Annons

Inte heller moderater är vuxna i kyrkorummet

Foto: Johan Nilsson / TT

Den som när en from förhoppning om att Moderaterna kommer bli den vuxne i kyrkorummet lär redan nu bli besviken.

Under strecket
Publicerad

”Låt kyrkan få vara kyrka. Påtvinga den inte en politisk agenda. Varken din egen eller dina politiska motståndares. Låt den få förkunna evangeliet om Jesus Kristus i ord och handling.”

Så lät det när Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén bemötte SD-ledaren Jimmie Åkessons kritik mot att kyrkorna har synpunkter på flyktingpolitiken. Å ena sidan kan – och bör – kyrkorna såväl som övriga civilsamhället diskutera Sveriges migrationspolitik. Det är bra. Inget riksdagsbeslut är hugget i sten eller nedkommet från ovan. Och å andra sidan. Även om man har Gud på sin sida behöver även präster och pastorer förhålla sig till målkonflikter och praktiska dimensioner. Särskilt när principen om alla människors lika värde inte automatiskt omsätts i en himmelskt sanktionerad politik. Det samtalet lär fortsätta.

Ett annat angeläget samtal, principiellt viktigt för kyrkans egen framtid, är den om politikernas motsvarande synpunkter på prästerna. Vi pratar om Svenska kyrkan som en partipolitisk arena.

Annons

Passande nog kom ärkebiskopens bannbulla mot politiska agendor samma vecka som kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, samlades. Nästa gång är i november då beslut ska fattas av nomineringsgrupperna – däribland Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Inom kort även Moderaterna, som på sin partistämma väntas besluta om att återuppstå som nomineringsgrupp lagom till nästa kyrkoval. Även andra
grupper vägleds till stor del av politiska ideologier. Samtliga vill påtvinga kyrkan en politisk agenda.

Prästen Klas Hansson, tidigare direktor vid ärkebiskopens kansli, belyser detta i sin nyutkomna bok Kyrkomöte och partipolitik (Artos). Han noterar att de politiska idéernas betydelse ”för principiella avgöranden är unik” och att det innebär en ”partipolitisk påverkan på ett övergripande, idémässigt plan” i kyrkomötet. Summa summarum: ”det är en partistyrelse i ett sekulärt politiskt parti som fastställer agendan för hur en kyrka, formellt fri från staten, ska formas för framtiden.”

Några exempel i närtid:

I Socialdemokraternas valmanifest inför kyrkovalet 2017, som i dag har den största andelen mandat i kyrkomötet (76 av 251), nämndes varken Gud, Jesus eller den helige Ande. Däremot att Svenska kyrkan var viktig för den ”svenska modellen” och ”det nya folkhem som socialdemokratin vill bygga för framtiden”. Himmelriket på jorden? Stefan Löfven ville även att präster skulle tvingas viga samkönade par.

Centern kampanjade för ”tydliga och mätbara miljömål” samt ”humanism och mot främlingsfientlighet”. Den allsmäktige fick dock inte vara med. Inte heller hos SD nämndes den treenige Guden – däremot den svenska folksjälen och traditionen. Kyrkovalet reducerades till en kulturarvskamp mot ”Socialdemokraterna och deras aktivistvänner”.

Den som när en from förhoppning om att Moderaterna kommer bli den vuxne i kyrkorummet lär redan nu bli besviken. Inför partistämman meddelar partistyrelsen: ”Den som vill företräda moderata idéer och värderingar i det kyrkliga arbetet ska fullt ut kunna göra det som moderater”.

Mer politisk agenda, med andra ord. Nu är ingen längre jude eller grek – här är vi socialdemokrater, sverigedemokrater, centerpartister och moderater…

Givetvis är de politiska partierna inte kyrkans enda problem – enligt en rapport från 2017 anser 14 procent av Svenska kyrkans präster att Jesus egentligen inte uppstod på riktigt – men visst vore det skönt om prästerna till samtliga partier kunde stämma in i ärkebiskopens ord? Eller som broder Tuck till den skattehungrige sheriffen av Nottingham: ”Ut ur min kyrka!”

JACOB RUDENSTRAND är biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. jacob.rudenstrand@sea.nu

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons