Annons

Rolf Gustavsson:Italien sjabblar bort sig självt

Matteo Salvini, Italiens inrikesminister som hoppas kunna ena Europas högerpopulister.
Matteo Salvini, Italiens inrikesminister som hoppas kunna ena Europas högerpopulister. Foto: Maria Laura Antonelli/REX/TT

Nu väntar flera tunga politiska kraftmätningar. Samtidigt fortsätter de politiska kampanjerna i flera nationella val. Först vid slutet av året klarnar bilden av hur EU:s omstart faktiskt gestaltar sig.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Frankrikes president Emmanuel Macron.

Foto: Olivier Matthys/AP Bild 1 av 2

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Italiens premiärminister Giuseppe Conte.

Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP Bild 2 av 2

Italiens Matteo Salvini, som jublande utropade sig som den store vinnaren i valet till EU-parlamentet, upptäcker nu att han vunnit en pyrrhusseger. Hans dröm om att leda en superstark populistisk motpol till EU håller på att punkteras och Italien blir den store förloraren i maktspelet.

Det räcker med en blick i almanackan för att förstå att det väntar en utdragen process. Det brittiska utträdet (brexit) har numera den 31 oktober som slutdatum. Mandatet för den nuvarande EU-kommissionen löper ut dagen efter, den 1 november. I detta läge är det naturligt att först klara ut de stora oklarheterna kring brexit innan någon uppgörelse om en ny ledning för EU avslutas. Dessutom måste EU antagligen först gå igenom en mindre konstitutionell kris innan en efterträdare till Jean-Claude Juncker blir utsedd.

En rad av deltagarna vid det informella toppmötet i tisdags är redan på väg ut och det väntar nationella val på flera håll (Danmark, Grekland, Österrike och Polen). Därutöver befinner sig flera koalitionsregeringar i stora inre svårigheter. Mest akut förefaller läget vara i Italien, medan koalitionen i Berlin hotas av sönderfall inför höstens delstatsval i östra Tyskland och Angela Merkels planerade avgång.

Annons
Annons

Frankrikes president Emmanuel Macron.

Foto: Olivier Matthys/AP Bild 1 av 1

I valet till EU-parlamentet förändrades de politiska kraftfälten på europeisk nivå, men betydligt mindre än förväntat. Den nationalistiska revolution uteblev som de populistiska partierna förebådat. Deras sammanlagda resultat blev klart otillräckligt för att bli en maktfaktor, även om de inbördes – mot förmodan – skulle lyckas komma överens.

Frankrikes president Emmanuel Macron.
Frankrikes president Emmanuel Macron. Foto: Olivier Matthys/AP

Samtidigt förlorade den traditionellt bärande koalitionen med kristdemokrater och socialdemokrater sin gamla maktställning. I stället intar en konstellation av liberala och gröna partier en central position som är nära kopplad till Frankrikes president Emmanuel Macron. Sammantaget får de EU-positiva partierna omkring två tredjedelar av mandaten i det nya parlamentet. De EU-kritiska vänsterpartierna gjorde ett dåligt val, bland annat i Grekland och Frankrike.

Den avgörande makten ligger hos stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet. I den kretsen sker den kohandel som bestämmer både de viktigaste utnämningarna och de långsiktiga finansiella ramarna.

Salvini är stark i Italien men svag i Bryssel.

Fallet Italien är ett belysande exempel på hur ett land kan marginalisera sig självt. Den nuvarande regeringen har en svag regeringschef, advokaten Giuseppe Conte. Han kom till tisdagens informella toppmöte i Bryssel utan att bilateralt möta någon av de övriga stats- och regeringscheferna. Han var helt isolerad.

Annons
Annons

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Italiens premiärminister Giuseppe Conte.

Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP Bild 1 av 1

Italien har i dag tre mäktiga poster i EU. Mario Draghi som chef för Europeiska Centralbanken (ECB), Federica Mogherini som chef för EU:s utrikestjänst och Antonio Tajani som talman i EU-parlamentet.

Nu förlorar Italien alla tre toppjobben.

EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Italiens premiärminister Giuseppe Conte.
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Italiens premiärminister Giuseppe Conte. Foto: Geert Vanden Wijngaert/AP

Inrikesminister Matteo Salvini är partiledare för Lega som för närvarande är Italiens största parti. Han är stark i Italien men svag i Bryssel. Hans dilemma är att han skulle behöva ta över Contes post som premiärminister för att kunna driva sin linje i EU. I så fall ramlar koalitionsregeringen. Då blir det nyval.

Till bilden hör att EU-kommissionen till slut börjar avkräva Italien disciplin i de offentliga finanserna. Trots tidigare löften om besparingar ser statsskulden ut att öka ytterligare (från drygt 133 procent av BNP) medan tillväxten fortsätter att stagnera. Staten uppmanas spara drygt 3 miljarder euro samtidigt som Salvini utlovar sänkt skatt på ett motsvarande belopp. Italien riskerar hamna under förmynderi och skulle kunna åläggas dryga böter, men Salvini förklarar öppet att han nonchalerar varningarna från Bryssel.

I konfrontationen har Salvinis linje inga vänner i EU.

Till detta kommer att de finansiella marknaderna bestraffar italienska statspapper med höga krav på riskpremie. En liknande situation fällde Silvio Berlusconi härom året.

Under de närmaste veckorna blir det en hård konfrontation mellan Matteo Salvini och EU-kommissionen. I den har Salvinis linje inga vänner i EU, i synnerhet som han direkt hotar stabiliteten i eurozonen. Även här kan man förvänta sig att president Macron griper in för att läxa upp Salvini, men denne är redan inriktad på nästa val. Sedan ett år bedriver han permanent valkampanj.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons