Annons

”Invandringspolitiken i Europa fungerar inte”

Tomas Tobé.
Tomas Tobé. Foto: Fredrik Persson/TT

Krisen som just nu utspelar sig på Medelhavet visar att Europa saknar en fungerande invandringspolitik. EU:s medlemsländer fortsätter att lappa och laga i ett bristande system, när det i stället är dags att förändra dagens invandringspolitik i grunden, skriver Europaparlamentariker Tomas Tobé (M).

Under strecket
Publicerad

DEBATT | EUROPAS GRÄNSER

Hösten 2015 visade att Europas invandringspolitik bygger på att kontrollerna vid den yttre gränsen upprätthålls. När den yttre gränsen fallerade tvingades bland annat Sverige att göra en politisk tvärvändning för att minska migrationstrycket. I dag, nästan fyra år senare, är det dags att vi tar lärdom av händelserna 2015 för att undvika fler politiska lappkast framöver.

Det kräver att vi vågar erkänna invandringspolitikens inneboende målkonflikter.

Framför allt behöver vi förbereda oss på att migrationsströmmarna i världen inte kommer att minska. Tvärtom pekar mycket på att antalet migranter kommer att öka. Främst som ett resultat av befolknings- och välståndsutvecklingen i Afrika söder om Sahara. I denna region är födelsetalen fortsatt höga, vilket har genererat en ung befolkning med starka drivkrafter och ekonomiska möjligheter att söka sig en ljusare framtid i Europa.

Det här är drivkrafter som de flesta av oss kan förstå och sympatisera med. Viljan att skapa en tryggare och bättre tillvaro för sig själv och sin familj är allmänmänsklig. Samtidigt skulle en oreglerad invandring inte fungera eftersom det leder till segregation och utanförskap. Situationen i många av Sveriges förorter är tydliga exempel på detta. Här finns en av invandringspolitikens alla målkonflikter.

Annons
Annons

Just nu tar sig denna målkonflikt uttryck på Medelhavet. Italiens regering har fattat det drastiska beslutet att stänga landets hamnar för räddningsfartyg med migranter ombord. Beslutet har skapat en situation där migranter som har räddats ur sjönöd inte har kunnat tas till en säker hamn.

Den italienska regeringens agerande bör betraktas som en populistisk och kortsiktig protest mot det faktum att man under lång tid har varit första ankomstland för migranter som sökt sig från Nordafrika till Europa. Migranterna används nu som brickor i ett politiskt spel.

Under 2018 drunknade över 2 000 migranter på den farliga färden över Medelhavet. Med en mer genomtänkt politik hade det kunnat undvikas.

De åtgärder som just nu diskuteras kan lösa situationen kortsiktigt, men jag menar att det är asylsystemets tillämpning som är roten till problemet. Därför är det där som de stora förändringarna måste genomföras.

I dag skickar EU:s agerande dubbla signaler. Å enda sidan står Europa fast vid att asylrätten är universell och absolut, men å andra sidan är den enbart tillämpbar för den som har fysiska och ekonomiska förutsättningar att, med hjälp av människosmugglare och på undermåliga båtar, ta sig över Medelhavet. Det här är en motsägelsefull och högst irrationell politik som gradvis har växt fram när invandringspolitikens riktiga målkonflikter har sopats under mattan.

Men situationen går att lösa. Framför allt är det tre åtgärder som behöver komma på plats: 

  • För det första måste EU:s yttre gräns förstärkas. Vi måste ha kontroll över vilka som kommer till Europa och i vilket syfte. Fri rörlighet inom Europa bygger på att gränskontrollerna mot omvärlden upprätthålls. Utan en fungerande yttre gräns kommer gränskontrollerna inom EU att bli fler.
  • För det andra behöver asylprövningarna ske gemensamt och dessutom utanför Europa. Rätten till asyl ska inte bygga på människosmuggling och olagliga transporter över Medelhavet. I stället ska prövningar ske på plats i tredje land. Det ska ske snabbt, rättssäkert och värdigt – utan att asylsökande bollas runt mellan olika medlemsländer.
  • För det tredje bör en gemensam europeisk invandringspolitik först och främst grunda sig på frivillighet. Att tvinga enskilda medlemsländer att ta emot flyktingar är sannolikt inte önskvärt, men ansvaret behöver fördelas mer rättvist och politiken ska vara gemensam. I stället för en tvingande omfördelning bör varje medlemsland ges möjlighet sätta upp en årlig kvot över hur stort mottagande man anser sig klara av. Sverige bör inte ha en högre kvot än övriga nordiska länder.

Europa har både de politiska och ekonomiska resurserna som krävs för att bygga en ny fungerande invandringspolitik. Men då måste de politiska prioriteringarna vara tydliga, målkonflikter måste erkännas och politisk prestige läggas åt sidan. Så länge vi försvarar dagens system kommer de farliga resorna över medelhavet att fortsätta.

Tomas Tobé (M)
Europaparlamentariker 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons