Annons

Maria Ludvigsson:IS-anhängarna ser inte sin skuld

Foto: TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Brott och straff

Under andra världskrigets efterspel förnekade många att de hade känt till vad som pågick. Förintelsens systematiska djävulskap blev något som nära nog ingen hade varit delaktig i. Vi visste inte. Jag var bara en vanlig chaufför. Jag lydde bara order.

Snart hade de flesta bara varit underhuggare utan både insikt och ansvar.

Att skylla på ”systemet” och på att omständigheterna är svåra att påverka är brottens efterspel. Att acceptera den sortens retoriska försvar är att själv bli en del av brotten.

När vi med rätta förfasas över SVT:s och Sveriges radios intervjuer med IS-anhängare som vill återvända till Sverige, är det samma sorts försvarstal vi känner igen. Det var inte jag, det var andra. Jag var där men gjorde inte något sånt.

SVT:s Sanna Klinghoffer intervjuar en man som lämnat Sverige för att ansluta sig till IS. Hon undrar varför Sverige ska visa honom hänsyn när han anslutit sig till en organisation som inte visar andra människor hänsyn. Hon visar en bild av den amerikanska journalisten som, iklädd orange overall, 2014 halshöggs av IS. Mannen svarar: ”Jag var en individ i en organisation. Jag stod inte för allt det här de gjorde.”

Annons
Annons

Samme man hävdar att han levde familjeliv. Och körde ambulans. Apropå familjelivet frågar Klinghoffer om han har sett de avhuggna huvudena på spett som alla som varit i Raqqa vittnar om. ”Ja, det kanske kan ha hänt någon gång.”
Klinghoffer visar en bild på en pojke som får skära huvudet av en IS-fånge. Mannen säger : ”Det jag gjorde var ju ingenting sånt där”.

I ett läger intervjuar Klinghoffer en kvinna med två små barn. För sex år sedan lämnade hon Sverige för att ansluta sig till IS. Nu säger hon: ”Jag vill åka hem. Jag är trött på att leva i detta här skitlandet, faktiskt. Jag vill glömma de här sex åren. Bara lägga de här sex åren bakom mig. Begrava dem långt ner och glömma bort dem.”

När Klinghoffer poängterar att ”din organisation tog ju random människor och sköt huvudet av dem” svarar kvinnan: ”De gjorde det. Jag har inte gjort det.” Och fortsätter: ”jag har inte signerat ett papper på att jag är med dem”.

Cecilia Uddén har gjort liknande intervjuer i Sveriges Radio. Den 3 mars kunde lyssnarna höra hennes frågor till en manlig IS-anhängare som vill komma tillbaka till Sverige. Han säger att hans roll bara har varit att köra ambulans. Uddén, som har lång erfarenhet av regionen, frågar varför alla som lämnat IS säger att de har kört ambulans eller drivit café. Mannen säger: ”Jag kan bara svara för mig själv.”

Samme man säger till Uddén att han ansåg att det spårade ur när man började ta yazidier till slavar. Men på frågan om han anser att dödsstraff för homosexuella är rätt säger han att han ”inte vet var han står i den frågan just nu”.

Annons
Annons

Av intervjuerna att döma tycks förmågan till självrannsakan, ånger och skuld obefintlig. Tendensen att rationalisera och berättiga sina handlingar leder till urskuldande. Historien upprepar sig. De enskilda IS-krigarna, oavsett vilken roll de haft i kriget mot de otrogna, ser inte sin egen skuld utan hänvisar till systemet, överhetens krav och att de inte hade kunnat göra annat.

Det här är vad Sverige har att hantera.

Exakt hur många IS-anhängarna är vet vi inte. Var de befinner sig och hur de skulle kunna ta sig därifrån är inte heller klart. Vi vet endast att det handlar om personer som har lämnat Sverige för att delta i IS krig mot de otrogna och att de har små barn som fötts i Kalifatet. De kommer försöka ta sig tillbaka till Sverige.

Att dessa personer måste ställas inför rätta är självklart, men hur det ska gå till vet vi lite om. Dels har Sverige liten erfarenhet av medborgare som emigrerar för att strida för en annan stat, dels finns en tröghet i rättssystemet. Det tog 24 år innan svenska staten dömde Theodore Tabaro för delaktighet i folkmordet i Rwanda 1994.

Diskussionen har hittills varit begränsad till medborgarskapets villkor och vilket straff som är lämpligt när de skyldiga slutligen döms. Alla partier utom SD är överens om att respektera folkrätten och inte göra någon statslös. Svenskt medborgarskap kan bara dras in för personer med dubbla medborgarskap.

Den som är medskyldig till att tortyr, halshuggningar, slaveri, människohandel, mord, kidnappningar och övergrepp kan fortgå ska dömas till hårt straff. Den som ångrar sig får ta det med sitt samvete, men den världsliga makten ska döma alldeles oavsett om den skyldige idkar självrannsakan eller inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons