äsch, du vet hur killar är.”

Psykologiprofessor Russell Kolts har kämpat med irritation och ilska i hela sitt liv. ”Ett lättantändligt humör försvinner inte, däremot kan man hitta olika sätt för att lugna sig. Så numera händer det mig inte lika ofta i vardagen.”
Psykologiprofessor Russell Kolts har kämpat med irritation och ilska i hela sitt liv. ”Ett lättantändligt humör försvinner inte, däremot kan man hitta olika sätt för att lugna sig. Så numera händer det mig inte lika ofta i vardagen.” Foto: Tomas Oneborg

Man vill inte kännas vid de där känslorna, vilket gör det nästan omöjligt att erkänna ilskan för sig själv.

När Russell Kolts i sina samtalsgrupper vill börja närma sig tanken att vrede kan dölja rädsla, oro eller sorg kommer nästan alltid protester.

– De kan säga det rent ut: ”Jag blir arg för att slippa känna det andra”. Så tror jag det är för många av oss män, vi har lärt oss att om man är rädd betyder det att man också är sårbar. Det är inte manligt.

Själv hade han varit likadan, förträngt sorgen över att inte bete sig som han ville. Hållit undan rädslan för att inte kunna kontrollera vreden. Slagit ifrån sig skammen över att se hur hans nära och kära gick på tå runt honom.

Annons
Annons

– Man vill inte kännas vid de där känslorna, vilket gör det nästan omöjligt att erkänna ilskan för sig själv. Vad många däremot kan tillstå är att de då och då gör något som inte riktigt stämmer med den de vill vara.

Vad händer när de börjar erkänna sin vrede?

– Djupare ner ser de en massa annan smärta, sorg och ångest. Det är obehagligt och skrämmande. Men att låtsas att man inte har några problem är inget recept på ett lyckligt liv. Obekväma känslor som man försöker ignorera blir bara ännu starkare, det är som om de går till gymmet och bygger upp sina muskler, skrattar Russell Kolts.

Vi vill inte hjälpa någon som är så arg.

I boken får vi veta hur Josh skäller ut arbetskamrater nästan innan de sagt något. ”Kan ni inte bara hålla käften och göra det jag ber om?” Eller när han kommer hem och får ett raseriutbrott på hustrun bara för att hon påpekar att gräsklipparen fortfarande inte fungerar. I terapin får Josh skriva ett medkännande brev till sig själv som en del av behandlingen. ”Det är inte ditt fel att du blir arg.” Och ”du har lärt dig att vara arg genom din pappa”. Och till sist ”det är inget fel på dig”.

Det är svårt att ha medkänsla med honom. Ska han verkligen få slippa undan så lätt?

– Det är precis så vi reagerar på ilska – man tar avstånd när någon är arg eller fientlig, förklarar Russell Kolts och gör ett experiment med mig.

Först försäkrar han sig om att jag har klart för mig att han är glad för att vi gör intervjun. Visst, han ler och verkar inspirerad hela tiden. Sedan släpper han plötsligt alla vänliga anletsdrag och stirrar på mig med stenansikte. I en evighet, tycks det som. Till slut står jag inte ut och viker med blicken. Känslan av trygghet som vi hade mellan oss har försvunnit, vad har jag gjort för fel? hinner jag tänka.

Annons
Annons

– Precis, och på bara tre fyra sekunder (helt rätt, visar inspelningen), kommenterar Kolts och knäpper med fingrarna. Ilska signalerar ”håll dig undan, lämna mig i fred, jag är farlig”. Det blir väldigt obehagligt.

När han möter personer som har problematisk ilska brukar han förklara vilken funktion vreden har rent evolutionärt. Ilska är en kamp-flykt-respons som ska motivera oss att gå nära på ett aggressivt sätt för att slåss mot eller avvärja verkliga hot. Samtidigt utlöser den en rad fysiologiska fenomen: synfältet smalnar av. Tänkandet, resonerandet, sinnena – all uppmärksamhet riktas snävt mot faran. Hjärnan spelar upp kränkningen om och om igen: ”Så här får ingen göra mot mig!”. Det eldar på vreden och kraften i ilskan.

När Russell Kolts berättar vad som händer i kroppen vid ett vredesutbrott får han oftast reaktionen: ”Det är precis så det är!”

Som terapeut tillåter jag ingen att sitta och skrika åt mig. När det händer brukar jag föreslå att vi ska ta några lugnande andetag.

– Då ökar chansen att de kan minska på skammen kring ilskan och kanske vilja att göra något åt den, säger han.

För att hjälpa sina klienter visar han dem att han förstår att de själva inte valt att vara så arga och förbannade. Sedan kräver han att de gör sin del av arbetet.

– Som terapeut tillåter jag ingen att sitta och skrika åt mig. När det händer brukar jag föreslå att vi ska ta några lugnande andetag. Då kan de vara så uppvarvade att de bara svarar ”åt helvete med dig!”.

Lämnar de rummet?

– Det händer. Men när jag uttrycker att jag också bryr mig om dem lugnar de sig. I stället för att känna skam kan de kanske börja hitta bättre sätt att jobba med ilskan.

Annons
Annons

”Alla blir arga, men de som har problem med sin ilska har inte lärt sig hur de kan lugna sig. Sedan fastnar de där utan att veta vad de ska göra. Bästa hjälpen är kontakt med andra, men raseriutbrott fungerar ju tvärtom, bortstötande.”

Foto: Tomas Oneborg

De som har problem har ofta hamnat i onda cirklar för att de uttrycker sin förtvivlan eller rädsla för att inte vara älskade i vrede. Precis när de behöver partnern som bäst genom att få närhet blir de arga och stöter bort. Sedan misslyckas de med att komma ner i varv, ilskan växer och de vet inte vad de ska göra.

”Alla blir arga, men de som har problem med sin ilska har inte lärt sig hur de kan lugna sig. Sedan fastnar de där utan att veta vad de ska göra. Bästa hjälpen är kontakt med andra, men raseriutbrott fungerar ju tvärtom, bortstötande.”
”Alla blir arga, men de som har problem med sin ilska har inte lärt sig hur de kan lugna sig. Sedan fastnar de där utan att veta vad de ska göra. Bästa hjälpen är kontakt med andra, men raseriutbrott fungerar ju tvärtom, bortstötande.” Foto: Tomas Oneborg

Därför kan vredesutbrotten vara väldigt isolerande, förklarar Russell Kolts. Familjen tassar på tå och kretsen omkring dem minskar. Det gör i sin tur att de får mindre och mindre möjlighet att bli lugnade – vilket inte heller hjälper dem att komma tillrätta med ilskan.

– Män behöver öva på förmågan att vara osäkra och kunna säga ’ja, jag är rädd just nu. Ja, jag har ångest just nu. Ja, jag är ledsen just nu och jag tänker jobba med det’. Det är modigt på riktigt! Att undvika känslor som är obehagliga är inte att vara stark, det är att fly från det som är skrämmande. Medkänsla gör att vi vågar möta det svåra och jobba med det. Det är styrka.

Jag har kämpat med irritation och ilska hela mitt liv – och det försvinner inte.

Men är det verkligen medkänsla att tänka ”det är inte mitt fel”?

– Om man slutar ge sig på sig själv för ett överlevnadssystem man inte valde kan man ta bort skammen runt ilskan. Medkänslan ger människor frihet att ta ansvar för sin vrede. Då kan de säga ”Jag har problem och vill göra något åt det. För nu är jag inte den person jag vill vara.”

Om de kan få kontakt med mer sårbara känslor – kommer de över sin ilska då?

– Det beror på vad du menar med ”komma över”. Jag har kämpat med irritation och ilska hela mitt liv – och det försvinner inte. När jag är fokuserad på något och blir avbruten kommer alltid ett hugg av ilska.

Men numera, när han ställt dörren på glänt till arbetsrummet på Eastern Washington University för att signalera att han har mottagningstid för sina studenter, tar han ett djupt andetag när det knackar: ”Dr Kolts, har ni en minut?”

Fastän han vet att det är hans plikt att stå till förfogande, blir han irriterad om han är mitt uppe i något annat. Förut skulle han vänt sig om och fräst ”WHAT?” Nu drar han efter andan, väntar en sekund och svarar med ett leende: Vad kan jag hjälpa dig med?

– Jag har byggt in sätt för att lugna mig och varva ner – i stället för att känna mig som en dålig människa och sedan förlora mig i ilskan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons