Annons

”Iskall tystnad när pappa sa att kriget brutit ut”

Birgitta Spaton i den klänning hon bar när hon som tioåring fick reda på att andra världskriget hade brutit ut.
Birgitta Spaton i den klänning hon bar när hon som tioåring fick reda på att andra världskriget hade brutit ut. Foto: Privat

90-åriga Birgitta Spaton minns tydligt den där varma höstdagen 1939 då andra världskriget bröt ut.

– Jag var bara tio år, men förstod direkt att det här var något stort och allvarligt, säger hon 80 år senare.

Under strecket
Publicerad

Birgitta Spaton.

Bild 1 av 3

Ivar Waldem på trappan till sin lanthandel där han gav beskedet om att kriget brutit ut.

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 3

Det är en pigg 90-åring som SvD träffar i Hässelby.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3

Birgitta Spaton.

Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
SvD-läsare om krigsutbrottet "Det blev alldeles kallt"

10-åriga Birgitta står på vägen utanför sin fars lanthandel i sin röd- och vitrutiga ärmlösa klänning. Plötsligt stannar allt upp när hennes far Ivar kliver ut på trappan. Han berättar att kriget har brutit ut.

– Det stod några gubbar bredvid lanthandeln också och jag minns hur de stod helt passiva och tysta, säger Birgitta som växer upp i ett litet samhälle i Småland, vid en vik av Östersjön.

Eftersom Nazi-Tysklands anfall mot Polen har varit på gång ett tag så har pappans lilla batteriradio stått på stora delar av dygnet.

– Hos min familj gick nog speciella tankar eftersom min pappa deltog i första världskriget med amerikanarna och låg vid västfronten till slutet. Jag undrar hur pappa kände sig när han hörde om krigsutbrottet. Han ville aldrig tala om sin tid i kriget.

Birgitta Spaton.
Birgitta Spaton.
Annons
Annons

Ivar Waldem på trappan till sin lanthandel där han gav beskedet om att kriget brutit ut.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Något som Birgitta minns tydligt än i dag är ransoneringskorten.

– Det gick åt mycket tid och irritation till att sköta detta, både mot kunder och myndigheter. Det fanns ju ingen el och därför inget kylskåp. Men däremot en stor och utomordentligt bra källare under boningshuset.

Med tiden utvecklades bytesaffärer. Småbrukare hade ibland överskott av ägg, hemkärnat smör och annat som de gärna bytte mot vissa kuponger för exempelvis fotogen, bensin och oljor.

Birgittas storebror Per blir under kriget inkallad till Gotland, men hon minns inte om hon var orolig. För en liten flicka överskuggades krigsnyheterna av de vardagliga händelserna som skolgången och kompisarna.

Det var småbåtar som rörde sig och signalerade med ficklampor.

– Vi som bodde så avlägset utan riktiga kommunikationer var nog mer förskonade från oroskänslor än många andra under kriget. Men min pappa var nog den som följde med, då han hade sin batteriradio samt prenumererade på en Stockholmstidning och en lokaltidning, säger Birgitta.

Ivar Waldem på trappan till sin lanthandel där han gav beskedet om att kriget brutit ut.
Ivar Waldem på trappan till sin lanthandel där han gav beskedet om att kriget brutit ut. Foto: Tomas Oneborg

– Jag minns någon mystisk båttrafik på viken under sena kvällar i kolsvart höstmörker. Vi var tvungna att hålla oss inomhus och vara tysta. Det var småbåtar som rörde sig och signalerade med ficklampor. Vi barn tyckte ju det var oerhört spännande, men jag har aldrig försökt ta reda på vad eller vem det var eller varför.

Annons
Annons

Det är en pigg 90-åring som SvD träffar i Hässelby.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Under kriget var Birgitta veckovis inackorderad i Oskarshamn där hon gick i realskola.

– Med buss och cykel åkte jag på helgerna hem och fick ”äta upp mig”. Då fick jag också nya kuponger att äta för på mjölkbaren under veckorna, säger 90-åringen när vi ses i hennes villa i Hässelby utanför Stockholm.

Det är en pigg 90-åring som SvD träffar i Hässelby.
Det är en pigg 90-åring som SvD träffar i Hässelby. Foto: Tomas Oneborg

Det som blev mest omtalat i den lilla bygden var dock stenbrottet som låg i närheten. Under kriget på 1940-talet fick verksamheten i Kråkemåla ett väldigt uppsving.

– Stenhuggare kom från Tyskland och Bohuslän. Baracker sattes upp att bo i, en riktig kaj med två höga kranar byggdes i viken för att skeppa ut stenen med skutor som kom in med lots i vår lilla vik. Och denna vackra, röda granit skulle till Tyskland för att användas till Hitlers segermonument.

Det här gynnade pappans affär, eftersom arbetarna kom för att handla öl, snus, godis och cigaretter. Både kranar och kaj fanns länge kvar innan det revs bort.

– Kvar uppe i skogen finns bara de stora hålen i berget som nu är fyllda med klart vatten. De är finfina att bada i och runt omkring finns stora och små stenskärvor där tistlar och vildhallon breder ut sig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons