X
Annons
X

”IS-återvändare kan och bör lagföras här och nu”

Det är min bestämda mening att vårt rättssystem tillhandahåller de nödvändiga rättsliga grunderna för att lagföra återvändande deltagare i IS mordiska verksamhet. De lagförslag som nu förs fram av både SD och M löser inga problem eftersom de kräver grundlagsändringar. Gärningsmännen ska tacklas nu – inte om fyra år, skriver Gunnar Magnusson, nämndeman vid Stockholms tingsrätt.

Män från tidigare IS-kontrollerat område samlas upp och väntar på att kontrolleras av USA-stödda syriska styrkor, nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari.
Män från tidigare IS-kontrollerat område samlas upp och väntar på att kontrolleras av USA-stödda syriska styrkor, nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari. Foto: Felipe Dana/AP

DEBATT | IS-ÅTERVÄNDARNA

Frågan om vad som ska hända med eventuellt återvändande IS-medlemmar har aktualiserats i skenet av att IS militärt besegrats och att krav rests från president Trump om att de europeiska staterna ska ta hem sina medborgare och lagföra dem i sina hemländer.

Den svenska linjen vad avser lagföring för begångna brott synes vara att verka för en europeisk tribunal, liknande de tribunaler som sattes upp efter Balkankrigen på 90-talet och folkmordet i Rwanda 1994. Om inte det går att åstadkomma, så bör de tillfångatagna IS-medlemmarna dömas på platsen. Folkrättsexperten professor Ove Bring avvisar på goda grunder förslaget om en tribunal. En sådan finns redan i form av den internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.

Det sannolikaste är emellertid att de som internerats efterhand släpps och söker sig tillbaka till sina hemländer alternativt söker sig till andra områden där IS strävar efter att fortsätta sin terrorverksamhet.

Annons
X

Och här har vi ett problem. Hur ska återvändande straffmyndiga individer ur IS lagföras?

Erfarenheterna hittills är nedslående. Cirka 150 individer har enligt uppgift från Säpo redan återvänt till Sverige. Ingen har lagförts, än mindre dömts, för någon gärning begången inom ramen för IS mordiska verksamhet. Hur är detta möjligt? Svaret på frågan torde i allt väsentligt vara att söka i den svenska processordningen snarare än att Säpo, Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten underlåter att göra vad som åligger dem vid misstankar om brott.

För att någon ska kunna hållas till ansvar för en påstådd brottslig gärning måste gärningen för det första vara straffbar, det vill säga upptagen som ett straffbud i en av riksdagen beslutad lag vid tidpunkten för när gärningen påstås ha begåtts. För det andra måste det som påstås gå att bevisa. Och det är sannolikt bevisfrågorna som utgjort det största problemet för att kunna inleda meningsfulla förundersökningar.

Den lag som här i första hand kan tillämpas är lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det råder ingen tvekan om att de gärningar som IS har begått i Irak och Syrien omfattas av lagens bestämmelser.

Svårigheten är alltså inte att finna rättslig grund för att åtala såväl gärningsmän som medgärningsmän och anstiftare. Lagens 16 § anger dessutom att för försök, förberedelse eller stämpling till och underlåtenhet att avslöja eller förhindra folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Det innebär att kretsen av gärningsmän kan bli mycket vid.

Svårigheten är att knyta en viss gärning till en viss person eller krets av personer och att därefter bortom rimligt tvivel visa att det som påstås saknar alternativa förklaringar eller gärningsmän, det vill säga att de tilltalade är skyldiga till det som läggs dem till last.

I Sverige har vi så kallad fri bevisprövning. Det innebär mycket få begränsningar i vad som kan läggas fram som bevis för att en gärning begåtts av en viss gärningsman eller krets av gärningsmän. Bevisläget vad avser begångna gärningar uppges i SVT Agenda den 24 februari av Karolina Wieslander vid Åklagarmyndigheten vara gott till mycket gott genom den omfattande dokumentation som finns av IS framfart, främst genom fotografier och videoinspelningar med mobiltelefonkameror. Problemet är att identifiera gärningsmän som förekommer på dessa fotografier eller inspelningar. Ett fåtal har identifierats och dömts, dock inte medlemmar av IS men väl av andra terrorstämplade grupper i Syrienkriget.

Kraven i rättegångsbalken om när en förundersökning ska inledas är låga. Det räcker med att det kan antas (ett mycket lågt krav) att brott har förövats för att en förundersökning ska inledas. Det innebär att i princip varje person som återvänder till Sverige från stridsområdena i Mellanöstern, och som har eller har haft anknytning till IS, på goda grunder kan antas ha begått brott. De bör gripas och anhållas för att bli föremål för förundersökning. De brott som är aktuella är folkmord och grov krigsförbrytelse. Straffen är fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid.

En ökande frustration uttrycks över att inga IS-medlemmar har lagförts och dömts. Olika mer eller mindre genomtänkta förslag till förändrad lagstiftning har framförts.

Sverigedemokraterna menar att man ska tillämpa lagstiftningen om terrorismresor och deltagande i en terrororganisation retroaktivt och hänvisar till regeringsformens undantag från förbudet mot retroaktiv lagstiftning. Man menar att skrivningen ”… att det av särskilda skäl krävs i samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris” ska tillämpas på den aktuella terrorlagstiftningen. Det är i och för sig korrekt att krig pågår i Mellanöstern men har inget med Sverige att göra. Här föreligger för närvarande vare sig krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris som föranleder tillämpning av undantaget.

Undantaget syftar till att möjliggöra retroaktiva bestämmelser för staten att ta ut skatt eller avgifter i anledning av ett allvarligt läge. Vad avser regeringsformens förbud mot retroaktiv strafflagstiftning och påföljdsbestämning så är förbudet däremot undantagslöst och kräver en grundlagsändring. Den kan man naturligtvis verka för, men det löser knappast problemet här och nu.

Moderaterna har föreslagit att IS-medlemmar som återvänder till Sverige, och som har dubbla medborgarskap, ska fråntas sitt svenska medborgarskap. Även det kräver en grundlagsändring. Och inte heller det löser problemet här och nu.

Det är min bestämda mening att vårt rättssystem tillhandahåller de nödvändiga rättsliga grunderna för att lagföra återvändande deltagare i IS mordiska verksamhet. Om de åtalas och fälls till ansvar ger lagstiftningen tillräckliga straff, inklusive fängelse på livstid. De lagförslag som nu framförs i diskussionen rörande retroaktiv tillämpning av straffrätt och förlust av medborgarskap löser, som sagt, inga problem här och nu eftersom de kräver grundlagsändringar och därmed kan bli aktuella tidigast efter 2022. Gärningsmännen kan under det här året mycket väl efterhand befinna sig i Sverige. Problemet ska tacklas nu och inte om fyra år.

Återvändande IS-medlemmar ska mötas av Säpo och polis och inte av socialförvaltningen i kommunen. De ska gripas och förundersökningar inledas. Efterhand som bevisningen är tillräckligt robust ska de häktas, lagföras och dömas. Återvändande folkmördare och krigsförbrytare är inte i första hand en fråga för social omsorg och återanpassning. Det får bli en senare fråga, om alls.

Här och nu gäller att rättsstaten använder alla de medel som står till buds, och som jag menar är fullt tillräckliga, för att lagföra och döma de gärningsmän som deltagit i förbrytelser fullt i klass med folkmorden i Rwanda och Kambodja.

Gunnar Magnusson
jur kand, nämndeman i Stockholms tingsrätt, tidigare nämndeman vid folkmordsrättegången Rwanda II vid Stockholms tingsrätt

Gunnar Magnusson. Foto: Privat
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Män från tidigare IS-kontrollerat område samlas upp och väntar på att kontrolleras av USA-stödda syriska styrkor, nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 2

Gunnar Magnusson.

Foto: Privat Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X