Annons

”IS bomber fortsätter att skörda offer”

Den 9 juli är det ett år sedan den irakiska armén drev ut IS från Mosul. Men terrorgruppen fortsätter att döda, destabilisera och söndra genom alla de hemmagjorda bomber som finns gömda i rasmassorna. Sverige måste nu agera för att fler länder ska öka sitt stöd till röjningsarbete i Irak, skriver Pehr Lodhammar, programchef för FN:s minhanteringsprogram i Irak.

Publicerad
Oexploderad ammunition hittad i sjukhuset Al-Shifa i västra Mosul.
Oexploderad ammunition hittad i sjukhuset Al-Shifa i västra Mosul. Foto: Cengiz Yar/UNMAS Iraq

DEBATT | IRAK

Ett år har gått sedan irakiska regeringsstyrkor nådde Tigris flodbank och förklarade staden Mosul befriad. Den 9 juli 2017 hissade soldaterna den irakiska flaggan och premiärministern gratulerade regeringsstyrkorna till den stora segern. Ett par månader därefter förklarades hela Irak befriat från terrorgruppen IS.

Ett år senare är Mosul fortfarande en stad i spillror, med gator som kantas av rasmassor, husskelett och utbrända bilar. Över en halv miljon irakiska internflyktingar väntar på att kunna återvända till de mest förstörda delarna av staden.

FN:s minröjningsprogram i Irak, UNMAS, räknar med att det kommer ta över tio år att återuppbygga Mosul. Det som hindrar en snabbare återuppbyggnad är det stora antalet försåtsmineringar och oexploderad ammunition som IS lämnat efter sig.

Annons

Försåtsmineringar och oexploderad ammunitionen utgör, likt landminor, en stor fara för civilbefolkningen. Sprängladdningarna kan explodera när någon människa råkar utlösa dem. Det innebär att IS kan fortsätta döda, destabilisera och söndra till och med i sin frånvaro, långt efter det att striderna har upphört.

UNMAS har redan hittat och desarmerat över 40 000 explosiva faror – ofta hemmagjorda bomber – i Mosul. Men det är bara toppen av ett isberg, eftersom röjningsteamen hittills bara säkrar offentlig infrastruktur och inte privata hem. Och det är inte bara Mosul som är drabbat. En tredjedel av Iraks landyta – ett område lika stort som en tredjedel av Sverige – bedöms vara riskområden som behöver kartläggas och röjas.

Försåtsmineringarna gör det omöjligt för Irak och det internationella samfundet att bygga upp en fungerande infrastruktur och att genomföra nödvändiga humanitära insatser. Sådana satsningar står och stampar i väntan på att marken ska röjas. Och röjningsarbetet är mycket komplicerat.

Förr i tiden bestod faran på marken efter väpnade konflikter främst av landminor och ammunition som inte detonerat som tänkt, vilket gjorde röjningsarbetet förhållandevis lätt och förutsägbart.

IS sprängladdningar är däremot ofta improviserade och okonventionellt konstruerade. De kan innehålla både simpel och modern teknisk utrustning och är många gånger försedda med infraröda sensorer eller snubbeltråd. Röjningen av försåtsmineringar i Irak ställer därför helt nya krav på samordning, resurser och tekniskt kunnande.

Röjningsarbete i Mosul. Foto: Cengiz Yar/UNMAS Iraq

I dag finns flera aktörer som arbetar med röjning av farliga områden i Irak och framgångar rapporteras dagligen. UNMAS har bara under det senaste året säkrat över 500 strategiskt viktiga platser, varav de flesta i Mosul.

Sverige har genom åren varit en stark röst inom FN mot användandet av minor, försåtsmineringar och vapen som lämnar oexploderad ammunition efter sig. Vi har också gett mycket stöd till så kallad minhantering runtom i världen.

Samtidigt visar siffror från utrikesdepartementet att Sveriges stöd till minhantering mer än halverats de senaste fem åren, från 95 miljoner kronor år 2012 till 44 miljoner kronor år 2017. Och Sverige är inte ensamt om att ha minskat anslagen – det globala stödet har inte varit så lågt sedan 2005. Denna utveckling är inte hållbar. Världssamfundet behöver intensifiera, inte minska, sina insatser.

Det tycks som att Sverige nu återigen är på väg åt rätt håll. För ett drygt år sedan sade Sveriges ambassadör Carl Skau följande i FN:s säkerhetsråd:

Arbetet med att röja oexploderad ammunition är ofta farligt och smärtsamt tidskrävande. Men humanitär minröjning kan ha stor inverkan på samhällen, (…). Det är därför viktigt att stödet till minhantering, inklusive finansiering och expertis, bibehålls.

I april i år meddelade Sida att myndigheten kommer att satsa 320 miljoner kronor i ett fyraårigt program på minhantering i tidigare konfliktländer, bland annat Irak.

Nu gäller det för Sveriges regering att öka sina politiska ansträngningar för att förmå andra länder inom FN-systemet att satsa mer på minhantering i Irak. För det behövs ökad finansiering. Bara UNMAS röjningsarbete behöver ytterligare 216 miljoner USD under 2018 och ungefär lika mycket nästa år.

Det är ett ytterst instabilt säkerhetsläge som råder i Irak. IS må vara militärt besegrade för stunden, men deras försåtmineringar kommer att utgöra en fara för civilbefolkningen under många år framöver. Och ju längre röjningsarbetet drar ut på tiden, desto större möjlighet har IS att utnyttja det sköra säkerhetsläget till sin egen fördel.

Pehr Lodhammar
UNMAS programchef i Irak

Pehr Lodhammar. Foto: UNMAS Iraq
Annons
Annons
Annons

Oexploderad ammunition hittad i sjukhuset Al-Shifa i västra Mosul.

Foto: Cengiz Yar/UNMAS Iraq Bild 1 av 3

Röjningsarbete i Mosul.

Foto: Cengiz Yar/UNMAS Iraq Bild 2 av 3

Pehr Lodhammar.

Foto: UNMAS Iraq Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons