Annons

Inbördeskriget i Finland var inte unikt

”Hur många dog i det finska inbördeskriget? Jag har sett uppgifter om tiotusentals döda, både i strider och i massakrer efter kriget. Och vad var det för ett krig? Var det ett frihetskrig mot kommunisterna i Ryssland eller en kamp mellan finländare?”

Under strecket
Publicerad

Tillfångatagna rödgardister, förs igenom Helsingfors gator av tyska soldater.

Foto: PRESSENS BILDBild 1 av 1

Tillfångatagna rödgardister, förs igenom Helsingfors gator av tyska soldater.

Foto: PRESSENS BILDBild 1 av 1
Tillfångatagna rödgardister, förs igenom Helsingfors gator av tyska soldater.
Tillfångatagna rödgardister, förs igenom Helsingfors gator av tyska soldater. Foto: PRESSENS BILD

Finska inbördeskriget alias frihetskriget var en traumatisk upplevelse för alla parter, en nationell katastrof som fortfarande sätter en stark prägel på det finska historiska arvet.

De som använder termen inbördeskrig gör det eftersom det huvudsakligen var en strid mellan olika finska politiska grupperingar. De som använder termen frihetskrig gör det för att markera att en förlust för den ”vita” sidan troligen hade lett till att Finland införlivats med Sovjetunionen.

Sett i efterhand är det uppenbart att de krigförande parterna agerade mot bakgrund av stormakternas realpolitiska manövrerande, varför konflikten bör ses som en del av första världskriget.

Det faktum att Lenin var villig att erkänna Finlands självständighet bottnade i att han därmed trodde sig kunna påskynda landets revolutionära övergång till det bolsjevikiska lägret, detta med hjälp av de finska ”röda”.

Annons
Annons

För den unga nationens borgerliga senat handlade det istället om att säkra självständigheten med hjälp av tyska vapen, och tyskarna hjälpte gärna till, mot att Finland i praktiken blev en tysk satellitstat. Att ”de vita” och ”de röda” förvandlade det egna hemlandet till ett slagfält berodde alltså på att de inrikespolitiska motsättningarna knöts till europeisk storpolitik, med det finska folket som ofrivilligt offer. Till saken hör också att inbördeskriget inte var unikt.

Liknande konflikter utkämpades i Baltikum, där inhemska baltiska miliser, tyska kårer, Röda armén och i söder även den polska armén förvandlade länderna till slagfält.

Det sammanlagda antalet döda under de finska krigsmånaderna 1918 har beräknats till omkring 37 000. Endast mellan 7 000 och 8 000 dog i regelrätta strider, varav omkring 900 var ryssar och tyskar. De övriga föll offer för terror och uppgörelser vid sidan av eller bakom frontlinjerna.

Båda sidor gjorde sig skyldiga till brutala övergrepp. I slutskedet var i synnerhet ”de rödas” terrorhandlingar omfattande; de visste att de höll på att förlora men ville hämnas och hoppades att snart kunna återkomma och segra med rysk hjälp.

”De vita” svarade med repressalier. Fler än 20 000 ”röda” fängslades och dog i lägren, många genom arkebusering – såsom Elmer Diktonius låter en av den finlandssvenska lyrikens kändaste gestalter, rödgardisten Eemeli, möta sitt slut på en avstjälpningsplats och sedan vräkas i ett kärr: ”En slocknande stjärna / på massgravens sörjiga jord / såg förvårsmorgonen gry.”

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons