Annons

Kylián/Ek/NaharinInte en död sekund i balettens yviga mästarmix

Daria Ivanova i Mats Eks ”Överbord (woman with water)”, en del av programmet ”Kylián/Ek/Naharin” med Kungliga Baletten.
Daria Ivanova i Mats Eks ”Överbord (woman with water)”, en del av programmet ”Kylián/Ek/Naharin” med Kungliga Baletten. Foto: Carl Thorborg

Tre av världens främsta koreografer möts i ett kontrastrikt program. Det injicerar energi i Kungliga Baletten och får publiken på fötter.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Jiri Kyliáns ”Wings of wax” med Gianmarco Romano och Luiza Lopes.

Foto: Carl Thorborg

Ohad Naharins ”Minus 16” med Kungliga Baletten.

Foto: Carl Thorborg

Jiri Kyliáns ”Wings of wax” med Gianmarco Romano och Luiza Lopes.

Foto: Carl Thorborg

Kylián/Ek/Naharin

Genre
Dans
Var
Kungliga Operan

”Wings of wax”. Koreografi: Jiří Kylián. Musik: H.I.F. Biber, Cage, Glass, J S Bach. Scenografi, ljus: Michael Simon. Kostym: Joke Visser. ”Överbord (woman with water)”. Koreografi: Mats Ek. Musik: Fläskkvartetten. Ljus: Ellen Ruge. ”Minus 16”. Koreografi, scenografi, kostym: Ohad Naharin. Musik: Blandad. Ljus: Avi Yona Bueno

Tre världskända veteraner under en kväll – det innebär koreografiska krockar och skilda världar. För även om Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin är av ungefär samma generation (67–74 år) och deras vägar har korsats i kompanier som Nederlands Dans Theater och Cullbergbaletten, så är det tre herrar med olika temperament och varsin utpräglad stil som delar kväll.

Det är knappast Kungliga Balettens mest sammanhållna program – men här finns inte en död sekund mellan kontroll och utlevelse. Tema? Människans predikament.

Kyliáns känsliga musikalitet tas väl tillvara av de fyra par som nu dansar ”Wings of wax” med lätthet och vemod till bland annat Glass och J S Bach. Verket från 1997 är inspirerat av Ikarosmyten och hade premiär på Kungliga Operan 2018. Runt ett dött träd som hänger uppochned cirklar obönhörligt en strålkastare – solen. Ikaros övermod blir en poetisk studie i kärlek, frihetslängtan och avsked. Varje detalj och lyft ger nyanser till detta vackra verk om livets förgänglighet.

Jiri Kyliáns ”Wings of wax” med Gianmarco Romano och Luiza Lopes.
Jiri Kyliáns ”Wings of wax” med Gianmarco Romano och Luiza Lopes. Foto: Carl Thorborg
Annons
Annons

Ohad Naharins ”Minus 16” med Kungliga Baletten.

Foto: Carl Thorborg

Efter paus täcker scenen orkesterdiket så att dansarna kommer närmare oss. Dags för ”Minus 16”, ett av israelen Ohad Naharins mest spridda och älskade verk (vid sidan av ”Decadance” som gästspelar på Dramaten i juni med Batshevas juniorkompani) – och som brukar få både proffsen på scen och publiken som bjuds upp dit att släppa loss. Det är ett lekfullt kollage med inslag av improvisation, genomsyrat av patos, en vilja att smitta oss med dansens kommunikativa virus – till alltifrån latinska rytmer, traditionell judisk sång och techno. Det funkar även på Kungliga Operan.

Jonatan Davidssons inledande, djärvt prövande cha-cha-solo har färg av Naharins speciella gaga-skola. Fler dansare ansluter tills 30 individer i kostym och hatt diggar musiken. Det finns en humor och kraft i det kollektiva samspelet. Ensemblen får upp trycket ytterligare till påsksången ”Echad Mi Yodea”, en klassiker i Naharins repertoar. Dansarna, på stolar i halvcirkel, upprepar en serie rörelser med ökande intensitet alltmedan kläder och skor åker av. En galen ritual.

Ohad Naharins ”Minus 16” med Kungliga Baletten.
Ohad Naharins ”Minus 16” med Kungliga Baletten. Foto: Carl Thorborg

Det finns inget lagom hos Naharin. Han spelar med kontraster, lyfter fram människan ur gruppen. Moe Nieda och Samuele Ninci utstrålar ung, nyfiken fräschör i duetten till Vivaldis ”Stabat Mater”. Efter den ljuvliga publikdansen kommer så kvällens märkligaste överraskning – Mats Ek ympar in sin nya, korta duett med den fyndiga titeln ”Överbord (woman with water)” i Naharins verk.

Det blir en apart pärla i helheten. Eks signatur är så framträdande: en kvinna, en man och ett bord. Vardag och dröm insvept i Fläskkvartettens dramatiska klanger. Redan 1993 gjorde han tv-baletten ”Wet woman” för stjärnan Sylvie Guillem. Nu har solot utvecklats till en mångtydig duett av utropstecken med långa Daria Ivanova i fokus och Dmitry Zagrebin som partnern hon demonstrativt ignorerar eller minns – båda lika uttrycksfulla i sin kamp. Han serverar vatten i glas hon girigt tömmer, liv som får henne att våga språnget bort från bordets radie tills hon åter snärjs och faller.

Naharins final sopar (väl) hastigt bort vankelmodet och övergår i vilt applådtack. Energin fortplantas, man dansar hemåt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons