Annons

Jenny Nordberg:Ironiskt löfte i USA:s avtal med talibanerna

NEW YORK | När Trump vill sluta fred med talibaner ser det ungefär ut som när han skulle avrusta Nordkorea och bli vän med Kim Jong-Un: Ingen förstår riktigt hur det ska gå till, och risken för katastrof är överhängande. Men den amerikanske presidenten kan faktiskt bli den som ger talibanerna Afghanistan tillbaka.

Under strecket
Publicerad

Donald Trump ser ut att bli den president som ser till att det blir ett slut på just det amerikanska kriget i Afghanistan.

Foto: Evan Vucci/AP och Rahmat Gul/AP. Bild 1 av 3

USA:s tidigare president Geroge W Bush och hans försvarsminister Donald Rumsfeld (2001–2006).

Foto: Haraz N. Ghanbari/AP Bild 2 av 3

Afghanistans president Ashraf Ghani i fredssamtal med USA tidigare i veckan.

Foto: Afghan Presidential Palace via AP Bild 3 av 3

Donald Trump ser ut att bli den president som ser till att det blir ett slut på just det amerikanska kriget i Afghanistan.

Foto: Evan Vucci/AP och Rahmat Gul/AP. Bild 1 av 1
Donald Trump ser ut att bli den president som ser till att det blir ett slut på just det amerikanska kriget i Afghanistan.
Donald Trump ser ut att bli den president som ser till att det blir ett slut på just det amerikanska kriget i Afghanistan. Foto: Evan Vucci/AP och Rahmat Gul/AP.

Låt säga att du bor i ett hus med en liten trädgård, där du själv brukade bestämma. I denna trädgård har en amerikan som tar väldigt mycket plats barrikaderat sig och satt upp ett eget litet hus, helt mot din vilja. Amerikanen vill även bestämma över dig. Detta har ni nu bråkat om i nästan arton långa år, och du har vägrat att ge dig.

En dag säger amerikanen: Chefen säger att jag ska flytta härifrån om arton månader. Före dess vill jag att du och jag ska bestämma vad du ska göra och inte göra när jag har försvunnit. Tänker du då: Oj, det här kommer bli en väldigt svår förhandling. Eller: Jaja. Snart är det ju ändå bara jag kvar.

Den som studerar förhandlingsteknik kanske tänker att amerikanen åtminstone inte skulle ha sagt det där med arton månader, om det nu var planen?

Annons
Annons

Men detta är själva kärnan i det ramverk för ett fredsavtal mellan USA och talibanerna som meddelades i veckan. Det är inte klart än, men de två parterna säger sig för första gången vara överens om huvuddragen: Amerikanerna drar sig tillbaka. I gengäld lovar talibanerna att de ska se till att ingen i Afghanistan terroriserar något annat land.

Detta förhandlades på sex dagar, och flera amerikanska diplomater med lång erfarenhet av detta långa krig säger att det faktiskt ser ut som om det kan bli ett avtal den här gången. Båda parter säger sig vara nöjda så långt.

Resultatet kanske däremot inte blir just fred, utan något helt annat. Men det är inte poängen. ”Fred” i Afghanistan, ur amerikanskt perspektiv, betyder ett tillstånd där de kan säga ”inte vårt problem längre”. Precis som med Irak. Eller Libyen. Det vill säga absolut inte fred – men inte heller USA:s krig.

Ungefär halvvägs där var det knappt någon amerikansk politiker som längre kunde förklara exakt vad kriget handlade om.

Redan Donald Rumsfeld, som var försvarsminister för två presidenter sedan, var trött på Afghanistan och ville att USA skulle dra sig ur, eftersom han ville fokusera på sitt krig i Irak. Afghanistan var ju en invasion som först handlade om bin Laden och al-Qaeda, men som kom att utökas till att bekämpa talibanerna, och även att bygga ett helt nytt demokratiskt samhälle. Ungefär halvvägs där var det knappt någon amerikansk politiker som längre kunde förklara exakt vad kriget handlade om. Eller varför det gick så fruktansvärt dåligt med allting.

Annons
Annons

USA:s tidigare president Geroge W Bush och hans försvarsminister Donald Rumsfeld (2001–2006).

Foto: Haraz N. Ghanbari/AP Bild 1 av 1
USA:s tidigare president Geroge W Bush och hans försvarsminister Donald Rumsfeld (2001–2006).
USA:s tidigare president Geroge W Bush och hans försvarsminister Donald Rumsfeld (2001–2006). Foto: Haraz N. Ghanbari/AP

Framåt Obamas tid stod det klart att USA var än mer angeläget om att dra sig ur Afghanistan. Det gick inte att ”vinna” – vad nu det ens betydde. Men den inrikespolitiska bördan av att fortsätta ett impopulärt krig stod mot att vara den president som ”förlorade” kriget genom att dra sig ur och lämna ett land i kaos. Samt att även om talibanerna anses vara nationalister, som mest intresserar sig för vad som händer i Afghanistan, så kan landet bli ett nytt tillhåll för terrorister som riktar sig mot större mål på andra ställen.

Den nuvarande presidenten gör som bekant allt på sitt eget vis, och därför kan det ironiskt nog bli ett slut på just det amerikanska kriget i Afghanistan den här gången. För detta initiativ får han, kanske ännu mer ironiskt, stöd av den amerikanska vänstern och många liberaler. En majoritet av republikanerna i kongressen, däremot, är våldsamt emot, utan att egentligen kunna göra särskilt mycket. Utländska krigs vara eller icke vara är som bekant främst upp till presidenten.

Vad händer med oss, undrar dock den trots allt demokratiskt valda afghanska regeringen, som inte får vara med i förhandlingarna. Vad händer med oss, undrar afghanska kvinnor, som ingen ens frågar. Och vad händer med oss, undrar en majoritet av civilbefolkningen, som förvisso hatar krig, men också såg sig själva och sina föräldrar terroriseras under talibanernas styre och inte önskar gå tillbaka till det.

Annons
Annons

Afghanistans president Ashraf Ghani i fredssamtal med USA tidigare i veckan.

Foto: Afghan Presidential Palace via AP Bild 1 av 1

Några av de saker som gjort att priset för ”fred” med talibanerna tidigare varit för högt. 45 000 afghaner har dött bara sedan 2014 i försöken att hålla dem tillbaka.

Men skillnaden den här gången är också att det är bråttom, eftersom USA vill kunna fokusera på annat viktigt. Andra problem. Nästa vecka samlas 79 länder i Washington D.C. för att diskutera hur de bäst ska bekämpa IS. Precis på samma sätt som USA en gång i tiden förklarade för världen att Afghanistan var den absolut högsta prioriteten och att alla borde delta. Sverige skickade soldater till Afghanistan då, liksom Margot Wallström skickade militär till Irak när IS blev fokus – allt enligt USA.

Afghanistans president Ashraf Ghani i fredssamtal med USA tidigare i veckan.
Afghanistans president Ashraf Ghani i fredssamtal med USA tidigare i veckan. Foto: Afghan Presidential Palace via AP

En av de viktigaste sakerna som den amerikanska sidan vill att talibanerna ska ”lova” är också att IS inte ska få fäste i Afghanistan. Talibanerna ska bli garanter för detta, hoppas amerikanerna. Häri ligger också en ironi, och ett verkligt stort problem – för vad är det som säger IS inte lyckas rekrytera från talibanerna, eller ens att IS och talibaner står mot varandra i alla lägen?

”Talibanerna” i Afghanistan är inte heller samma till synes tufsiga sällskap som kördes på flykten för snart två decennier sedan. Enligt en rapport från Afghanistan Analysts Network, som studerar politisk utveckling i landet, har rörelsen utvecklats mot en mer ”modern” islamism som liknar den som styr Muslimska Brödraskapet och al-Qaeda. Med andra ord också en potentiellt farligare och mer internationellt inriktad rörelse, som har nära kontakter med och influeras av likasinnade i andra länder.

Vilket ju kan bli USA:s och alla andras: Problem.

Om det varit många som desperat försökt ta sig ut ur Afghanistan tidigare, så väntas också ett amerikanskt tillbakadragande leda till en ännu större flyktingkatastrof, i tillägg till de nästan tre miljoner som redan är på flykt. Det blir också något för resten av världen att hantera. I USA får nästan alla afghaner avslag på asylansökan, om de ens tar sig dit.

Grannländerna, som Iran, Pakistan och Indien är också fortsatt politiskt intresserade av att ha ett finger med i Afghanistans framtid, och manövrerar för att få mer utrymme om USA drar sig tillbaka. Och gissa vem som självklart är på gång och vill ha eget inflytande i Afghanistan? Putin, förstås. Ryssarna, som drog sig ur 1989, har fört egna samtal med talibanerna vid sidan om.

Så sluts kanske cirkeln till slut – eller bara börjar om igen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons