Annons

PartisanInte ens Fares Fares kan rädda detta haveri

Fares Fares i ”Partisan”.
Fares Fares i ”Partisan”. Foto: Viaplay

Det är alltid bra att ha en stjärna, och Fares Fares är en sådan: skicklig och karismatisk. I övrigt består ”Partisan” av många lösa trådar som fladdrar våldamt i ett skissartat manus.

Under strecket
Publicerad

Rheborg och Fares.

Foto: Viaplay

Partisan

Regi
Amir Chamdin
Genre
Thriller
Manus
Hans Jörnlind, Anna Platt, Charlotte Lesche, Francesca Maraki, Dennis Magnusson, Fares Fares, Amir Chamdin
Medverkande
Fares Fares, Johan Rheborg, Anna Björk m fl

5 avsnitt Viaplay

Betyg: 2 av 6

Vad är den gemensamma nämnaren för biodynamiska grönsaker, truppgymnastik, rashygien satt i system och nazistanstruken jordmysticism? Det något överraskande svaret är: Fares Fares.

Det är han som bär Viaplays nya thrillerserie ”Partisan” på sina axlar, både i huvudrollen som polisen Johnny, som infiltrerar en biodynamisk grönsaksodlarsekt någonstans ute i provinserna, och i rollen som ”kreativ producent”. Vad det nu kan tänkas vara.

Det är alltid bra att ha en stjärna, och Fares är obestridligen en sådan: skicklig och karismatisk. Men det är också bra att ha ett manus, och det är väl i grunden här som ”Partisan” uppvisar de stora bristerna. Serien befinner sig fortfarande på skisstadiet. Den prövar sig fram, har några diffusa idéer om vad den vill berätta men har långt ifrån nått fram till själva berättandets fas.

Allting ligger och skramlar. Var för sig och styckevis. Men ingenting har någon kontext eller ens en historia. Börjar man rikta frågor till berättelsen faller den ihop som realisationsrock från en ståltrådsgalge.

Annons
Annons

Rheborg och Fares.

Foto: Viaplay
Rheborg och Fares.
Rheborg och Fares. Foto: Viaplay

Här finns, till att börja med, två föräldralösa tonårstjejer som får någon sorts oklar fosterhemsplacering hemma hos den biodynamiske sektledaren Kent (Johan Rheborg) och dennes fru. Hur går sånt till? Har någon gjort någon sorts undersökning av Kents lämplighet? Han är ju, trots allt, föremål för en omfattande brottsutredning. Man misstänker penningtvätt och nära kontakter med organiserade ligor. Det är därför Fares Fares polis-Johnny under täckmantel som kåkfarare tar jobbet som en av de chaufförer som kör iväg det gröna.

Men hit kommer de, men vad är egentligen hit? Har Kent med hustru några barn? Om inte, varför? Sekten är ju besatt av att producera renrasiga barn. Och i hur hög grad är odlandet på riktigt? Eller är det mest en täckmantel? Och varför ägnar man så mycket energi åt att tvätta pengar åt ukrainska rövarband? Eller vad det nu är man gör. Trådarna är så lösa och så många att de skymmer allting annat.

Här finns två osannolikt klantiga och försupna polacker, som blir Johnnys kollegor och plågoandar. Vad är dealen med dem? Hur hamnade de i sekten ”Jordnära”? Vore det inte enklare att använda sig av sympatisörer som dessutom uppvisar något litet av kompetens ifråga om någonting alls?

Inte ens enskilda scener hänger riktigt ihop. När det är dags för slutuppgörelse mellan Johnny och Kent, är det som om den vore hopklippt av flera olika tagningar från flera olika dagar. Man blir lätt sjösjuk. Och särskilt spännande, eller idémässigt intressant, blir det inte.

Inte heller förstår jag vem som skulle vara titelns partisan. Eller varför serien heter så. Jag drunknar i frågor som jag inte nödvändigtvis måste ha besvarade.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons