Annons

Irene Ekelund om tabut: ”Inte ens mamma visste”

”Jag hamnade i en ond cirkel”, säger sprintern Irene Ekelund.
”Jag hamnade i en ond cirkel”, säger sprintern Irene Ekelund. Foto: Simon Rehnström

Friidrottsstjärnan Irene Ekelund berättade om depression och tvångstankar, och bröt elitidrottens tabu runt psykisk ohälsa. ”Livet är inte perfekt. Så är det bara”, säger hon.

Publicerad

Sprintern Irene Ekelunds beslut att offentligt prata om sin psykiska ohälsa hade växt fram under lång tid.

– Jag bestämde mig bara. Nu kör vi. Nu berättar jag: Jag är deprimerad.

Hon, som slog igenom som 15-åring och omtalades som en supertalang, hade länge dragits med skador och vikande resultat. Och allt mörkare tankar. Efter en sträckning i höger lårmuskel när hon var 18 år hade just ingenting fungerat. Löpningen utvecklades inte enligt planen. Det var stressande.

Annons

– Jag tappade energin. Blev mer och mer omotiverad, kunde sitta i soffan en hel dag. Ibland knappt ta mig upp ur sängen. Jag blev mycket sjuk också, fick feber var och varannan vecka. Det hängde väl ihop. Jag hamnade i en ond cirkel. Skolan var pest och träningen gick bara på rutin.

Jag körde på som vanligt. Eller försökte i alla fall.

Dagarna gick, veckorna, månaderna och åren. Depressionen blev allt djupare. Även om hon själv inte förstod att hon var deprimerad, hon tänkte i inte i de banorna, utan mest bara kände sig misslyckad och dålig. Som att hon inte uppfyllde förväntningarna, vare sig sina egna eller andras. Hon var ju supertalangen, hon som skulle vinna guld i OS. Och så blev det så här.

Sedan barndomen lider hon också av OCD, tvångstankar. De accelererade under den här perioden. Katastrofscenarierna snurrade i huvudet. Hon var rädd för att huset skulle börja brinna, att någon skulle skada henne, att någon hotfull person skulle bryta sig in. Inför varje lopp var hon tvungen att utföra en särskild ritual, en tvångsmässig ordning. Annars skulle tävlingen gå åt skogen. Varje alarm hon satte måste sluta på en tvåa.

Irene Ekelund, 22, slog igenom tidigt och omtalades som en supertalang. Då fanns inte tvångstankarna på radarn.
Irene Ekelund, 22, slog igenom tidigt och omtalades som en supertalang. Då fanns inte tvångstankarna på radarn. Foto: Simon Rehnström

Depressionen och tvångstankarna dränerade henne på kraft. Men utåt visade hon ingenting.

– Jag körde på som vanligt. Eller försökte i alla fall. Fast träningen gav just inget, jag fick inte ut det jag ville. Vilket såklart stressade mig ännu mer. Men det är ju så, att orkar man inte satsa helt och fullt så ger träningen ingen effekt. Att hålla sig på elitnivå kräver en extremt stor insats.

Det var först när hennes syster sa att hon verkade så nere, inte sig själv längre, som hon insåg att något var ordentligt fel.

Man är rädd att folk ska titta snett på en, börja behandla en annorlunda.

En tränare övertalade henne att uppsöka en psykolog. Vilket hon till slut gjorde. Motvilligt.

– Det kändes så läskigt. Jobbigt och intimt. Inte ens mamma visste hur jag mådde. Det är så tabu att prata om psykisk ohälsa, särskilt inom idrotten. Man är rädd att folk ska titta snett på en, börja behandla en annorlunda. Försiktigare. Som om man inte vore samma människa längre utan en svagare variant.

Ändå fattade hon inte enbart beslutet att gå till psykolog, utan tog ett ytterligare steg. Hon bestämde sig för att berätta om sina problem i sin Youtube-kanal, satt hemma i lägenheten en dag, och sa som det var rätt in i kameran. Att jag mår inte bra. Och det har jag inte gjort på länge.

Nästa år räknas 22-åriga Irene Ekelund som senior i friidrottsvärlden.
Nästa år räknas 22-åriga Irene Ekelund som senior i friidrottsvärlden. Foto: Simon Rehnström

Videobloggen ”Livet är SKIT ibland” fick spridning och uppmärksamhet. För visserligen är det vanligt att influencers talar om sitt mående i sociala medier och andra kanaler – men att som elitidrottare, mitt i karriären, prata öppet om sitt psykiska mående sticker ut. Få blottar sina svagheter. De passar inte ihop med föreställningen av vinnarskallen som en särskilt stark och tålig individ, såväl till kropp som till själ. En osårbar krigare som kämpar sig igenom motgångarna utan att vackla, utan att vika ner sig.

Folk runt omkring henne blev chockade, säger hon. De hade ingen aning om hur hon hade det.

– Det är det som är grejen. Ingen vet förrän man själv väljer att berätta. Men jag var trött på att folk inte förstod att ens resultat hänger på mer än den fysiska biten. Om man inte mår bra psykiskt, fungerar det inte fysiskt heller.

Jag kände: folk vill se mig i VM och OS, jag måste leverera. Varje gång. Jag ville inte göra någon besviken.

Hon sökte förståelse för sin situation, och ville nyansera bilden av sig själv.

– Det är så mycket i ens liv som folk inte vet något om. De ser en bara utifrån. Stjärnan. Men vem som helst kan må psykiskt dåligt. Det syns inte på utsidan. Så jag bestämde mig för att visa: Så här ligger det till.

Mediebevakningen får sig en känga i videon. Irene Ekelund är kritisk till hajpen som ofta uppstår runt unga idrottstalanger, så som skedde runt henne själv.

– Fokuset blir så väldigt stort på den som är ung och ny. Man blir direkt ’Sveriges framtid’. Målen sätts av andra. Själv gick jag bara på högstadiet när det började. För mig blev det en väldigt stor press. Jag kände: folk vill se mig i VM och OS, jag måste leverera. Varje gång. Jag ville inte göra någon besviken.

 Den senaste tiden har det gått bättre för Irene Ekelund på löparbanan. ”Jag är stolt över att jag valde att berätta om min depression”, säger Irene Ekelund.
Den senaste tiden har det gått bättre för Irene Ekelund på löparbanan. ”Jag är stolt över att jag valde att berätta om min depression”, säger Irene Ekelund. Foto: Simon Rehnström

Självklart ingår det i jobbet att prata med media, säger hon. Uppmärksamheten är bra, och viktig för att få sponsorer.

– Samtidigt är det jättejobbigt när det går dåligt. Som när jag fick min skada. Då ville jag bara vara i fred, säger hon.

Medan vi pratar grejar hon i köket, fixar matlådor inför veckan. Hon har just kommit hem från dagens träning med sin klubb Spårvägen. Irenes schema är tajt. Tävlingssäsongen är i full gång och hon tävlar nästan varje helg, både i 100 och 200 meter. Och så kör hon säsongens nyhet: längdhopp. Det bara blev så, säger hon. Längdhoppet är på allvar – men också på kul. För att byta fokus. Dessutom jobbar hon i en klädbutik några eftermiddagar i veckan för att få ekonomin att gå ihop. Tidigare hade hon sponsorer, men de försvann när resultaten blev sämre.

Efter reklamen visas:
Även elitidrottare kämpar med ångest

Nu har det börjat gå bättre för Irene på löparbanan igen. Lusten spirar. Nästa år är hon senior. Ett långsiktigt mål är att komma tillbaka till de tider hon gjorde när hon var som bäst.

– Måendet går upp och ner. Så kommer det alltid att vara. Min hjärna jobbar emot mig. Just nu mår jag … hyfsat bra. Lite stressad är jag väl. Men jag trivs i min träningsgrupp och har en bra struktur och rutin för min träning. Det mår jag bra av. Jag är väldigt beroende av rutiner.

Jag har förstått att folk ser mig som en förebild. Och då vill jag visa hela mig.

Hon har växt som person den senaste tiden, säger hon. Överraskat sig själv genom att ta plats i oväntade sammanhang. Som podden Livet leker – The naked truth som hon har tillsammans med friidrottaren Thobias Thorwid. Och så fortsätter hon att göra Youtubefilmer om livet som elitidrottare. ”Om det oglamorösa livet alltså, det som sällan syns”, förtydligar hon.

– Jag är stolt över att jag valde att berätta om min depression. Att jag vågade. Jag tror det kan vara viktigt för andra. Jag vill att andra ska se att de inte är ensamma och att det är okej att söka hjälp. Jag har förstått att folk ser mig som en förebild. Och då vill jag visa hela mig. Livet är inte perfekt. Så är det bara.

Irene Ekelund vill förmedla till andra att de inte är ensamma, och att det är okej att söka hjälp.
Irene Ekelund vill förmedla till andra att de inte är ensamma, och att det är okej att söka hjälp. Foto: Simon Rehnström
Annons
Annons

Irene Ekelund, 22, slog igenom tidigt och omtalades som en supertalang. Då fanns inte tvångstankarna på radarn.

Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 4

Nästa år räknas 22-åriga Irene Ekelund som senior i friidrottsvärlden.

Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 4

Den senaste tiden har det gått bättre för Irene Ekelund på löparbanan. ”Jag är stolt över att jag valde att berätta om min depression”, säger Irene Ekelund.

Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 4

Irene Ekelund vill förmedla till andra att de inte är ensamma, och att det är okej att söka hjälp.

Foto: Simon Rehnström Bild 4 av 4
Annons
Annons
Annons
Annons