Annons
Recension

BlushInstängd köttighet vill ut i Blush

Under strecket
Publicerad

Blush

Genre
Dans

Koreografi, koncept: Su-En. Moderna dansteatern. Dans: Su-En, Lina Palmgren, Frida Larsson, Marie Gavois. Ljus: Svante W Monie Spelas t o m 14 maj.

Rodnad är både ett yttre synligt fenomen och en inre fysisk process till följd av starka känslor som skam, vrede, lust, feber. När den svenska butohveteranen Su-En och tre dansare ur hennes kvinnliga ensemble överlåter sina kroppar åt det blodröda temat i Blush, sker det i ett landskap som pulserar av bilder, ljud och rinnande färg - liv, förruttnelse och död.

Installationen kallas ”livemusikal-butoh-actionart” och ekar av historiska referenser, från Jackson Pollocks actionpainting via mytologins tre gracer – som här dock uppträder med fulvinklade lemmar eller rullande buk mot buk – till kabaretscenens bisarra figurer. En reminiscens av succén Sprätt hönskabaret skymtar förbi, men annars är Blush delvis en återgång till Su-Ens tidigare era då hon gjorde mer provokativa, äckelbrutala solon som Headless och Slice. Blush är i vilket fall ett uppbrott från senare års storslaget vackra, genomkomponerade verk som Fragrant, Crack och Lucious.

Blush bygger på viss improvisation. Direkt på scenen skapar tonsättaren Lise-Lotte Norelius elektroniska ljud, vagt associerande till hjärtslag, natur och råa inre krafter. Konstnären Fredrik Olofsson fyller fonden med Gunnar Stenings närbilder av målad hud, kvinnoben nedsmetade med röd färg eller ryggar kletiga av något som liknar mosad inälva och torkade blomblad. Samma material används av dansarna på scenen i ett spel mellan yta och djup, skönhet och obehag. Kropparna bemålas, men handlingen liknar även en reningsakt.

Su-En är som vanligt både sensuell och olycksbådande gäckande. I inledningen hystar hon upp torra blad i luften och känner njutningsfullt deras vinddrag. Men det organiska övergår i något annat när hon iklär sig glitterröd huvudbonad och frigör en röst vars ekande stavelser bildar glödande ord som blush, feverish, sunset. I nästa moment skrevar hon med benen och släpper ut ett ”aaaah”.

Det finns ett subversivt drag i Blush, en instängd köttighet som vill ut men hindras av glitter, poser och yta. På så vis är det också en bild av krockande skönhetsideal och av vår tid; en krävande sådan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons