X
Annons
X
Recension

I guds namn. Om våld och politik i Islam Islamister inte skäl nog för att förkasta religionen

Såväl muslimska företrädare som islamkritiska debattörer sprider en onyanserad bild av islam och dess utövare. Religionsvetaren Eli Göndör försöker råda bot på det hela med två böcker.

Eli Göndör är fil dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Foto: Hasse Holmberg/TT och Timbro förlag
Läs mer om Vinterns böcker 2018–2019

I guds namn. Om våld och politik i Islam

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Fri tanke

237 s.

Kvällspostens avslöjande att SSU i Skåne sedan en längre tid har styrts av fundamentalistiska muslimer är den senaste referenspunkten för debatten om islams roll i Sverige. ”Islamkritiska” debattörer och kommentarsfältsskribenter sätter som vanligt likhetstecken mellan islam, hedersförtryck, och gängkriminalitet. Muslimer framställs som en enhetlig grupp med gemensamma, dåliga, värderingar.

Även många muslimska företrädare sprider en alltför onyanserad bild av religionen och dess utövare. I boken "I guds namn. Om våld och politik i islam" beskriver religionsvetaren Eli Göndör hur islamiska föreningar – vissa med koppling till Muslimska brödraskapet – gör anspråk på att representera alla muslimer, trots att de har förhållandevis få medlemmar. Strategin är att försöka visa att alla med islamisk tillhörighet delar grundläggande värderingar och intressen.

Frågan om representation är komplicerad. För hur avgör man egentligen om en organisation kan representera även icke-medlemmar? Göndör utgår från att stödet för föreningen är en viktig indikator. Det har inte gjorts några studier som undersöker svenska muslimers syn på de islamiska organisationerna, men Göndör menar att siffrorna i Sverige förmodligen liknar dem i andra europeiska länder. Bland engelska och franska muslimer är det mindre än tio procent som stödjer motsvarande föreningars verksamhet. Bara en knapp tredjedel känner överhuvudtaget till deras existens.

Annons
X

En anti-radikal muslim uppvuxen i Indonesien har inte mycket gemensamt med en våldsutövande Boko Haram-medlem i Nigeria

Boken diskuterar också våldsam islamistisk fundamentalism. Göndör rekonstruerar en sammanhängande moralisk och religiös berättelse som rättfärdigar våldsdåd i Islams namn. Det uttalade syftet är att förklara fenomenet för att kunna bekämpa det. Göndör argumenterar övertygande för att radikala islamister visserligen använder sig av religiösa argument, men att det inte är skäl nog för att förkasta religionen som sådan. Det är logiskt med tanke på bokens utgångspunkt: religioner är vad dess utövare gör dem till. En anti-radikal muslim uppvuxen i Indonesien har inte mycket gemensamt med en våldsutövande Boko Haram-medlem i Nigeria. En muslim från ett radhusområde i Haninge har förmodligen helt andra värderingar än de båda.

Göndörs slutsats är att det krävs en större bredd bland de muslimer som syns i den svenska offentligheten. Passande nog råder han själv bot på det – som redaktör för antologin "Muslimer i Sverige", där 18 muslimer reflekterar kring sina liv.

I förordet till den boken framhåller Göndör att han har styrt innehållet så lite som möjligt. Det gör att läsningen till och från blir lite långtråkig. Att sträckläsa boken liknar den kluvna upplevelsen av att lyssna på för många "Sommar i P1" efter varandra. Man är uppfylld av nya insikter, men också lite mätt efter alla lyckliga barndomar, sökande tonår, och svårlagda livspussel. Å andra sidan innebär upplägget en ovanlig framställning av muslimer: Högskolestudier och skilsmässor i stället för radikalisering och terrorism. I det ljuset är Göndörs redaktörsbeslut förståeligt.

Dessutom ingår några verkligt spektakulära historier. Pseudonymen Miriam Ahmed beskriver gripande livet med en kontrollerande far. Pierre Durrani berättar om hur han efter en lång process blev invigd i det muslimska brödraskapet i Frankrike. Och livsberättelserna blandas med en både brokig och intressant uppsättning idéer. Sema Ekinci resonerar om gruppdynamik och motsättningar mellan majoritets- och minoritetskulturer, Tobias Andersson ger ett teologiskt försvar för gott språkbruk, kunskap, och ärlighet, och Abdussalaam Nordenhök skissar fram en närmast libertariansk tolkning av Sharīʾa där både inkomstskatter och bidrag är orättfärdiga.

Förhoppningsvis kan "Muslimer i Sverige" bli startskottet för en uppfriskande idédebatt. Det är på tiden att enskilda muslimer får representera sig själva.

Annons
X
Annons
X

Eli Göndör är fil dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern.

Foto: Hasse Holmberg/TT och Timbro förlag Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X