Annons

Narcissismen i vår tid gör oss dummare

Rubiks kub – en för svår nöt att knäcka för dagens förslappade människor?
Rubiks kub – en för svår nöt att knäcka för dagens förslappade människor? Foto: Emma-Sofia Olsson

En del forskare menar att vi genetiskt håller på att tappa intelligens som art. Blir vi allt dummare som individer i takt med att samhället och den bärande tekniken blir intelligentare? Ja, anser Torbjörn Elensky som varnar för att vår samtida narcissism är en återvändsgränd.

Under strecket
Publicerad

I mitten av 80-talet gjordes en ny säsong av den gamla klassiska tv-serien ”The twilight zone”, ”Skymningszonen”, som blandade mysterier med sci-fi, skräck och amerikansk helyllemoralism. I en episod, ”Examination day”, skildras ett framtida samhälle där allt går som smort, det är rent, utopistiskt perfekt och alla invånare måste göra ett obligatoriskt IQ-test då de fyller 12 år.

Dickie Jordan, avsnittets huvudperson, är tvärsäker på att det kommer att vara en lätt match att klara testet. Hans föräldrar blir nervösa av sonens stöddighet, men han låter sig inte påverkas.

Han klarar alla testets delar med bravur. När det är avklarat och hans föräldrar väntar hem honom får de i stället ett brev där de meddelas att sonen avlivats på grund av för hög IQ. Hans intelligens är överflödig. Den anses skadlig för den samhälleliga harmonin.

Novellen historien bygger på publicerades först i Playboy, ser jag när jag googlar efter den och hittar den på Wikipedia. Jag mindes den på ett ungefär, och sökte på ”short story where intelligent children are eliminated”. Wikipediaartikeln om avsnittet var den första träff jag fick.

Annons
Annons

Tack vare en sökrad utifrån ett vagt minne av en tv-serie jag sett för 30 år sen hittade jag den referens jag sökte. Förstärkte eller försvagade min mobil min intelligens?

Tack vare att jag kunde sätta ihop en sökrad utifrån ett vagt minne av en tv-serie jag sett för 30 år sen hittade jag den referens jag sökte. Förstärkte eller försvagade min mobil min intelligens?

Efter att ha glatt oss över den så kallade Flynnkurvans stegring, alltså iakttagelsen att vi över lång tid har blivit intelligentare, i genomsnitt, verkar kurvan i dag vara på väg neråt. En del forskare, som Gerald Crabtree vid Stanforduniversitetet, menar rentav att vi genetiskt håller på att tappa intelligens som art. Enligt honom peakade vi redan som jägare och samlare. Enligt andra är det den nya teknologin som passiviserar och fördummar oss.

Jag kan naturligtvis inte avgöra vad som stämmer, men mitt övergripande intryck är att vi blir allt dummare som individer i takt med att samhället och den bärande tekniken blir intelligentare. Men jag tror inte att det måste vara så.

Jo, jag har träffat klart intelligenta personer som inte tycks ha någon direkt begåvning, deras intelligens går liksom på tomgång – så upplever jag till exempel IQ-föreningen Mensas inställning till intelligens.

För att kunna prata om intelligens måste vi först ringa in vad vi syftar på. Problemlösning, orienteringsförmåga, associationsförmåga – och krävs kanske kunskaper för att intelligensen ska kunna utvecklas till fullo? Är förresten intelligens möjlig utan viss kreativ förmåga? Jo, jag har träffat klart intelligenta personer som inte tycks ha någon direkt begåvning, deras intelligens går liksom på tomgång – så upplever jag till exempel IQ-föreningen Mensas inställning till intelligens – och jag har faktiskt träffat rätt framstående konstnärer som inte verkat så där enormt intelligenta.

Annons
Annons

Men, åter igen, detta beror ju också på vad man menar med intelligens. Det finns en känslans, såväl som en erfarenhetens, en rumslig och en kreativ intelligens, förutom den vanligaste som mäts med IQ-tester. Och det finns även, skulle jag vilja understryka, en kollektiv intelligens, som den James Surowiecki skildrar i ”The wisdom of crowds”, och som gör att en grupp människor sammantaget kan vara bättre på att exempelvis uppskatta vikten på en elefant än var och en för sig. Även om alla har fel stämmer genomsnittet.

Kollektiv intelligens förstärks troligen av de tekniska hjälpmedlen, men ju mer som flyttas över och anförtros till dem desto mindre krävs av den enskilde. Den som bor i ett välfungerande samhälle har mindre krav på sig att lösa problem än den som är utsatt – säkert blir den som tvingas till daglig problemlösning i en dysfunktionell stat i någon mening intelligentare än konsumenten i välfärdssamhället. Men ett välfungerande samhälle är sammantaget intelligentare än ett dysfunktionellt, även om varje enskild individ i det dysfunktionella samhället skulle vara intelligentare än i det välfungerande.

Olika förutsättningar kräver olika färdigheter. Den som uppfann hjulet var säkerligen ett geni – men de som använder det behöver ju inte vara dummare. Läser man om antikens Aten, renässansens Florens eller upplysningens 1700-tal är det slående hur få de var, och hur mycket de fick gjort, av högsta tänkbara kvalitet på alla plan, samt att alla våra största genier verkat i epoker då det funnits flera andra som verkat samtidigt.

Annons
Annons

En individ är aldrig genial i ensamhet, det krävs stimulans, efterfrågan och möjligheter att utveckla ens fulla potential, vare sig vi talar om konstnärerna i 1400-talets Florens eller 1700-talets europeiska upplysningskretsar.

Ett samhälle formar de människor det anser sig behöva. Tyvärr gör det många överflödiga, det vill säga om vi anlägger en ren nyttoaspekt på medborgarna, vilket politiker och makthavare tenderar att göra.

Ett samhälle formar de människor det anser sig behöva. Tyvärr gör det många överflödiga, det vill säga om vi anlägger en ren nyttoaspekt på medborgarna, vilket politiker och makthavare tenderar att göra.

Det finns i vår tid ett krympande utrymme för personer som brister i teoretiskt och abstrakt tänkande, och läsförmåga. Vad hände för några generationer sen med ungdomarna med adhd? En del gick det nog illa för, de som självmedicinerade med alkohol och blev utslagna, kanske kriminella. Men på något sätt inbillar jag mig att det också fanns mera plats för dem. Det fanns jobb, fysiska, praktiska, som passade dem som valde andra vägar i livet än läsningens och abstraktionens, vare sig det berodde på bristande förmåga eller egen vilja.

Ett svårlöst problem med samhällets formande av sina medborgare är också att det som efterlyses i dag ofta är det som behövdes i går. Det är därför föregivet rationell samhällsplanering av exempelvis socialistisk typ alltid leder till stagnation. Utan spelrum för experiment inklusive risken för misslyckande ingen utveckling. Även toppstyrda företag misslyckas i längden. När vi talar om intelligens och vilka behov som finns är det i förhållande till det redan givna.

Annons
Annons

Hur intelligent måste den som konstruerar ett intelligenstest vara? Intelligentast av alla?

Hur intelligent måste den som konstruerar ett intelligenstest vara? Intelligentast av alla? Tillräckligt intelligent för att förstå definitionen av och principerna för intelligens? Eller bara någon som klarar att sätta samman ett test utifrån en samling givna regler? (Men den som skrivit reglerna då ...?) Snart kommer maskiner säkert att kunna mäta och gradera vår intelligens efter analys av vårt online-beteende utan något test ens.

Den avgörande frågan är om vi tar till vara på och stimulerar begåvningar i dagens samhälle? Skapar vi ett klimat som uppmuntrar lärande, bildning, och djupare personlig utveckling än ytligt självförverkligande? Ytligt kallar jag det självförverkligande som uteslutande bygger på lustprincipen. Att det ska vara roligt, kännas bra och ge likes på Facebook.

Den samtida narcissismen, med dess jämställande av upplevelse och insikt, känsla och fakta, är en återvändsgränd. Kunskap, utveckling, kreativitet och intelligens kräver hårt arbete och träning samt förmåga att sträcka sig bortom den egna erfarenheten. Och liksom i idrott är det nödvändigt för våra mentala förmågor att göra tråkiga saker för att nå vidare: springa och läsa klassiker, göra sit-ups och lära sig fakta utantill, stretcha och studera nya språk, harmonilära, figurteckning... även om man inte tänker arbeta med det tränar den sortens verksamhet intelligensen på djupet, både den kollektiva och den individuella.

Kan vi bygga ett samhälle som förstår att uppmuntra sådant kommer vi att fortsätta att utvecklas, Dickie behöver inte avlivas för det gemensammas bästa och vi kan alla lugnt fortsätta att komplettera vår egen intelligens och de kunskaper och färdigheter vi lärt in med de underbara elektroniska hjälpmedel vi har i dag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons