Annons

”Internationell samverkan ett måste mot vårdkrisen”

Foto: Isabell Höjman/TT

Nya tekniker kan bidra till att lösa problem i vården genom tidig diagnostik och individualiserad medicinering (TDIM). Regeringen bör låta utreda hur Sverige kan verka för internationell samverkan på området, skriver professorerna Mikael Benson, Carl Borrebaeck och Ulf Landegren.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | SJUKVÅRDEN

Dagens sjukvård är i kris, och kännetecknas av skenande underskott, långa vårdköer, ökande missnöje bland allmänheten, samt ojämlik vård. Ofta diskuteras krisen som om den främst vore orsakad av bristande organisation, ledarskap eller ekonomiska resurser. Men liknande kristecken finns i hela världen och bottnar i ett gemensamt medicinskt problem – ett stort antal patienter förbättras inte av medicinering. Enligt en undersökning från amerikanska läkemedelsverket är mediciner ineffektiva för 38–75 procent av patienter med vanliga sjukdomar.

En av de viktigaste orsakerna till ineffektiv medicinering är att symptom, diagnos och behandling ofta kommer sent i sjukdomsförlopp som kan ha pågått under flera år. Detta kan leda till obotliga skador. En annan viktig orsak är att vanliga sjukdomar är mycket komplexa. Det finns ett stort gap mellan denna komplexitet och dagens sjukvård. Ta en vanlig sjukdom som astma, som har stora variationer i svårighetsgrad och förlopp. Sådana variationer kan bero på ändrad samverkan mellan tusentals olika gener i många olika celltyper enbart i lungorna, som kan skilja sig mellan olika patienter. Dessutom är det vanligt att patienterna har mer än en sjukdom som även drabbar andra organ. Modern diagnostik och terapi är närmast primitiv i förhållande till denna komplexitet. Detta kan innebära flera återbesök, som inte säkert leder till förbättring, men kanske biverkningar, innan en patient får optimal behandling. Nya tekniker kan bidra till att lösa dessa problem genom tidig diagnostik och individualiserad medicinering (TDIM).

Annons
Annons

Nya tekniker för att analysera tiotusentals gener i enskilda patienters tumörer används redan i sjukvården för att identifiera behandlingsbara mutationer. Stora internationella forskningssatsningar görs för att påskynda utvecklingen av olika tekniker för att studera alla mänskliga gener och deras aktiviteter för TDIM. Ett aktuellt exempel är en studie som syftar till att individualisera medicinering genom ”digitala tvillingar” av enskilda patienter. Med datorns hjälp ”behandlas” tvillingarna med tusentals mediciner, innan den bästa väljs ut till patienten. Tvillingarna konstruerades genom att analysera tiotusentals gener i var och en av tusentals enskilda celler från sjuk vävnad. Studien belyser hur ny tekniker kan bidra till TDIM samt att utvecklingen påskyndas genom att göra studien, alla data och algoritmer fritt tillgängliga. Studien tog sju år och krävde samverkan mellan ett trettiotal forskare och läkare i flera olika länder. Forskarnas nästa mål är att utveckla digitala tvillingar av friska individer för att tidigt upptäcka och förebygga sjukdom.

I likhet med forskningen blir svensk sjukvård alltmer internationaliserad. Till exempel pågår flera internationella cancerstudier där forskare, läkare och läkemedelsföretag samverkar. Tumörerna analyseras lokalt, medan tolkning av resultaten och specialiserad vård utförs vid svenska eller europeiska center. Parallellt utvecklar företag som Google internetbaserade tjänster, av vilka några redan nått marknaden. Ett exempel är tidig diagnostik av näthinnesjukdom hos diabetiker. Näthinnan avbildas lokalt, medan bilden tolkas centralt av Google med hjälp av artificiell intelligens, AI. Ett annat exempel beskrevs nyligen i Läkartidningen. En svensk patient med bröstcancer fann själv ett amerikanskt diagnostiskt test för att avgöra om hon skulle behöva cytostatikabehandling. Testet visade att hon inte behövde cytostatika, men hon fick själv betala testkostnaden (4 000 dollar).

Annons
Annons

I den bästa av världar pekar dessa exempel på hur internationell samverkan väsentligt kan förbättra hälsa och sjukvård. I sådan samverkan bidrar nya industriella aktörer, som it-företag, med nya och bättre lösningar. Detta kan även driva fram rationalisering av sjukvården, så att patientnära vård utförs lokalt, medan komplicerade eller dyra verksamheter centraliseras inom och utom Sverige. Detta innebär stora akademiska och industriella möjligheter, där EU-länder kan ha viktiga fördelar genom likartade sjukvårdsorganisationer, samt storskaliga data- och biobanker. Sverige har här en redan viktig roll, genom att flera forskningsgrupper ingår i internationella samarbetsprojekt, samt har avancerade tekniska, data- och biobanksresurser. Sammantaget kan detta bidra till TDIM, men också innebära stora etiska, organisatoriska, ekonomiska och politiska utmaningar. Patienten med bröstcancer som själv fann och bekostade sitt diagnostiska test exemplifierar till exempel risk för att mindre resursstarka patienter får sämre vård.

Stora akademiska och industriella forskningssatsningar leder till ett allt större, mer avancerat och svåröverskådligare utbud av diagnostiska och terapeutiska alternativ. Hur ska dessa identifieras, utvärderas, selekteras och bekostas? Var ska de utföras, och av vem? Vem bär ansvaret om en svensk patient felbehandlas med en ny utländsk teknik? Hur ska den personliga integriteten skyddas när allt fler aktörer från olika länder blir inblandade? Å andra sidan måste dessa problem vägas mot att dagens sjukvårdskris drabbar eller kan drabba hela befolkningen, och att den snabba tekniska utvecklingen kan bidra till lösningar.

Därför bör regeringen bör snarast initiera utredningar för att

  • Klargöra omfattningen, hälsoeffekterna och kostnaderna för ineffektiv medicinering i dagens svenska sjukvård.
  • Klarlägga vilka svenska resurser för TDIM som finns. Vilka saknas eller behöver kompletteras?
  • Utforma en handlingsplan för hur Sverige kan bidra till och verka för internationell samverkan för TDIM. Det är rimligt att tänka sig att nordisk samverkan kan vara ett första steg, för att sedan gå vidare på EU-nivå.

Mikael Benson
professor, överläkare, Linköpings Universitet
Carl Borrebaeck
professor, Create Health Cancer center, Lunds Universitet
Ulf Landegren
professor, Uppsala Universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons