X
Annons
X
Recension

Christoffer Robin & Nalle Puh Iors galghumoristiska svärta liknar inget tidigare

"Christoffer Robin & Nalle Puh" bjuder inte på så många överraskningar men är likafullt en fin film, vackert fotad, tonsatt och animerad.

Ewan McGregor som den vuxne Christoffer Robin, en fantasilös strateg som planerar för livet snarare än lever det. Foto: Disney
Läs mer om Veckans biofilmer

Christoffer Robin & Nalle Puh

Regi
Marc Forster
Manus
Alex Ross Perry, Tom McCarthy, Allison Schroeder
Medverkande
Ewan McGregor, Hayley Atwell, Bronte Carmichael, Mark Gatiss, Brad Garrett

Genre: Familjefilm. 1 tim 44 min. Från 7 år.

Betyg: 4 av 6

Nalle Puh har haft flera funktioner sedan AA Milne skrev fram honom i 1920-talets Storbritannien: kramgo och gullig barnhjälte å ena sidan, simplistisk livsfilosof för vuxna å den andra – ingen som var ung vuxen under 80-och 90-talet undgick väl boken "Tao enligt Puh"?

Disneyproduktionen "Christoffer Robin & Nalle Puh " lägger sig någonstans mittemellan barn- och vuxenperspektivet med en film om hur den vuxne Christoffer Robin återknyter med sin lurvige barndomskompis. Filmen har fått en svensk dubbning men det ska sägas direkt att den inte är någon småbarnsfilm – lämplig minimiålder ligger snarare på nio–tio år, och tankegodset är i lika hög grad till för de unga tittarnas föräldrar.

Den långa prologen börjar där barndomen tar slut, närmare bestämt med ett bitterljuvt kalas i Sjumilaskogen där Puh och de andra tar farväl av Christoffer Robin som ska iväg på internatskola.

Annons
X

Över några vackert filmade sekvenser med bläddrande boksidor skildras sedan hur den stjärnögde pojken dras genom den brittiska överklasströskan med sadistiska lärare och kyliga föräldrar i "Downton Abbey"-hattar och förstås, kommer ut på andra sidan precis som en av dem. Han blir en parodi på en vuxen, en fantasilös strateg som planerar för livet snarare än lever, som i stället för att läsa godnattsaga för sin dotter föreläser om den industriella revolutionen.

Ewan McGregor spelar Christoffer Robin med slokande axlar och trött blick, en familjefar som när historien drar igång på riktigt ställs inför uppgiften att sparka hälften av sina kollegor på resväskefabriken och därför – återigen – måste prioritera jobbet framför sin uppgivna fru och längtande dotter. Han våndas enormt inför uppdraget – någonstans därinne finns ju fortfarande hans mjuka, empatiska barndomsjag – och plötsligt dyker hans sedan länge bortglömda barndomsvän Nalle Puh upp i parken utanför familjens hus för att hjälpa till.

Brad Garrett som ger den dystra åsnan Ior en galghumoristisk svärta andra tolkningar inte riktigt varit i närheten av, skriver SvD:s recensent. Foto: Disney

Historien som följer innehåller inte så många överraskningar för den som kan det dramaturgiska receptet med förmänskligade gosedjur, men det är likafullt en fin film, vackert fotad, tonsatt och animerad: färgad både med förlagans särart och ett vemodigt stråk om barndomens oundvikliga slut.

De renodlade röstskådespelarna har investerat ordentligt med feeling i sina figurer, i synnerhet Brad Garrett som ger den dystra åsnan Ior en galghumoristisk svärta andra tolkningar inte riktigt varit i närheten av, och även Hayley Atwell som gör Christoffer Robins hustru Evelyn med en snygg balans av samtidsflirtande frispråkighet och filmverklighetens strävsamma efterkrigstid.

Någon "Toy story 3" är den kanske inte, men då och då kommer den ganska nära.

Annons
X
Annons
X

Ewan McGregor som den vuxne Christoffer Robin, en fantasilös strateg som planerar för livet snarare än lever det.

Foto: Disney Bild 1 av 2

Brad Garrett som ger den dystra åsnan Ior en galghumoristisk svärta andra tolkningar inte riktigt varit i närheten av, skriver SvD:s recensent.

Foto: Disney Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X