Gatufest i protest mot sprängdåden i Malmö, med Anna Glas och barnen Rally, Moa och Rune.
Gatufest i protest mot sprängdåden i Malmö, med Anna Glas och barnen Rally, Moa och Rune. Foto: Emil Malmborg

Ilskan stiger: ”Kriminella tar över hela Sverige”

Barns sovrumsfönster sprängs i bitar. När rikspolischefen säger att sprängdåden i Sverige saknar internationellt motstycke, vad gör det med människors rädsla? På Sofielund i Malmö vägrar man låta sig skrämmas.

Uppdaterad
Publicerad

 

MALMÖ Sent på lördagskvällen sköts en tonåring till döds vid en restaurang strax efter att en explosion hade hörts. I staden har det inträffat omkring 30 sprängdåd under två höstmånader. Hittills i år har Nationella bombskyddet kallats ut 100 gånger. Rikspolischefen själv, Anders Thornberg, sa i veckan att utvecklingen i Sverige saknar motsvarighet internationellt.

Medan kriminella i andra länder använder kniv i gänguppgörelser använder de svenska sprängdeg.

Henrik Häggström, senior analytiker vid Försvarshögskolan, fyllde på i en TV4-intervju: Man får man gå så långt som till Afghanistan för att hitta en liknande situation som den i Sverige, räknat per capita.

Många rutor har krossats av tryckvågor efter sprängningar i Malmö.
Många rutor har krossats av tryckvågor efter sprängningar i Malmö. Foto: Emil Malmborg

Polisregion Syd, och i synnerhet Malmö, har drabbats värst med 28 sprängdåd hittills i år.

Efter en relativt lugn period inträffade förra helgen tre samma natt. Sprängningarna skedde i såväl i förorten Almgården, som i en port vid centrala Drottningtorget och i innerstadsstadsdelen Sofielund.

– De kriminella tar över hela Sverige. De skjuter och spränger utan att det blir några som helst konsekvenser. Politikerna, polisen och åklagarna måste vakna upp!

Jag flög upp ur sängen. Hade de använt mer sprängdeg hade vi inte stått här i dag.

En kvinna med mörkt, långt hår står vid parkeringen utmed Agnesfridsvägen i Almgården och väntar på glasmästaren. Fönstren till hennes lägenhet gick sönder av tryckvågen från den kraftiga explosionen som detonerade i bostadshuset för knappt en vecka sedan.

Annons

– Jag flög upp ur sängen. Hade de använt mer sprängdeg hade vi inte stått här i dag. Mina grannar är hos psykolog på grund av det som hände. De har en liten pojke som är åtta år gammal. Han vågar inte sova hemma längre, säger hon.

Flera förbigående uttrycker samma sak, ilska. Men ingen vill flytta härifrån, trots det som har hänt.

– Vi vill inte tvingas från våra hem. Då har de ju vunnit, säger en ung tjej.

Ingemar Milesson lagar ett av många fönster som gick sönder vid sprängdådet i Almgården.
Ingemar Milesson lagar ett av många fönster som gick sönder vid sprängdådet i Almgården. Foto: Emil Malmborg

I det trånga och kalt inredda konferensrummet på polishuset i Stockholm i onsdags träffade ljuset från lysrören polischefernas novemberbleka ansikten. Polisen hade med kort varsel utlyst en pressträff för att berätta om läget.

– Vi gör allt vad vi kan för att människor i Sverige ska kunna känna sig trygga och säkra. Våldet ska inte segra, försäkrade rikspolischefen Anders Thornberg.

Annons

Bara några timmar innan den uppmärksammade presskonferensen väcktes de boende i Hässleholm i Skåne av en kraftig detonation. Den här gången skadades ingen.

Men det var inte länge sedan en 23-årig kvinnlig student skadades allvarligt då hon av en ren tillfällighet passerade en butik när en sprängladdning gick av i Lund.

Hunden Sigmund vid en av detonationsplatserna.
Hunden Sigmund vid en av detonationsplatserna. Foto: Emil Malmborg

Vissa veckor är det nya skjutningar som toppar nyhetssändningarna. Andra veckor är det sprängdåd. Men företeelserna hänger ihop, bakom står samma människor.

Det som en gång började som narkotikauppgörelser mellan löst sammansatta kriminella har gått över i hämndaktioner där våldet tagits till en ny nivå: man skjuter för att skada eller döda och man spränger för att utpressa eller hota.

Det handlar inte om särskilt många personer. Två brödrapar tros ligga bakom flera av dåden i Malmö.

Annons

I takt med att sprängdåden blivit fler har även risken att vara på fel plats vid fel tidpunkt ökat.

Att bo i fel trappuppgång eller att ha sin säng placerad på fel sida i rummet är nu orosmoment som smugit sig in i tankegångarna hos allmänheten.

”Han sov gott i tron att han var trygg i sitt hem”, skrev farmodern Mona Schultz i ett uppmärksammat Facebook-inlägg efter att barnbarnet Sebastian, 8, fick sitt sovrumsfönster sprängt i bitar av tryckvågen från ett sprängdåd i porten intill. Väggen där Sebastians säng stod fick en stor spricka och glassplitter for rätt in i lägenheten. “Tacka Gud för att ingen kom till fysisk skada. Den psykiska vet vi dock inget om än”, skrev Mona Schultz.

Vad gör vi när rädslan kryper in i vardagen?

Anita Heber är docent i kriminologi vid Stockholms universitet. Hon menar att även om risken är liten att som utomstående drabbas av gängvåldet, genom sprängningar eller skjutningar, så kan konsekvenserna för dem som på ett eller annat sätt drabbas av våldet bli oerhörda och skapa trauman.

Annons

– Det handlar ofta om känslan av kontroll, säger hon.

Ofta är oro och rädsla kopplat till exempelvis offentliga platser eller tider. Man kan uppleva sig ha dålig kontroll över vem man kan möta i ett offentligt rum eller att något skulle kunna hända på natten.

Men i sitt hem känner många kontroll. Att bli drabbad där man känner sig tryggast kan öka rädslan, menar Anita Heber.

Greten Einarsson dansar på sina inlines på en gatufest i Sofielund i protest mot sprängdåden.
Greten Einarsson dansar på sina inlines på en gatufest i Sofielund i protest mot sprängdåden. Foto: Emil Malmborg

– Vi vill inte bo i ett ”gated community”, med övervakningskameror och vakter på gatorna. Det är vi som lever här som ska röra oss ute.

Alexander Einarsson hänger upp girlanger utanför sitt hus i centrala Malmöstadsdelen Sofielund där några av de boende har bjudit in grannarna för att grilla korv och umgås efter förra helgens sprängdåd.

Det tog ett tag innan jag förstod att jag var i chock.

Annons

På gågatan mellan husen leker barn. Musik strömmar ur en högtalare. Det var natten mot förra fredagen som grannarna vaknade av en kraftig smäll när en bomb briserade intill ett av de idylliska gathusen.

– Det tog ett tag innan jag förstod att jag var i chock. Allt känns övermäktigt, säger en Sofia Georen som bor i gathuset som utsattes för sprängdådet. Familjen vaknade av att fönsterrutorna på nedervåningen krossades av tryckvågen.

– Både min dotter och jag har skurit oss på glassplitter som ligger kvar i trädgården. Det här är inte riktat mot oss, men det påverkar oss enormt mycket.

Hennes åttaåriga dotter är den som har tagit det hårdast. Hon har många tankar om vad som kunde ha hänt om föräldrarna hade suttit kvar i vardagsrummet när det smällde.

Gatufesten är en manifestation mot våldet, berättar Sofia Georen.

– De som spränger bomber vill skapa oreda. Men det här är vår gata där våra barn leker och lär sig köra inlines.

Anna Glas har bott i området i 15 år.
Anna Glas har bott i området i 15 år. Foto: Emil Malmborg
Annons

På Sofielund är de boende arga och ledsna, men de vägrar ge efter för rädslan. Anna Glas har bott i området i 15 år och håller med om att trygghet handlar om att bygga grannsamverkan och gemenskap.

– Människor skapar trygghet, inte kameror. Samtidigt ska vi inte ska förminska det som har hänt. Det är väldigt allvarligt och det viktigt att vi pratar med våra barn utan att överföra någon rädsla, säger hon.

Alexander Einarsson kallar området ”en stadsvariant av Bullerbyn.”

– Barnen springer mellan husen. Det tycker jag är ett tecken på trygghet, att de känner sig fria. Även om det är mörkt klockan fyra så kan de cykla till sina fritidsaktiviteter. Vi ska inte vara oroliga för det. Men vi ska inte heller vara naiva, säger han.

1/2

Alexander Einarsson bor inte långt från en av de senaste sprängdåden.

Foto: Emil Malmborg
2/2

De boende i Sofielund samlades på fredagen i motstånd mot sprängdåden.

Inte sällan sker sprängdåd i socialt ekonomiskt utsatta områden. Kriminologen Anita Heber menar att rädsla, och hur vi reagerar när något händer, kan vara en klassfråga. Personer som har mindre ekonomiska resurser har inte samma möjlighet att flytta från ett område eller skaffa sig olika typer av skydd mot brott.

Annons

– Du är mer låst, din röst är mindre hörd, det satsas troligen mindre i dessa områden och det blir en negativ spiral med fler brott och ännu mer rädsla, säger Anita Heber.

Tilliten till samhället hänger ihop med rädsla, och tvärtom. Att beskriva Sverige som ett laglöst land är inte bara fel utan också i sig något som riskerar att skapa mer rädsla och dålig symbolpolitik. Det menar Felipe Estrada Dörner, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

– Proportioner är viktiga.

Att som politiker prata alarmsiktiskt eller att i nyhetskanaler signalera att samhället inte har kontroll över situationen, kan bidra till mindre tillit och att därmed mer rädsla, menar han.

Moa Georén bor i huset där bomben sprängdes utanför.
Moa Georén bor i huset där bomben sprängdes utanför. Foto: Emil Malmborg

På pressträffen i Stockholm i onsdags sa polischeferna på plats att de vet vilka de jagar, men medgav samtidigt att utredningsarbetet behöver bli vassare. Stärkt samarbete med Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, men också med internationella parter, ska hjälpa polisen.

– Men det krävs också att alla i vårt samhälle engagerar sig och hör av sig till oss om man ser något. I längden handlar det handlar om vilket samhälle vi vill ha, säger rikspolischef Anders Thornberg.

På Sofielund i Malmö har grillen satts igång på fredagseftermiddagen. Solen tittar fram, några hundägare går förbi och stannar till för en kort pratstund.

Men alla i området känner sig inte lika trygga. En av grannarna, som bor längre ner på gatan, berättar att han vill sätta in skottsäkert glas i fönstren som vetter mot gatan.

– Det är väldigt lugnt här, men det är ju ändå ett hörnhus. Man vet aldrig.

Många rutor har krossats av tryckvågor efter sprängningar i Malmö.

Foto: Emil Malmborg Bild 1 av 8

Ingemar Milesson lagar ett av många fönster som gick sönder vid sprängdådet i Almgården.

Foto: Emil Malmborg Bild 2 av 8

Hunden Sigmund vid en av detonationsplatserna.

Foto: Emil Malmborg Bild 3 av 8

Greten Einarsson dansar på sina inlines på en gatufest i Sofielund i protest mot sprängdåden.

Foto: Emil Malmborg Bild 4 av 8

Anna Glas har bott i området i 15 år.

Foto: Emil Malmborg Bild 5 av 8

Alexander Einarsson bor inte långt från en av de senaste sprängdåden.

Foto: Emil Malmborg Bild 6 av 8

De boende i Sofielund samlades på fredagen i motstånd mot sprängdåden.

Bild 7 av 8

Moa Georén bor i huset där bomben sprängdes utanför.

Foto: Emil Malmborg Bild 8 av 8