X
Annons
X

”Ingen känd byggnad sedan 1974 – allvarligt problem”

KULTURDEBATT | Stockholm behöver inte mer 20-talspastischer, utan god samtida arkitektur. Det skriver Claes Britton med anledning av Arkitekturupproret.

Läs mer om Striden om arkitekturen
Sedan Kulturhuset har ingen internationellt berömd byggnad uppförts i Stockholm, skriver Sven Britton.
Sedan Kulturhuset har ingen internationellt berömd byggnad uppförts i Stockholm, skriver Sven Britton. Foto: Staffan Löwstedt

Hösten har medfört glädjande nyheter för oss som älskar Stockholm och oroar oss för den okänsliga exploateringen och kommersialiseringen av stadens historiska centrum — stoppen för Apples butik i Kungsträdgården och Nobel Center på Blasieholmen. Redan i våras stoppades rivningen av stora delar av kvarteret vid Stureplan åtminstone temporärt.

Denna tillnyktring föder hopp om en ny tid i Stockholms stadsbyggnad, med större respekt för vårt historiska arv. Nu finns chansen att göra något nytt och spännande med två av Stockholms centrums viktigaste och mest historiska platser – något som kommer oss alla och staden till maximal glädje och nytta.

Desto tråkigare är att följa hur dessa framgångar "kidnappas" av krafter fientliga mot modernismen som begrepp, förkroppsligade av Arkitekturupproret, som fått snabbt genomslag för sina tankegångar. Nyligen uttalade sig vårt nya stadsbyggnadsråd Joakim Larsson (M) om retroarkitektur som framtiden för Stockholm. På flera håll syns liknande tankegångar, som i Mats Wickmans krönika på denna sida den 5 november.

Annons
X

Sedan Kulturhuset, färdigställt 1974, har ingen internationellt berömd byggnad uppförts i Stockholm: ett symptom på ett allvarligt problem.

Arkitekturupproret är en ny rörelse men dess idéer är gamla och reaktionära. Med vissa av rörelsens företrädare debatterade jag redan för mer än 20 år sedan. Deras argument var samma då som nu.

"Om man gör tillägg till staden, varför vill man inte bygga i den arkitektoniska stil som redan finns?", frågar sig stadsbyggnadsrådet Joakim Larsson i en intervju.

Inte? I Stockholm har vi under de senaste 30 åren knappast ägnat oss åt annat än retroarkitektur, med 20-talspastischer som S:t Eriksområdet, av Larsson framhållet som föredöme, samt en överväldigande mängd funkisparafraser över hela staden.

Vad Stockholm lider akut brist på är god samtida arkitektur. Sedan Kulturhuset, färdigställt 1974, har ingen internationellt berömd byggnad uppförts i Stockholm: ett symptom på ett allvarligt problem. De flesta har blivit överens om att vårt traumatiska förhållande till modernismen har med miljonprogrammet och cityregleringen att göra. Våra makthavare har inte lärt sig att hantera samtida arkitektur sedan dess.

Att förkasta hela den moderna idén till följd av vår förfärande historia samt ett antal nutida misslyckanden och dåliga idéer är att göra sig skyldig till vad som kallas för att kasta ut barnet med badvattnet.

Centrala Paris förblir det förnämsta föredömet för hur respekt för det historiska arvet kan förenas med samtida spjutspetsarkitektur. Glaspyramiden vid Louvren, Centre Pompidou och Palais Royal är några fantastiska exempel på hur radikala arkitektoniska och konstnärliga uttryck har integrerats i känsliga historiska miljöer på ett sätt som förhöjer stadens attraktionsvärde och som älskas av såväl "eliterna" som massorna, trots att de alla från början var högst kontroversiella. Det nya och det gamla har en enastående förmåga att korsbefrukta varandra, bara kvaliteten är den högsta.

På senare år har vi äntligen sett en kreativ pånyttfödelse inom samtida svensk arkitektur, byggande och stadsplanering, även här i Stockholm. Att strypa denna utveckling vore förödande. Vi behöver inte mer retroarkitektur, utan nya hållbara strategier för att bygga högkvalitativt och samtida — i synnerhet i känsliga miljöer med särskilda krav på högsta kvalitet i alla avseenden.

Genom att satsa på det nya, och värna om det gamla, kan Stockholm utveckla den unika ställning som en av världens vackraste städer som vår natur och vår historia har skänkt oss, men som vi i vår egen tid knappast har bidragit nämnvärt till. Det är dags att börja nu!

Claes Britton

Claes Britton är författare och Stockholmsdebattör

Annons
X
Annons
X

Sedan Kulturhuset har ingen internationellt berömd byggnad uppförts i Stockholm, skriver Sven Britton.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X