Annons

”Inget stöd för att elever blivit sämre på matte”

Det finns ingen anledning att misstänka att kunskapsstandarden i matematik har sjunkit eller är på väg att sjunka för grundskoleeleverna som helhet. De stora förlorarna tycks dock vara de lägst presterande eleverna vilket får betydande samhällskonsekvenser, skriver Bengt Holmgren, specialist i pedagogisk psykologi vid Säffle Utvecklingsmodell.

Under strecket
Publicerad
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
Foto: Lars Pehrson

DEBATT | SKOLAN

Påståenden om att matematikkunskaperna hos grundskolans elever sjunker och att eleverna har stora brister är ofta föremål för debatt men saknar egentligen forskningsstöd och kan närmast betecknas som gissningar och spekulationer. När debatten saknar fakta finns det inget underlag för åtgärder.

Fler än 3 000 grundskoleelever från skilda delar av landet har under våren 2018 genomfört kunskapstestet Magnes matematikdiagnoser. Tidigare har matematikkunskaperna med dessa diagnoser studerats i en kommun 1977, 1986 och 2002. Aldrig tidigare har grundskoleelevers matematikprestationer över 41 års tid och fyra läroplaner kunnat jämföras och analyseras. Denna studie torde i sin omfattning och uppläggning vida överträffa alla andra studier som gjorts för att belysa frågan om matematikkunskapernas egenskaper och kvalitet i grundskolan.

Annons
Annons

Diagnoserna omfattar över 690 uppgifter. Av dessa har 72 procent ungefär samma lösningsfrekvens 2018 som 2002, 1986 och 1977. 23 procent löses sämre medan 5 procent har högre lösningsfrekvens. Majoriteten av de uppgifter som har lägre lösningsfrekvens finns bland högstadieeleverna. Eleverna i årskurs 1 har inga uppgifter som varken löses bättre eller sämre jämfört med tidigare undersökningar men från årskurs 2 ökar antalet uppgifter med lägre lösningsfrekvens. När över 70 procent av uppgifterna i grundskolan löses på samma nivå i dag som 1977 finns det inget entydigt stöd för påståendet att matematikkunskaperna generellt försämrats på 41 år. Det finns ingen anledning att misstänka att kunskapsstandarden har sjunkit eller är på väg att sjunka för grundskoleeleverna som helhet. De stora förlorarna tycks vara de lägst presterande eleverna. Det förefaller vara den gruppen som sänker resultatet mest för hela populationen.

Vilket kunskapsminimum i matematik bör eleverna ha när de lämnar grundskolan? Om man ser till det praktiska livets krav så bör enkla beräkningar klaras felfritt. En prestation som bara når 50-procentsnivån är inte användbar för komplexa operationer för då blir varannan uträkning fel. Inte heller 80 procent korrekta lösningar är acceptabla eftersom var femte då blir fel. Ur det praktiska livets synvinkel bör vissa uppgifter lösas nästan hundraprocentigt rätt. Ett rimligt krav borde vara 90-procentig lösningsfrekvens för de uppgifter som ingår i Magnes matematikdiagnoser och prövar taluppfattning, additions- och multiplikationstabeller, de fyra räknesätten, geometri och problemuppgifter.

Annons
Annons

Vi har valt att relatera elevernas resultat till vad som bedömts vara godkända resultat när de löser uppgifter av rutinkaraktär. En gräns har satts vid att 50 procent av de 91 uppgifterna för årskurs 9 ska klaras av alla elever. Det vill säga att de räknar rätt på minst hälften av uppgifterna. 2002 var det 87 procent som klarades på femtioprocentsnivån i årskurs 9. 2018 är det 77 procent. För alla årskurser 2–9 gäller, att eleverna 2018 klarar 50-procentsnivån något sämre än eleverna både 1977 och 2002. Det är främst uppgifter som prövar taluppfattning och geometri som sänker resultatet.

Vi har även belyst hur många uppgifter som klaras på 90-procentsnivån 1977, 2002 och 2018. För årskurserna 2–6 är tendensen att eleverna 2002 klarar 90-procentsnivån bättre än eleverna 2018. Skillnaderna är dock små men tendensen bör uppmärksammas. Återigen är det uppgifter som prövar taluppfattning och geometri som sänker prestationerna 2018. Eleverna i årskurs 8 och 9 klarar 90-procentsnivån bättre än eleverna både 1977 och 2002.

Diagnos 8, en del i kunskapstestet, görs av elever i årskurs 4 till och med årskurs 9. Nästan var femte elev i årskurs 9, 18 procent, presterar på en låg genomsnittsnivå för årskurs 4. Man kan nästan tala om fem förlorade matematikår för dessa elever.

Vid en jämförelse över den tid som vi prövat matematikkunskaperna så finns det stora variationer mellan lösningsfrekvenser på olika uppgifter. Det finns förstås både årskursvariationer och läromedelspåverkan. Det vi i den senaste studien också torde ha som en inverkansfaktor är andelen elever med svenska som minoritetsspråk och skolgång i andra kulturer. En rimlig tanke är att det haft en sänkande påverkan på resultatet för de lägst presterande eleverna.

Annons
Annons

Den longitudinella studie som vi gjort visar alltså att matematikkunskaperna i grundskolan inte nämnvärt förändrats för elever på medel och hög nivå utan de stora förlorarna är de elever som presterar lägst. Detta pekar på ett stort behov av speciallärare med matematik som inriktning. De fyra läroplaner som funnits verkar inte ha haft någon effekt på matematikkunskaperna och de differenser som anas mellan olika uppgifter och årskurser kan kanske sökas i de olika läromedel som förefaller styra matematikundervisningen mer än läroplaner.

År 2000 gav regeringen Skolverket i uppdrag att genomföra en satsning på basfärdigheter i matematik. Skolverket påpekade det vanskliga i att använda begreppet basfärdigheter och föreslog i stället mål att uppnå. I den nuvarande läroplanen har man frångått att eleverna ska uppnå mål och i stället ska eleverna ha grundläggande kunskaper, men vad som menas med detta preciseras inte. Så i stället för att uppnå mål ska eleverna nå ”tillfredsställande resultat med i huvudsak fungerande metoder” för att få godkänt i årskurs 9.

Skolverket fick mer en halv miljard av regeringen för att förbättra matematikkunskaperna i grundskolan. 650 miljoner spenderades på kollegialt lärande, att lärare skulle lära varandra och därmed öka matematikkunskaperna i grundskolan. Men både betyg och resultat på de nationella proven i årskurs 6 och årskurs 9 sjönk, vilket får betecknas som ett gigantiskt misslyckande och feltänk från Skolverkets sida. Berodde Skolverkets misslyckande på att man inte riktade in sig på elevernas kunskaper eller vilka kunskapsbrister eller kunskapsluckor som lärarna behövde komplettera?

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Denna översiktliga analys av utvecklingen över 40 år behöver förstås fördjupas och utvidgas, men är utbildningsdepartementet intresserat av den unika kunskap och information som studierna med professor Olof Magnes matematikdiagnoser ger och till exempel studera de 15 procenten med de svagaste elevprestationerna? Vilka brister finns beträffande taluppfattning, geometri, de fyra räknesätten och problemlösning? Vilka förtjänster finns det i dagens matematikundervisning? Hur frekvent är det med specialundervisning i matematik redan i årskurs 1? Vilka matematikkunskaper är nödvändiga och vilka är önskvärda att uppnå när eleverna lämnar de olika stadierna?

Skolans misslyckande med de lågpresterande eleverna blir social dynamit med betydande samhällskonsekvenser. Eleverna blir obehöriga att söka gymnasieskola och dess yrkesutbildningar och löper därför för utanförskap med utslagning från arbetsmarknad och kanske hänvisade till långvarigt bidragsberoende.

Bengt Holmgren
Säffle Utvecklingsmodell, lokal projektledare för de fyra studierna, leg psykolog, specialist i pedagogisk psykologi

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons