Annons

Jenny Nordberg:IS kvinnor ska se till att kalifatet snart återuppstår

Om manliga IS-terrorister nu gärna vill kalla sig kockar, chaufförer eller skötsamma familjefäder är motsvarigheten för kvinnor att de blev lurade, förledda och av misstag hamnade i Raqqa eller Mosul under Islamiska staten. Men det är kvinnorna som i själva verket ska se till att kalifatet snart återuppstår – även i exil.

Publicerad
Kvinnor som evakuerats från IS sista fäste i östra Syrien, fredagen den 22 februari 2019.
Kvinnor som evakuerats från IS sista fäste i östra Syrien, fredagen den 22 februari 2019. Foto: Felipe Dana/AP

Jag har inte gjort någonting.”

”Jag har ändrat mig.”

Det var många som pushade mig.

Annons

”Jag ville hjälpa muslimer.”

Vittnesmålen är många, både i svenska och utländska medier, från kvinnor som har levt i kalifatet de senaste åren. Nu sitter de i flyktingläger och väntar på att få återvända till sina före detta hemländer, där de bodde innan de svor trohet till ett helt nytt land, vars syfte i sin tur var att utplåna det förra landet.

Av drygt 40 000 utlänningar från 80 länder som anslöt sig till Islamiska Staten var mer än en tiondel kvinnor, enligt rapporten ”From Daesh to Disaspora” från centret för radikalisering vid King’s College i London. Beräkningarna skiljer sig mellan länder och rapporter, men upp till var tredje från Frankrike och var femte från Tyskland som reste till det självutnämnda kalifatet tros ha varit kvinna. Allra flest kvinnor kom från Ryssland och Tunisien.

Män kunde också erbjudas pengar, medan kvinnor många gånger lockades just av traditionellt äktenskap

Nyhetsrapporteringen har mest fokuserat på de manliga IS-terroristerna, och i sporadiska rapporter har kvinnor ibland liknat det som de själva nu försöker framställa sig som  – unga, förvirrade och inlurade i någonting som de inte kunde förstå. Men eftersom kalifatet trots allt existerade i nästan fem år finns det numera gott om kvalificerad forskning och studier om hur dessa kvinnor faktiskt rekryterades och levde, delvis genom många intervjuer med återvändare och deras familjer.

Flera av studierna har utförts av kvinnliga akademiker som har specialiserat sig på extremism, och att läsa dem ger en känsla av igenkänning av vanlig mänsklighet och dess sökande, men också av ett slags vansinnets omänsklighet. Och medan den klassiska historien om en man som känner sig vid sidan av samhället och söker respekt, ekonomisk status och erkännande av andra män är historien om kvinnan som rekryterades ofta radikalt annorlunda.

Hon kom oftare från bättre ekonomiska och sociala förhållanden, och sökte mer efter mening än status. Medan män attraherades av IS brutala metoder som torgfördes online och diskuterades i moskén och mellan män, höll sig kvinnor i högre grad till forum i sociala medier där de diskuterade med andra kvinnor, för att få tips och råd. De kvinnor som åkte till Irak eller Syrien rekryterades nästan bara av kvinnor, och när de sedan själva var på plats rekryterade de fler.

Flera forskningsrapporter visar också hur även tonåriga flickor visade övertygelse och företagsamhet när de tog sig iväg för ”hijrah”, vilket innebär att emigrera. Från att ha läst Harry Potter och lyssnat på Coldplay blev de helt uppslukade av en sektmentalitet som de medvetet ville ge sitt liv till. Medan män ofta var politiskt engagerade och ville bli ”krigare”, var kvinnors anledningar till att emigrera ofta mer personliga, som att de ville komma iväg från föräldrar och att gifta sig. Andra övertalade sina makar och tog med sig barn.

Precis som med utländska män var det också utländska kvinnor som kunde vara de allra grymmaste.

Män kunde också erbjudas pengar, medan kvinnor många gånger lockades just av traditionellt äktenskap, enligt terroristexperterna Elizabeth Pearson och Emily Winterbotham som har intervjuat dussintals kvinnor och anhöriga i sitt arbete för Rusi, en brittisk tankesmedja som producerar och samlar forskning om försvars- och säkerhetsfrågor.

En av hörnstenarna för IS var ju att skapa fler ”krigare” för att bevara kalifatet för framtida generationer, och för detta var kvinnor som fick barn nödvändiga. Väl på plats kunde kvinnor, förutom att tilldelas en make, också få viktiga funktioner för IS, främst genom att producera propaganda. Al Khansaa-brigaden var en polisstyrka helt bestående av kvinnor i Raqqa och Mosul, som fungerade som moralkontrollanter för andra kvinnor.

De hade rätt att utfärda piskstraff för kvinnor som inte skötte sig tillräckligt väl, och precis som med utländska män var det också utländska kvinnor som kunde vara de allra grymmaste. Västerländska kvinnor fick ofta ledande roller, och hade högre status än andra utländska kvinnor. Brigaden släppte också en liten pamflett som beskriver en utopisk tillvaro för kvinnor (men bara för dem som sköter sig) i kalifatet, där de kommer till sin rätt som hustrur och mödrar.

Från början fick kvinnor inte bära vapen enligt IS, men det ändrade de sin uppfattning om i takt med att det gick alltmer utför för kalifatet. Det är nu i själva verket kvinnans skyldighet att delta i en väpnad kamp mot otrogna, har IS kommit fram till. Män ska också uppmuntra hustrur och döttrar att delta. Terroristceller ska kunna bestå av hela familjer eller enbart kvinnor.

Barn ska med andra ord kunna bli martyrer, oavsett var de växer upp.

En sådan attack avvärjdes 2016 i Paris, där fem IS-kvinnor ”hemma” men i exil från kalifatet planerade ett självmordsattentat. De hade fått instruktioner från IS-ledningen i Raqqa, enligt franska åklagare. Frankrike, Belgien och Holland har också väckt regelmässiga åtal mot kvinnor som har återvänt från Islamiska staten, eftersom de genom att emigrera dit anses ha anslutit sig till en terroristorganisation.

De utländska kvinnorna ska ha fött minst 700 barn de senaste åren, som nu till stor del följer med kvinnorna tillbaka. Och häri ligger förhoppningen om kalifatets bevarande och återuppståndelse – flera rapporter har intervjuat kvinnor som säger att deras främsta uppgift är att fortsatt uppfostra sina barn enligt kalifatets principer. Barn ska kunna bli martyrer, oavsett var de växer upp, och verka för Islamiska statens sak. Flera vittnesmål har beskrivit hur barn – en del så små som sex år – som har växt upp under IS har fått teoretiska lektioner i både en extrem form av islam och praktiska lektioner i hur man bäst utför självmordsdåd.

I tillägg till eventuella åtal, övervakning eller rehabilitering för vuxna IS-terrorister som återvänder kommer det att bli en svår nöt att knäcka för europeiska länder hur mycket samhället framöver kan ingripa i deras barns uppfostran – eller om det helt ska lämnas åt familjerna.

Annons
Annons

Kvinnor som evakuerats från IS sista fäste i östra Syrien, fredagen den 22 februari 2019.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons