Christer Dahl tröttnade på det byråkratiska Coop och blev Icahandlare i stället. Nu blomstrar den tidigare nedläggningshotade butiken.
Christer Dahl tröttnade på det byråkratiska Coop och blev Icahandlare i stället. Nu blomstrar den tidigare nedläggningshotade butiken. Foto: Tomas Oneborg

”Inte säker på att Coop finns kvar om tre-fyra år”

Christer Dahl bytte från Coop till Ica – och mångdubblade omsättningen i sin butik. Frågan blir: behövs kooperationen om det enda sättet att överleva är att bli så lik konkurrenten som möjligt?

Uppdaterad
Publicerad

Ett gäng uttråkade tonåringar står och hänger i ett hörn och väntar på att det ska sluta regna. Den asiatiska restaurangen serverar lunchbuffé för 80 kronor. I en lekhörna står några övergivna leksaksbilar och -hästar som barnen kan åka på.

Det här var en gång bruksorten Finspångs Domusvaruhus, men det lades ner redan på 1980-talet. Här finns numera en galleria med bland annat optiker, djuraffär och en hel del tomma affärslokaler.

I en annan gammal Konsumlokal, den här gången i Älvsjö i Södra Stockholm, hittar vi ostron och färsk hummer som trängs med bulkvaror till röda priser. Butiken har till och med ett eget ölmärke – Kapten Chrille’s Ale– döpt efter chefen Christer Dahl.

I den nyöppnade bistron kan gästerna skölja ned pizzan med öl eller vin. På våningen ovanpå butiken har man byggt ett dussin hyreslägenheter.

Under den tid Christer Dahl har varit chef för butiken har omsättningen mer än tiodubblats.

Det trista för Coop är att den stora förändringen kom efter att Christer Dahl hoppade av och blev Ica-handlare.

Vi kommer tillbaka till honom.

Det är länge sedan Domus var det självklara centrum i bruksorten Finspång.
Det är länge sedan Domus var det självklara centrum i bruksorten Finspång. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kooperationen drömmer gärna tillbaka till sin storhetstid på 1980-talet. Men det var inte nödvändigtvis bättre förr.

Domus var aldrig platsen där de coola människorna hängde. Författaren Jonas Gardell har målande skildrat hur 70- och 80-talets tonåringar med fasa såg fram emot att mamma (för då var det mamma som hade hand om klädinköpen) skulle komma hem med Bergis-jeans från Domus när alla kompisar hade Gul & Blå.

Annons

För att förstå den resa som KF varit igenom måste vi backa till tiden när Kooperativa Förbundet tog form i slutet av 1800-talet. Syftet var att bryta de monopol som de privata handlarna ofta hade på sina orter. Genom att gå samman och starta egna affärer skulle konsumenterna pressa priserna.

Under glansdagarna fram till mitten av 1980-talet fanns kooperationen överallt. Medlemmarna tankade bilen på OK, försäkrade den i Folksam, belånade den i Sparbanken och köpte vinterdäcken från KF-ägda Gislaved Däck.

Familjen handlade mat på Konsum och kläder på Domus. De bodde i en HSB-lägenhet med möbler från på den tiden KF-ägda Lammhults och glödlampor från Luma lyste upp i mörkret.

Det var inte många delar av vardagen som kooperationen inte nådde. Att handla i kooperationen var för många närmast ett politiskt ställningstagande.

– Det var naturligtvis ideologiskt. När jag växte upp var det en kamp mellan Konsum och Ica, och jag har umgåtts med folk där frun i familjen inte fick handla på Ica. Det var den mentaliteten, säger Kurt Vikberg, som är en av kooperationens verkliga veteraner.

Annons
Anna Lindebring och hennes kollega Moltas Tolliner trivs på jobbet. Men för dem är Coop just ett jobb. De hade lika gärna kunnat jobbat på Ica eller Willys.
Anna Lindebring och hennes kollega Moltas Tolliner trivs på jobbet. Men för dem är Coop just ett jobb. De hade lika gärna kunnat jobbat på Ica eller Willys. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

När vi åker ut till Finspångs köpcentrum Viberga i utkanten av stan möts vi av en lite annan bild än den tristess som Coop ibland förknippas med. I Finspång är det inte ett Ica Maxi som är den dominerande livsmedelsaffären utan Stora Coop.

Här finns ett utbud av tusentals varor och en välsorterad manuell delikatess- och fiskdisk. Mitt i lokalen finns fiket, som vd Anders Svensson har ambitiösa planer för. Kort sagt, det skulle lika gärna kunna vara ett framgångsrikt Ica Maxi.

Anna Lindebring är chef för bröd, mejeri och varor som inte är mat. När hon beskriver sitt jobb har det väldigt lite med kooperativa ideal att göra. Hon är här för att sälja.

– Det är viktigt med upplevelsen, att kunden kan komma in i butiken och trivas och känna att det händer saker och att det inte ser likadant ut vecka efter vecka. Vi ska jobba med Pangpriser och demos, när vi visar ny mat för kunderna, säger hon.

Annons

Vare sig Anna Lindebring eller hennes kollega Moltas Tolliner började jobba på just Coop för att det är en kooperation.

– För mig var det ett bra jobb, säger Moltas Tolliner.

– Om jag ska vara ärlig hade det lika gärna kunnat vara en Ica. För mig handlar det om vad man har för arbetskamrater och hur man trivs på jobbet, fyller Anna Lindebring i.

Tommy Ohlström är tidigare vd för KF och numera ordförande för den svenska kooperationen. När vi intervjuar honom på Coops huvudkontor i Solna är budskapet i stort sett detsamma.

– Det är två saker vi måste lyckas med i butik. Det ena är priset och det andra är bemötandet. Har du de två delarna på plats har du lagt grunden för en framgångsrik affärsrörelse, säger han.

Det är onekligen svårt att se det som dramatiskt annorlunda än Willys, Hemköp eller Ica.

– Alla är lika flotta nu. Det spelar ingen roll om du köper en Volvo eller en Saab, om du handlar på Ica eller Coop. Det är samma, konstaterar Anders Svensson.

Anders Svensson, vd för Coop Finspång, är en av få inom kooperationen som lyckats bättre än den lokala Icahandlaren.
Anders Svensson, vd för Coop Finspång, är en av få inom kooperationen som lyckats bättre än den lokala Icahandlaren. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Vad hände med den tid när det var självklart för rörelsens medlemmar att handla kooperativt? Ett par kilometer från Viberga inne i Finspångs centrum, ligger en annan av Coops fyra affärer i området. Där träffar vi kunden Cornelius Molasco. För honom är det helt ointressant om butiken är privat eller kooperativ.

– Jag tycker att Coop har fräschare varor och ett bättre utbud. För mig är det viktiga produkterna, jag bryr mig inte om vem som äger butiken, säger han.

Ekonomiskt har kooperationen haft problem länge. Det är talande att KF trots en ständigt växande ekonomi inte lyckades öka sin omsättning mellan 1999 och 2017.

Fabrikerna är sålda sedan länge. Banken är börsnoterad och just nu mest omtalad för penningtvätt. Bensinmackarna ägs till hälften av Kuwait Petroleum International. Den helt dominerande delen av KF:s verksamhet är Coop, som de senaste decennierna ständigt förlorat marknadsandelar till de privatägda kedjorna.

Även i den välmående Finspångs-föreningen är det långt till glansdagarna. I mitten på 1980-talet, när Domus fortfarande var ortens kommersiella centrum, omsatte man en halv miljard (det dubbla i dagens penningvärde). I dag omsätter föreningens fyra kvarvarande butiker 240 miljoner.

Annons
1/2

Kunden Cornelius Molasco handlar på Coop men tycket det är ointressant om butiken är privat eller kooperativ.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Anslagstavla och bankomat på Stora Coop i Viberga, Finspång.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kooperationen är ett arv som Socialdemokraterna själva gärna berättar om. "När arbetarna inte fick hålla sina möten i de lokaler som fanns byggde arbetarna sina egna Folkets hus. (...) Arbetarna gick också ihop och bildade Konsum", skriver partiet på sin hemsida.

Med de nära banden till arbetarrörelsen är det omöjligt att inte ställa frågan: är det en slump att Socialdemokraternas 45-åriga nedgång i opinionen inleddes i stort sett samtidigt som Ica gick om dåvarande Konsum i marknadsandelar?

Tommy Ohlström, som själv har ett långt förflutet inom rörelsen som bland annat kanslichef på LO och som socialdemokratisk statssekreterare, skrattar högt åt liknelsen.

– Och vart vill du komma med det?

– Om vi ser i dag tror jag vi är väl företrädda av personer med förflutet i andra partier än Socialdemokraterna. I KF:s styrelse är det väl tre, fyra stycken som jag vet är socialdemokrater. Men jag vet inte var alla står politiskt. Flera har näringslivsbakgrund. Vi har en vd för Öresundskonsortiet. En är småföretagare.

Annons

Tommy Ohlström är i stället inne på att Coop delvis är ett offer för sin egen framgång.

– För 40-50 år sedan lade kooperationen ner oerhört mycket resurser på att skapa konkurrens på marknaden. Vi byggde egna fabriker där vi tillverkade egna produkter. Vi gjorde lampor, bildäck och matvaror, stövlar. Rubbet! De varorna spelade en stor roll i att skapa konkurrens på marknaden, men sen fick vi ett skifte mot en globaliserad handel och fler möjligheter till konkurrens. I det läget förmådde vi inte att ställa om till det nya tillräckligt snabbt.

1/3

Kooperationen är inte bara tristess. Men varför lyckats så få av butikerna lika bra som Coop i Viberga?

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3

Behövs Coop om det enda hoppet är att bli mer som Ica?

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

När konkurrenterna importerade nya spännande produkter till vettiga priser satt Konsum fast med sina egentillverkade varor som ofta såldes under varumärket Blåvitt.

– De egna industrierna var en förutsättning för att skapa konkurrens, men de blev över tid en black om foten. Kunderna upplevde att våra butiker hade ett mindre sortiment helt enkelt.

Men du talar också om kundmötet, som borde vara en självklarhet för en affärsrörelse. Vad gick fel om ni inte redan har fixat det? Har det funnits något i kulturen att man inte tänkt i termer av affärer och kund?

Annons

– Det kan finnas ett inslag av det, men det har också med storlek att göra. När man har en marknadsandel på 40-50 procent finns en risk att man tar sina medlemmar och kunder för givna. Då kan det smyga in en attityd att man inte behöver anstränga sig. Men vi behöver anstränga oss precis som alla andra.

Anders Svensson håller med:

– Det har nog tänkts för mycket föreningsliv och kooperation. Men verksamheten måste drivas som ett företag. Icahandlaren äger ju sitt eget företag och han vill tjäna pengar, men inom kooperationen har det vart lite fult att tjäna pengar.

Han nämner med viss frustration att Konsum redan i början av 1990-talet var först ute med ekologiska varor som började säljas under varumärket Änglamark.

– Vi var först och bäst på det, men tappade bort ledningen. Det fungerade jättebra och hade bra marginaler, men sen struntade vi att marknadsföra det. Då kunde konkurrenterna gå förbi oss.

Ska kunderna komma måste butiken ha alla typer av varor, resonerar ledningen för Coop Finspång.
Ska kunderna komma måste butiken ha alla typer av varor, resonerar ledningen för Coop Finspång. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Veteranen Knut Vikberg har däremot inga problem att koppla Coops problem till arbetarrörelsens kris.

– Att Alliansen växer beror på att vi har fått det för bra. Svenskarna är bortskämda. Vi har aldrig haft det så bra som nu. På 100 år har vi gått från att vara ett fattigt land folk flydde från till ett land dit man flyr.

– När jag växte upp och umgicks med doktor Ahlgrens son tänkte jag att tänk om jag någon gång skulle få det så bra som han. Nu när jag ser tillbaka på den tiden ser jag vilket elände han levde i. De hade ju inte ens tv. Jag har det mycket bättre i dag än doktor Ahlgrens son som jag var avundsjuk på.

Man skulle kunna hävda att kooperationen har spelat ut sin ursprungliga roll. Konkurrensen finns på plats med Ica, Willys och Hemköp. Det är inte längre Coop som pressar priserna mest, utan kedjor som Lidl. (Kooperationen försöker visserligen hänga med genom köpet av lågpriskedjan Netto.)

I jakten på ett existensberättigande för 2020-talet är det två nygamla ord som lyfts fram – engagemang och ekologiskt.

Annons

Jan Schmidt, som tidigare varit ordförande för Coop Finspång och numera sitter föreningens styrelse som vanlig ledamot, lyfter fram kooperationens långa historia att vara en del av det lokala föreningslivet.

– Det har alltid varit så att kooperationen skulle vara med överallt. Man skulle bidra med något till alla och stötta föreningslivet. Man stöttade alla och på det sättet fick man med sig ungdomarna och man fick med sig föräldrarna.

Knut Vikberg, en av kooperationens verkliga veteraner, tillsammans med Coop Finspångs tidigare ordförande Jan Schmidt.
Knut Vikberg, en av kooperationens verkliga veteraner, tillsammans med Coop Finspångs tidigare ordförande Jan Schmidt. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

För Anders Svensson är det dock avgörande att också sponsringen och engagemanget görs strikt affärsmässigt.

– Varje omsättningskrona kostar en del i sponsring, men den viktiga frågan är: bryr sig föräldrarna om att vi sponsrar deras barns idrott?

Frågan om varför kooperationen finns 2019 är inte enkel. Det blir uppenbart under intervjun med Tommy Ohlström.

Annons

Om du måste ange en sak som ska få Coop att stå ut, när hygienfaktorer som pris och bemötande är på plats, vad blir det?

Tommy Ohlström tystnar och funderar en lång stund.

– Och då har vi alltså priset och bemötandet på plats? Nu får jag inte säga det?

Nej, det är fixat.

– Då vill jag att vi kan erbjuda våra medlemmar hållbara produkter till ett mycket konkurrenskraftigt pris. Då tror jag vi gör samhällsnytta.

Kerstin Andersson, på väg in till Coop i Viberga, är en av en krympande skara kunder som handlar på Coop för de kooperativa idealen.
Kerstin Andersson, på väg in till Coop i Viberga, är en av en krympande skara kunder som handlar på Coop för de kooperativa idealen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det är kanske i det hållbara som kooperationen kan hitta tillbaka till sina rötter. När kooperationen föddes i slutet av 1800-talet och början av 1900 var den stora samhällsfrågan klasskamp. I dag är det miljön.

Coop uppfattas fortfarande som Sveriges grönaste varumärke, enligt konsultföretaget Differ. Även om kunderna egentligen inte bryr sig om butiken ägs av en kooperativ förening eller en privat Icahandlare kan det kooperativa ägandet vara en styrka, resonerar Tommy Ohlström.

Annons

– Som kooperation kan vi ha lite lägre avkastningskrav för att erbjuda ekologiska och hållbara varor till bättre priser. För oss är det ett egenvärde att folk har tillgång till bra mat.

Behövs kooperativt ägda företag 2019?

– Ja, det tycker jag. Man kanske presenterar dem under andra namn i dag men innebörden är densamma. När vi i dag pratar delningsekonomi har det samma karaktär som kooperationen, nämligen att man går ihop och gör saker tillsammans.

Det är ett resonemang som digitaliseringsekonomen Anna Felländer köper. Hon har ett förflutet som chefsekonom på Swedbank, som har sina rötter i folkrörelsens sparbanker, och menar att det är just i digitaliseringen som kooperationens framtid ligger.

"Den nya typen av kapitalism kan ses som kollaborativ produktion, användning av nätverksteknologier, för att producera varor och tjänster som endast fungerar om de delas gratis. Den kooperativa ägandeformen har med sitt kundfokus därmed en fördel gentemot ett aktieägt bolag. Dessutom styrs ett kooperativt företag inte av avkastningskrav från aktieägarna, vilket i sin tur skapar utrymme för investeringar i kundens framtida behov", skriver hon i en artikel för Svensk Kooperation.

Annons
Vill du köpa hem hummer och ostron till helgen? Inga problem – om du handlar på Ica i Älvsjö.
Vill du köpa hem hummer och ostron till helgen? Inga problem – om du handlar på Ica i Älvsjö. Foto: Tomas Oneborg

Christer Dahl vet mer än de flesta om hur Coops utveckling kan vändas. Han var bara 22 år gammal när han tog över Konsumbutiken i Älvsjö. Då hade den fem anställda och omsatte några miljoner kronor. Under hans tid som butikschef inom kooperationen mer än fyrfaldigades omsättningen.

Men Christer Dahl ville mer.

Han ville ha mer lokala varor, men Coopledningen sa nej. Han ville ha en delikatessdisk för att tillfredsställa de allt mer kräsna kunderna. Coopledningen sa nej igen.

Christer Dahl var en av pionjärerna inom Coops franchise-koncept – det närmaste en fristående handlare man kan komma inom kooperationen. I stället för att låta honom utveckla, hotade Coop med att lägga ner. Christer Dahl tröttnade och köpte ut verksamheten, plockade ner den gröna Coop-skylten och satte upp den röda Icaskylten.

Annons

Nio år senare omsätter Ica Nära i Älvsjö nästan 100 miljoner kronor. Den ursprungliga butikslokalen syns knappt från gatan längre för alla tillbyggnader som genomförts genom åren.

– På Coop kände jag mig som en förvaltare. Inom Ica är det ingen som säger stopp om man får en idé, säger han när SvD intervjuar honom på butikens uteservering.

1/4

Ica Älvsjö omsätter tio gånger mer i dag jämfört med när Christer Dahl som 22-åring som över som Konsumföreståndare.

Foto: Tomas Oneborg
2/4

Christer Dahl har till och med skaffat ett eget ölmärke till sin butik i Älvsjö – Kapten Chrille’s Ale.

Foto: Tomas Oneborg
3/4

Ica Älvsjö har expanderat med en bistro, som serverar såväl pizza som öl och vin.

Foto: Tomas Oneborg
4/4

Om en Ica vill ta in delikatesser från en by i Italien är det bara att göra det. Inom Coop är det en långt byråkratisk process.

Foto: Tomas Oneborg

Visst, att man kan bli rik på att äga en välmående Icaaffär gör inte saken sämre, men Christer Dahl utesluter inte att han hade stannat kvar inom Coop om förutsättningarna varit annorlunda.

– Hade vi fått utveckla det egna företagandet och om vi hade fått mer frihet hade jag kanske fortfarande drivit en Coop, konstaterar han.

Det är också det viktigaste rådet han har att ge till sin forna arbetsgivare:

– Rekrytera duktiga handlare och låt dem bestämma själva. Det är ute i butikerna och inte på huvudkontoret som man känner den lokala marknaden.

Christer Dahl är tydlig med att ledningen och styrelsen måste agera snabbt.

– Coop har inte råd med fler strategibyten. Nu måste de bestämma en linje och hålla fast vid den. Om de inte lyckas är jag inte säker på att de finns kvar om tre-fyra år.

Det är länge sedan Domus var det självklara centrum i bruksorten Finspång.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Anna Lindebring och hennes kollega Moltas Tolliner trivs på jobbet. Men för dem är Coop just ett jobb. De hade lika gärna kunnat jobbat på Ica eller Willys.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Anders Svensson, vd för Coop Finspång, är en av få inom kooperationen som lyckats bättre än den lokala Icahandlaren.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kunden Cornelius Molasco handlar på Coop men tycket det är ointressant om butiken är privat eller kooperativ.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Anslagstavla och bankomat på Stora Coop i Viberga, Finspång.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kooperationen är inte bara tristess. Men varför lyckats så få av butikerna lika bra som Coop i Viberga?

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Behövs Coop om det enda hoppet är att bli mer som Ica?

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Ska kunderna komma måste butiken ha alla typer av varor, resonerar ledningen för Coop Finspång.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Knut Vikberg, en av kooperationens verkliga veteraner, tillsammans med Coop Finspångs tidigare ordförande Jan Schmidt.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Kerstin Andersson, på väg in till Coop i Viberga, är en av en krympande skara kunder som handlar på Coop för de kooperativa idealen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Vill du köpa hem hummer och ostron till helgen? Inga problem – om du handlar på Ica i Älvsjö.

Foto: Tomas Oneborg

Ica Älvsjö omsätter tio gånger mer i dag jämfört med när Christer Dahl som 22-åring som över som Konsumföreståndare.

Foto: Tomas Oneborg

Christer Dahl har till och med skaffat ett eget ölmärke till sin butik i Älvsjö – Kapten Chrille’s Ale.

Foto: Tomas Oneborg

Ica Älvsjö har expanderat med en bistro, som serverar såväl pizza som öl och vin.

Foto: Tomas Oneborg

Om en Ica vill ta in delikatesser från en by i Italien är det bara att göra det. Inom Coop är det en långt byråkratisk process.

Foto: Tomas Oneborg