Annons

Olof Ehrenkrona:Ingen ångervecka för könsbyte

Foto: Hasse Holmberg / TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Könsdysfori

Vi har tidigare uppmärksammat – och kritiserat – förslaget att sänka åldersgränsen från 18–15 år för att genomföra könsbyte med kirurgiska ingrepp och att det ska kunna ske utan föräldrarnas medgivande. SVT:s Uppdrag Granskning har nu lyft frågan om de personer som senare livet ångrar sina könsbyten och oåterkalleliga ingrepp.

Reportaget speglar frågans många etiska dimensioner och de försök som har gjorts att problematisera frågan som verkligen inte är enkel. Alla inblandade vill väl. Patientens val respekteras och det finns ett rimligt mått av beprövad erfarenhet och vetenskaplig evidens för de metoder som används. Många får adekvat hjälp och ett bättre liv.

Men för den som tvingas leva livet ut med en misslyckad behandling är det en ringa tröst att veta att den oftast är framgångsrik, att syftet ändå var gott och att man själv insisterade. Patienten och de anhöriga behöver förståelse och förutom bekräftelse också ordentlig vägledning.

För att kunna bedöma riskerna senare i livet måste de få veta vad professionen i dag inte vet och sådant som den aldrig kommer att kunna uttala sig om. De måste få möjlighet att sätta sig in i det faktum att det till sist är patientens subjektiva upplevelse av könsbytet som under hela livet kommer att avgöra om ingreppen var framgångsrika. Och de måste upplysas om vad det innebär att sakna ångervecka.

Många patienter har andra problem som de kopplar till könsdysfori. I så fall är det kanske bäst att uttömma alla andra behandlingsmetoder innan man sätter in en behandling med oåterkalleliga konsekvenser. Det kan till och med vara så att en del av behandlingen faktiskt måste handla om att inte bekräfta en viss föreställning om sjukdomens orsaker. För en rädd och ångestfylld tonåring kan det vara precis den hjälp som behövs från vuxenvärlden.

Riksdagen bör inte ändra lagen som regeringen vill. Femtonåringens identitet är i en dramatisk utvecklingsfas och det är klokt att ge personligheten en chans att utvecklas utan att panikbromsa. Då är det mer målrationellt att satsa mer på forskning om och behandling av psykisk ohälsa hos unga så att vi lär oss mer och kan hjälpa fler.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons