Annons

Anna Ehn:Ingen vill längre kallas styvmor

För Leonard Millde Lukas var bonusfamiljen mer än en bonus.
För Leonard Millde Lukas var bonusfamiljen mer än en bonus. Foto: Emma-Sofia Olsson

Bonus, plast eller postnukleär? Stjärn eller styv? Extra? Vad vi kallar en familj som inte är en kärnfamilj har varierat genom åren.

Under strecket
Publicerad

När nya företeelser dyker upp i samhället tar det ett tag innan terminologin sätter sig. Olika alternativ testas, förkastas eller får fäste.

Idag dominerar prefixet bonus. Det anses vara mer positivt laddat än till exempel plast. Eller styv, för den delen, ursprungsprefixet i sammanhanget.

Den elaka styvmodern är en klassisk gestalt i fiktionen, ogin och sträng mot sina styvdöttrar. Styvmoderligt behandlad ett uttryck för orättvis behandling.

– I och med att antalet skilsmässor och nya familjekonstellationer blev fler kände nog många att nej, styvmamma vill jag inte kalla mig. Det låter för negativt. Och så har man sökt efter ett trevligare ord att ersätta det med, säger Ingrid Olsson, språkvårdare på Institutet för språk och folkminnen.

Bonusmamma och bonuspappa dök enligt Svensk ordbok upp i svenskan 1997, och konkurrerade då ut plastmamma och plastpappa, som bildades på 1980-talet. Men även ordet bonus bär på sina laddningar. Det kan upplevas förminskande. Som att man är ett påhäng bara, något som hängde med på köpet. Och den som inte alls trivs i sin nya familj, kanske inte alls vill kalla den för bonus, utan tvärtom för ett minus.

Postnukleär eller postbiologisk familjebildning är termer som används inom forskningen, berättar Ingrid Olsson. Tydliga och neutrala – men ack så krångliga i dagligt tal.

Frågan är om det går att hitta ett ännu bättre, och än mer neutralt, ord?

Frågan är öppen. Vilket är ditt förslag?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons